Dekadensens högborg, del 3

Nu är vi där. Det tredje och per dagens datum sista måstet ska luftas. Det är nu det sker, cirkeln sluts och jag blir ett med förväntningarna om att ro mina komplexa måsten i land. Tror vi att jag fixar detta? Det är alltså det tredje måstet, att lyckas med de två första!

De två första måstena kräver fysisk insats, medan det tredje och sammanfattande är en fråga om mental styrka - den vi alla har men har olika lätt att ta fram. Tiden är inne för allmän uppstramning! Klarar jag det? Vilka mentala referensramar kan jag matcha stavmixern och motionscykeln mot? Vad kan jag tala och intala mig själv för att få göra egen barnmat och motionera bort de transfettsfria Ballerinakexen? Räcker det att jag lyfter fram hälsan som skäl? Eller behövs en mer skrämmande propaganda som att ekonomin kommer att haverera om jag inte stökar och bökar barnmaten och efter det trampar mig till Peking på cykeln i vardagsrummet?

Om jag hade svaret på hur jag lyckas med det tredje måstet skulle jag inte ha behövt basunera ut de två första. Då hade jag med sansat sinne varit en husmor av rang, i god kondition med en vilja stark nog att försätta berg. Istället känner jag viljan att inte anstränga mig i onödan, ser tid som pengar och möjligen, men bara möjligen, cykla till affären när jag köper barnmaten - på burk!

Jag skrev aldrig att jag skulle klara mina måsten idag, nu eller ens denna månaden. Jag skrev att det var dax att ta tag i dem, belysa dem som företeelser i mitt liv. Och det har jag väl ändå gjort? Skuttar vidare i livet, lite lättare, lyckligare och återigen - lurad och bedragen av mig själv! Sånt är livet i min dekadenta högborg. Hur har du det i din?