Om att starta upp igen

Senaste inlägget på denna blogg dateras september förra året. Kan det verkligen stämma? Har det gått fem månader sedan jag sist var här? Skumt.

Jag ska försöka, men lovar inget bestämt, starta upp skrivandet igen. Jag har saknat att filosofera bakom anonymitetens genomskinliga sajbervägg och jag har saknat att få se bokstäver tryckas fram på skärmen.

Jo, jag har saknat min blogg. Och jag har saknat att läsa andras bloggar, skriva en kommentar efter någons inlägg. Jo, jag ska på allvar försöka hitta hit oftare och komma igång igen.

Trevlig helg till er. Om ni fortfarande ids att titta in här...

 

Hoppsan Kerstin!

Glad sommar! Jag är på G, men det tar lite tid. Har en del sidekicks som ska underhållas och som pockar på uppmärksamhet, men jag har tankarna här i denna sfär. Sanning!

Bada, bubbla och busa på. Det gör jag och de mina i sommarboet.

R.I.P och bakvatten

Just nu pågår down town en manifestation för David Birgersson. Efter att ha varit försvunnen i 56 dagar återfanns hans kropp i havet. Vad som orsakat hans död kommer obduktionsrapporten att tala om, och därmed förhoppningsvis sätta "p" för alla spekulationer som hans försvinnande omgivits av. Droger, självmord, bråk med invandrare - you name it - den här tragedin har gett alla CSI-inspirerade privatdeckare sitt lystmäte. Naturligt eller makabert?

Men. I bakvattnet av David Birgerssons tragiska öde har det startats en rad olika grupper på en rad olika forum där alla tillåts sörja honom. Tiotusentals människor som samlas i sajber och uttrycker sina kondoleanser till familj och anhöriga. Och det utan att ha känt David Birgersson. Jag kan inte tycka att det är helt naturligt. Mer makabert. Jag kan förstå att väldigt många engagerats i pojkens försvinnande, men en del av alla de anslutna till exempelvis den officiella sidan på Facebook, är tioåriga barn! Barn som sitter framför datorn, kanske utan en vuxen att prata med, och som med ett musklick deltar i en slagas sorggrupp. Är det rätt?

Jag förnekar inte människan att sörja i grupp. Tvärtom, men vore det inte bättre att vi skapade mötesplatser för sorg i det riktiga livet? Öppna upp fritidsgårdarna igen, låt fältassistenter bli ett naturligt inslag på gator och torg sena kvällar och möt människor i sorg där de är. Dock inte på nätet, som just nu har fler r.i.p-sidor/grupper än jag sett graffitti i gångtunnlarna Sverige runt! Ja, jag tycker det är makabert att sorgen närs på nätet.

Förstår ni vad jag menar? Jag vill inte provocera, men det är dags att ta tag i tioåringar som sörjer främmande människor på nätet omdedelbart! Tioåringen kan mycket väl triggas av all den uppmärksamhet, exempelvis David Birgersson fått, och själv få för sig både det ena och det andra. Get my point?

Så svårt!

Jag inser att jag lovat något som jag inte kan hålla. Om jag ska hålla löftet måste jag sluta blogga. Jag klarar helt enkelt inte av att inte KLAGA. Jag vet. Patetsikt. Men om jag inte får klaga på, låt säga blindgalna makthavare, odemokratiska idioter, trångsynta tanter, slappa sillar och makalösa män så vet jag inte om vad jag ska skriva. Ibland.

Det är ju inte så att jag har ett behov av att klaga var eviga dag, men att få sänka saker, skeendern och händelser i närliggande flod då och då, är väl ändå en mänsklig rättighet? Jag fixar inte att vara rar och redig i bloggsfären längre. På jobbet måste jag vara det konstant och utan undantag, så jag behöver nog en ventil...bloggen! Därför, framöver kommer Tojjan att tycka till som Tojjan kan, vill och bör (?) göra. Ah, vad gott att ha klargjort mitt misslyckande med att vara klagolösheten personifierad.
Let´s rock!

Det blev tyst och stilla!

Fråga: Vad är det som varit dött, legat nere och inte fungerat en endaste sekund de senaste sju dagarna? Svar: Boets trådlösa IP-telefoni och bredband. Klassisk (idrotts-)fråga: Hur kändes det? Ett inte lika klassiskt svar: Det kändes tyst och stilla. Och kanoners bra!

Vi har varit avskärmade från sajber och från telefontrådar i fler än sju dagar och registrerat att det varken kivats om datorer eller pratats i telefon till natten. Vi har njutit av att lojt landa i soffan för att titta på TV eller läsa en bok samt att ha en massa finfina moments över till varandra. Vi har haft det tyst och stilla. Och nästan ändrat livsstil i boet. Nu vet vi att det (fortfarande) funkar alla tiders utan facebook, blogg och e-post. Bra att vi vet det!

Den gamla Tojjan hade ju självklart skrivit ner det trådlösa strulnätet, klagat över inre stress att inte kunna läsa jobbrelaterade mail på fritiden, definitivt upplevt att livet blev något gråare utan sajber och minst nio gånger i tanken formulerat ett potentiellt soptunnebrev till Sverker. Den nya klagofria Tojjan tackar för all underbar tid som frigjordes och skriver minsann inte ett uns negativt om den trådlösa, med betoning på lösa, vardagen vi just upplevt.

Det är skönt att (fortfarande) inte ha klagat (annat än i hypotetiska fall) 2010!

Länktips tack!

Ibland går det stilltje i att finna finurliga sidor på nätet. Inte ens den fantastiska sökmotorn google kan bistå med hjälp och lätta tristessen från tangentbordet. Så, en efterlysning! Vilket är din favoritlänk? Tips belönas med varma ord och stor repsket.

Var gärna kreativ och undvik svt.se, och dylikt. Dem hittar jag själv till. Däremot vore det en underbar bloggklapp att få öppna nya sajter och ta del av nya tankar och texter.

Bildts blogg borta!

Sveriges utrikesminister har fått sin blogg bortcensurerad i Kina. Tydligen har hans uppladdade tankar om och kring läget i världen väckt en vargflocks ilskna känslor och konsekvensen av detta är att Bildts blogg inte längre går att hitta via Internet, om du är online i Kina.

Ganska intressant, tycker jag. Vad kan Bildt ha skrivit som av Kinas ledare uppfattas som olämpligt? Tja, kanske lite om de mänskliga rättigheterna, en del om demokrati och kanske något om yttrandefrihet? Jo, jag vet att det sista är en del av de mänskliga rättigheterna, men vilken annan punshline hade jag kunnat komma på?

Jag hade tydliga tankar om att Kina fick arrangera OS 2008. Jag har lika tydliga tankar idag om hur landet sköts och under vilka livsvillkor det vanliga folket måste leva. Viker faktiskt inte en millimeter i de tankarna. Och angående Bildts blogg, vilken jag inte tidigare besökt, är den numera lagd till listan över Favoriter i datorn. Det känns ju lite i-landsbusigt att läsa en blogg som stoppats av makthavarna i en av världens största nationer, utan att mitt IP-nummer registreras och lagras...eller?!

Snart, snart snart...

...är undertecknad tillbaka med vasst tangentbord. Då ger det sig om det finns några "readers" kvar här ute i sajber.

Vi skrivs den 1 september.

Tips och tävling!

Avbryter bloggsemestern med ett länktips till en nydanande designer...Tvillingtand
Tävla om du vill, scrolla runt bland hennes alster och njut! Det är värt det!

Nu mer semester!

Semesterpaus!

Tack för efterfrågan om ordsnurrerier. Känns bra att vara saknad i sajber, och jag får villigt erkänna att jag saknar livet med bloggen, men att anat tagit tid under vår och sommar. Tojjan kvar, kommer att återvända med nya tyckar-stormar när sommarvindarna mojnat.

Tills vi skrivs, njut av månaderna utan bokstaven "r"...

Karaktärsfulla fjäderfän

Smilfinken - de kännetecknas av sitt stora intresse för att bli omtyckta. Deras sociala ritual går ut på att alltid le och vara trevliga mot alla, till och med mot rovfåglar. På så sätt tror de att de vinner social status.

Dårfinken - Man märker direkt då de kommer flygande. Fjäderdräkten är oftast udda, men fågeln har en munter sång och ett varierat läte. Den är dock en smula oberäknelig och den häckar precis där den känner för det. Den mår gott av att dricka alkohol.

Mesen - en mycket liten fågel, ofta beige. Man får anstränga öronen för att alls kunna höra den. Så fort större fåglar vistas i närheten, flyr mesen och tar skydd bakom andra mesar.

Ruggugglan - Känns igen på sin grälla, men ruggiga fjäderdräkt och hesa läte. Brukar mopsa sig mot andra ruggugglor och hävdar aggressivt sitt revir. Den hackar ofta på andra ruggugglor av samma kön.

Skatan - Brukar hacka på mesar, ruggugglor och andra arter. Söker sig till kackel. Häckar tillsammas med andra skator och då blir det en ganska skränig flock.

Muntergöken - En trevlig liten fågel som kan umgås med de flesta andra arter. Har en vacker röst och ett ljust sinnelag. Använder sällan näbben till att hacka på andra. Bryr sig oftast inte om att putsa fjädrarna utan ägnar hellre sin tid åt att underhålla andra med kvitter och sång.

Hackkycklingen - En fågel som befinner sig längst ner i näringskedjan av fåglar. Har som uppgift att reta upp sin omgivning så att andra fåglars rovdjursinstinkt inte går förlorad. Känner sig för osäker för att flyga.

Skrattmåsen - har röstresurser som slår det mesta och en av dess instinkter är att överrösta alla andra fåglar. Använder ett skrattliknande, gutturalt läte i de flesta sammanhag, även då den känner sig hotad, generad eller ilsken.

Källa: http://huvudbrydd.blogg.se/

Flytt, flytt, flyttar aldrig igen!

Sitter i skräddarställning på ett golv med tangentbordet i knät. Dataskärmen står provisoriskt uppställd på en pall. Skrivställningen är sannolikt inte godkänd av arbetsmiljönämnden (finns den?), men vi reder oss. Ett tag. Tills benen somnat...

Jag är äntligen åter online med omvärlden och bloggsfären, och minsann - det har varit intressant att inte kunna surfa runt på nätet som en av de dagliga rutinerna. Jag har tänkt mycket på aktiviteten hos mina bloggfavoriter, funderat över egna inlägg att skriva när linje till sajber var återupprättad och uppriktigt saknat att inte kunna blogga samt blogga runt.

Flytten är avklarad så till vida att vårt bohag transporterats från ett ställe till ett annat. Nu väntar några månader med basrenovering av exempelvis badrum och barnrum. Lådor som packades har delvis packats upp. Men master bedroom ser ut som ett testområde för missiler och lär så göra ett tag framöver. Lustigt att man som vuxen (och som förälder) väljer att ordna sin egen oas sist. Att barnens rum, TV:n rum och kastrullernas rum har högre prioritet. Jag menar det är ju vare sig barnen, TV:n eller kastrullerna som behöver vila efter midnatt då ännu en lång dags rörighet når sitt slut.

Ja ja. Tojjan är tillbaka. Hoppas att några trogna läsare finns kvar där ute. På återskrivande, mina ben sover...

Att vara eller inte vara

Varde ljus och det vart ljus! Visst var mysfaktorn hög under den timma vi i afton släckte ner vår Moder Jord? Med stormen Gudrun färsk i minnet, var boet förberett för ett mörker. Värmeljus, godis, ficklampa och mera godis. Om vi i fortsättningen får veta när ljuset försvinner, ska åtminstone jag inte klaga om det händer igen (och undrar om det gjordes en massa barn, ni vet så som det brukar ske vid mörkläggningar och strömavbrott!).

Eftersom TV var tillåtet under den mörka men jordiska timmen i afton, undrar jag vad vi tyckte om Expedition Robinson ikväll ? Förra veckans premiärprogram skapade en smärre bloggbävning. Några tyckte programmet var OK, många undrade hur de tänkte när de satte i-landsmänniskor i ett träsk mitt ute i ingenstans och än fler hoppades att det på sista lappen i örådet skulle stå...Linda Isaksson.
Tojjan tänker inte tycka något i ämnet innan ni tyckt till, så bästa bloggvänner och medborgare i dokusåpalandet Sverige: gör eder röst hörd och låt universum (och Tojjan) få veta om Robinson ska få vara kvar, eller röstas ut.

Medan ni funderar tar jag mig en ostmacka, en kopp te och snabbspolar igenom veckans avsnitt av de desperata hemmafruarna. Nu är det full fart på elförbrukningen igen! Allt för att hålla igång de närliggande kärnkraftsreaktorerna till vår by.

Tojjan om kändisar i bloggsfärens

Det är frivilligt att besöka vår svenska kändiselits bloggar. Några av dem är mer läsvärda än andra. Alla (räknat hela skalan från A-Ö-kändisar samt wannabies och prospects), skriver inte skit om andra kändisar (vilket ord det är; kändisar), alla skriver inte om senaste modet inom pälssvängen och inte alla skriver om sina oändliga uppvaktare. En del skriver om sig själva, om sitt vardagsliv och sitt arbete.

Jag har halkat in på två sådana kändisars bloggar i den fantastiska sfären vi befinner oss i. Den ena är BODSTRÖMSSAMHÄLLET av och med Thomas Bodström, fd justitieminister. Han bloggar om allt från nya lagar till ungarnas kaninburar. Läsvärd blogg som säkert kommer att bli mer lättläst när vi tyckare fått tycka till!

Den andra är min ungdomshjältes, dito sanna idol (också ett intressant ord), MAGNUS UGGLA. Här kan jag följa med på fancy restaurants i New York, läsa om dotterns studenthippa samt skratta med i hans insiktsfulla anekdoter om det mesta och det minsta.

Snokar du runt hos någon kändis i bloggsfären? Vems isåfall, och varför?

Nu hälsar jag helgen varmt välkommen och hoppas på just värme. Tack för härliga och inspirerande kommentarer i veckan, ha det bra folket, vi skrivs igen. Kramen.


Bilderna är lånade från
http://www.tele2.se/images/Magnus_Uggla.jpg
http://www.ekero.se/upload/biblioteket/Bilder/bodstr%C3%B6m_thomas_1.gif

Varför klaga?

Jag har tänkt till. Om bloggandet. Och hur jag vill ha det. Mestadels, iallafall. Nu sticker jag ut hakan, beredd på en eller flera snytingar, men det är OK. Jag vet ju vad jag ger mig in på.

Vi klagar ofta på att det visas så negativa nyhetsinslag på TV, att debatterna alltid handlar om problem och att rubrikerna i pressen är nattsvarta. Hur ser det då ut i bloggsfären? Är vi amatörskribenter mer positiva eller använder vi våra privata och skapade forum för att gnälla, klaga och föra ut negativa åsikter?

Anledningen till denna funderingen startade med ett blogginlägg som du kan läsa här. En av landets främsta skribenter, dito skjutjärnsjournalister, kritiserar oss bloggare att vara okunniga, fara med osanning och sakfel samt att våra källor (oss själva?) inte är pålitliga. Alla har ju rätt att tycka vad de vill, och inom ramen för våra lagar också framföra tyckandet.

Men är vi bloggare verkligen undermåliga i vårt sätt att se på omvärlden? Har vi inga nyheter att komma med, inga sensationer att sprida eller erfarenheter värda att delas med andra? Jag vet inte hur insatt du är i andra människors liv, men under min tid som bloggare har jag lärt mig massor om massor. Allt från hur man trimmar hundar och hur en lärarstudent tänker, till vikten av att inte förneka det paranormala och hur man fixar mumsiga cupcakes. Dessutom har jag läst om hur svårt det kan vara att skola in barn på dagis, saknaden av en dotter som dog i cancer, livet med en funktionshindrad sambo samt underbara insyn i främmande bekantas liv.

Jag hävdar att bloggsfären gör oss till bättre människor, att vi utvecklar en bredare empati och att vi öppnar sinnena för nya fördomsfria möten. Jag hävdar att det är livet! Vad sedan experter tycker och tänker om oss, bekommer mig inte nämnvärt. De bloggar som jag följer ger alla kraft och energi till mig! För det tack!

Hur är din tid?

Är jag den enda som tycker att tiden bara försvinner? Att veckorna rusar förbi som en skenande häst och blir till månader? Går inte 2009 ovanligt fort? Är tiden ur led, eller är det jag?

Tack och lov är det mot våren vi är på väg. Problemet för mig är att om första kvartalet svischade till i expressfart, hur ska då resterande delen av året te sig? Måtte det inte bli som det klassiska uttrycket: Jag går ut stenhårt och bara ökar. För då är det snart mörka tider igen. Och det behöver vi inte (?) just nu då alla möjliga och omöjliga områden är nattsvarta...

Önskar er en angenäm fredag (den trettonde) och helg, tackar samtidigt i vanlig ordning för en intressant bloggvecka där nya främmande bekanta knutit band med varandra. Bloggsfären är häftig, om det kan väl ingen tvista? Kramen.

Heureka!

Arkimedes ropade Heureka! när han klev ur badet och Tojjan fullkomligt vrålade Heureka! när hon lyfte ut en plåt med cupkcakes (muffins) idag!

Jag har, som återkommande läsare vet, alltid missat att lyckas med muffinsbak. Recept efter recept har prövats. Plåt efter plåt med vad som skulle blivit muffins har kastats. Uppgiven, bestört och med muffins-komplex, lät jag mig idag övertygas om att försöka bara en gång till.

Via den eminenta och smakfulla bloggen Kryddburken fann jag ett recept som jag, med blogginnehavarens goda minne, snodde. Slaviskt följde jag receptet med ett undantag. Istället för Dumlekolor vände jag ner Marabous chokladhjärtan. Man tager vad man haver, som Cajsa Warg sa. Dryga timme senare satt jag med tårfyllda ögon och tittade på de finaste muffins detta bo någonsin skådat.

Självklart ska det inte gå som en dans någonsin för mig vad gäller bakning, så ett litet missöde inträffade naturligtvis. I originalreceptet står att du ska använda 8-10 stora muffinsformar. Jag hade inga sådana, varpå jag resolut letade fram min muffinsplåt i teflon (?) som jag inhandlade på den tiden då det begav sig. Nu var jag väl inte riktigt klar över att det hade varit smart att smörja plåtens urholkade formar en aning, och drog därför lärdom av det då jag fick karva loss mina cupcakes.

Om du är sugen på att fixa något gott, snabbt och enkelt, till kvällsfikat så är mitt tips dessa cupcakes. Du kan toppa med någon mumsig kräm, men om det får du allt läsa själv hos Kryddburken.

Reagera - nu!

"Vi pedofiler kommer i hög grad i framtiden att forma den öppna pedofila kulturen allteftersom den blir mer accepterad..."

Citatet kommer från en person som kallar sig Alex och driver en blogg. En blogg som enligt mig endast platsar i Internets skitiga bakgård, som jag tidigare skrivit om. Jag reagerade inte i affekt när jag läste innehållet. Det är meningslöst. Jag var lugn som en filbunke och skrev en kommentar (den kan du läsa i nästa inlägg här hos Tojjan).

Ber er alla att ta del av Alex blogg och åtminstone bemöta någon av de vansinniga tankar om pedofili som han ger uttryck för. Ja, jag vet att vi har yttrandefrihet, men snälla var med och ifrågasätt denna man, med sitt skeva synsätt på vad han vill göra, och kanske gör med barn. Han kan vara din granne... Och kanske vill du inte att just han leker klätterställning med dina barn?

"Vi är långt bort i fantasins värld när jag känner ett varmt och lätt drag i nacken
någon andas lätt. Det kittlar till vid halsen och och ett ansikte tangerar synfältet.
Det spikraka nötbruna håret tillhör en vacker femårig flicka som brukar betrakta
mig som en klätterställning när tillfälle bjuds. En varm och silkeslen kind trycks
lätt mot min nyrakade i några sekunder. Inte mer, sedan reser hon sig försiktigt
och går utan ett ord". Citat: www.alex.pedofil.se

Tojjan som gästbloggare

Ett litet P.S. Tojjan gästbloggar på Marcus Blogg. Hoppas ni har tid att titta in på den sidan. Inte för att jag skriver där, utan för att bloggen är viktig! Ingrid Degerman, kvinnan och mamman bakom bloggen, var gästbloggare här i februari. Den texten hittar du genom att söka i Tojjans arkiv.

Ut och promenera!

Kort och koncist. Trevlig helg och tack för en intressant bloggvecka med många härliga kommentarer om ditten och datten, både här och där.

Ut och promenera med er i helgen. Har du vägarna förbi "min" stad, vid kvällningen, kan du vid uppehåll få njuta av vyn som bilden visar. Ganska okej vy, eller hur?

Själv ska jag umgås med delar av den yngre släkten och rösta på Sarah Dawn Finer i andra chansen. Alla behöver en andra chans. //Kram