tisdag 30 september 2008

Det känns bra ju!

Har just kommit hem från en av stadens livsmedelsbutiker med fulla kassar. Jag har veckohandlat, strikt följt familjens gemensamt komponerade inköpslista, och känner att jag borde få dubbla vuxenpoäng för detta äventyr. Jag menar, jösses vad mallig jag kände mig när jag körde omkring med en XL-kundvagn, tygkassar och självscanningsapparaten i högsta hugg! Jag såg allvarlig ut, lät blicken ömsom vandra över hyllorna i butiken, ömsom över listan i handen. Var livmedelskonsumenternas okrönta drottning och log lite då och då igenkännande mot personalen som om jag minsann var världens mest hemtama stamkund i butiken.

Visst, jag har veckohandlat förr, men då har mer maggropskänslan fått styra val av varor. Och det har blivit dyrt. Visst blev det dyrt idag också, fast på ett annat sätt. Det fyrsiffriga beloppet som drar från betal- och bonuskortet känns mycket motiverat när jag ser fylld kyl- och frys. Det känns bra ju! Nästa steg i hela processen med att familjen spånar fram veckomatsedel och att vi veckohandlar blir att laga maten! Jag är ganska duktig på att piffa till det på helgerna, värre är det under vardagarna. Jag är mindre bra på husmanskost. Men skam den som ger sig, via bloggar och andra bra källor finner jag recept som ska hjälpa mig att våga i köket.Och det känns ju bra!

måndag 29 september 2008

Fyra miljoner skäl

Telefonen ringer, jag svarar och får i örat en lång ramsa av barnförbjudna ord. Min vän har just blivit dumpad, satt på glasberget, övergiven, ratad, och är förvånad, förbannad och förtvivlad. Dessutom på god väg att bli bitter.


Kärlek kan vara det vackraste, mjukaste och mest inspirerande som vi kan uppleva. Många är de filosofer, konstnärer och bloggare som tack vare kärlekens lusta och ystra vara, producerat enastående alster av olika slag. Men kärlek kan också vara förgörande, destruktivt och utplånande. Min vän, som alldeles nyss tittade på hus med sin partner i fyramiljonersklassen sitter nu ensam kvar med bankens kalkyl som enda bevis på att alldeles nyss skulle de börja ett liv ihop. Ibland finns det fyra miljoner skäl att bli bitter. Så är det bara. Och det kan väl vara okej.

I söndagens morgonsoffa i TV 4 berättade Mattias Lundberg och Anders Wahlberg, psykologer och författare, om en bok de skrivit och som en gång för alla besvarar samt reder ut frågorna kring och om män. Författarna har kommit fram till att det finns sjutton olika personligheter av män och att män ”agerar med reptilhjärnan.” Whats new? Författarna understryker att deras bok inte är ett försvar för det manliga beteendet, utan att bokens kapitel ska ses som en förklaringsmodell och ett konstaterande i stil med att ”så här är det”.


Alltså jag vet inte, men under mina dryga fem år i högskolesvängen läste jag om diverse förklaringsmodeller till diverse företeelser (bland annat unga män) och jag då inte skriva under på att en enda av dem stämmer överens med hur män beter sig i verkligheten eller vilka psykologiska aspekter de har för att få bete sig lumpet. De sjutton olika personligheterna som Lundbergs och Wahlbergs empiriska studie resulterat i, befäster fördomar vi har om män och det enda (för mig) nya som framkom var väl att även män kan vara martyrer och brista ut i ett ”stackars mig – det är så synd om mig, ingen förstår mig”. En personlighet jag trodde var öronmärkt för oss kvinnor.


Nåväl, kanske kan boken ge vännen svar på hur i hela fridens dar en man kan gå från potentiellt husköp till att lägga ut sig på en singelsajt samma kväll som han brutit med vännen min, inom loppet av tio dagar! Kanske finns just det beteendet omnämnt som en personlighet i en förklaringsmodell? Playerpersonligheten?


Ibland finns det fyra miljoner skäl att bli bitter. Så är det bara. Och det är okej.


(Personerna på bilden har inget med inlägget att göra)

söndag 28 september 2008

Vaddå missbruk(-are)?

Det finns en vetenskaplig teori som gör gällande att vi alla bär på en gen för någon form av missbruk. Att var och en av oss löper risk att på ett osunt sätt överdrivet hänge oss åt en viss och specifik form. Har du hittat din missbrukargen? Jag har hittat min, och den ynglar av sig i mina DNA-spiraler för fulla muggar.

Redan som femårig liten tös började jag min missbrukarkarriär: nagelbitare av högsta rang. Vi pratar om ett konstant gnagande, på nagel, runt nagel och nedanför nagel. Jag utvecklade med åren en raffinerad teknik som klart underlättade missbruket. Jag blev snabb, diskret och kunde göra det offentligt utan att någon förstod att jag gjorde det. Mitt nagelbitarmissbruk tog slut när både farmor och mormor som en enad front mutade mig med två femtiolappar om jag lade av! För en femtonåring 1985 var hundra spänn mycket pengar - klart jag slutade. Som en parentes kan väl tilläggas att utlösande morot egentligen var att en kille jag var störtkär i kommenterade mina nedbitna fingrar. Inte kul. Idag är mina naglar långa, välmålade och starka. Det är kul!


Under åren har alltså choklad, cigaretter, snus och ostbågar avlöst varandra som ämnen för överkonsumtion, men efter att ha varit rök-och snusfri i snart 12 månader, drastiskt minskad godisintaget efter en överraskande graviditetsdiabetes är just den formen av missbruk under kontroll och mer eller mindre raderat. Visst i dessa äppeltider kan jag villigt erkänna att det bakas pajer si så där fyra gånger i veckan - men och - det är ju bra att ha som föräldraledig om någon kommer på besök!

Mitt senaste missbruk är nog det mest provocerande hittills anser sambon. Jag bara måste kolla hemnet.se ett par gånger om dagen, och jag bara måste kopiera bilder från okändas hus och inredningar som jag sorterar i en "framtida-hus-bildbank". Jag har järnkoll på vilka hus och var i stan som är till salu och har vid ett par tillfällen kunnat leverera nyheten om att "minsann de ska sälja sitt hus" till en förstummad bekantskapskrets. Facebook är en annan sajt som jag klart missbrukar. Jag var en av de främsta motståndarna till den formen av communitys på nätet eftersom det inte tillförde någon som helst vinnande vetande. Men så råkade jag registrera mig och så råkade jag upptäcka hur kul det är att adda vänner och skicka videos från Youtube mellan varandras konton, och vips så var jag fast! Senast addad vän på min lista är en kille vars tjejs kusin och jag red på samma ridskola när jag var typ tolv. Jo säkert att vi kommer att chatta mycket?!


Sambon säger att jag borde skaffa mig en hobby men jag hinner inte det! Utöver att spana på hus och leta gamla konfirmationsvänner från en svunnen tid, har ju bloggen att hålla liv i också. Vad tror min kära sambo egentligen? Att mitt liv på nätet sköter sig själ? Nä, det ska jag berätta att det gör det inte. Minst nån (läs två-tre) timme varje kväll blir det. Och det är väl ändå inte så farligt? Jag menar jag brukar ju bara, inte missbrukar...eller?

torsdag 25 september 2008

Bevis oskyldig?

Kvällens Debatt i SVT 1 handlade bland annat om styckmordet på Catrine da Costa 1984 där Thomas Allgén och Teet Härm, i media kallade allmänläkaren och obducenten, ånyo blev huvudpersoner. Den förstnämnde framträdde för första gången i bild, lät sig intervjuas och svarade på frågan om han på något sätt var inblandad i styckmordet. Givetvis (?) svarade Thomas Allgén "nej". Hade någon väntat sig något annat?

Jag är ingen expert eller sakkunnig. Bara en vanlig Svensson som under årens lopp, likt många andra, i media tagit del av mycket som det makabra - och faktiskt ouppklarade fallet - innehållit. Allt från fyndet av de svarta plastsäckarna där Catrine da Costas kropp fanns styckad, till ifrågasättandet av bevisföringen mot allmänläkaren och obducenten under de olika rättegångarna.

Jag är en vän av ordning. Lagens långa arm håller jag mig mer än gärna under och jag föredrar att rättvisan segrar. I Sverige har vi en etik som säger att en person är oskyldig tills dess att domstol bevisat annorlunda. En etik som gör att kvällstidningar och nyhetsprogram inte skriver ut namn eller visar bild på åtalade personer. När det gäller allmänläkaren och obducenten har resonemanget i rätten tydligen varit det motsatta. Inga bevis finns för att de båda mördat da Costa. De är inte heller dömda för det. Men styckat henne, ja ansåg rätten och fällde Thomas Allgén och Teet Härm för detta. Bevisen för fällande dom? Inte ett enda, enligt expert och sakkunnig Leif GW Persson. Det finns inga bevis för att de vare sig mördat eller styckat den unga kvinnan. Och det har ansetts som bevis för att de gjort det! Hängde ni med? Inte? Läs då på om fallet da Costa. Hela rättsprocessen kring fallet bygger på att det inte gått att bevisa att allmänläkaren och obducenten inte mördat och styckat da Costa. Därav att de ansetts skyldiga.



Thomas Allgén kräver nu skadestånd samt att han återfår sin läkarlegitimation. Huruvida Teet Härm krver detsamma framkom inte i kvällens program, men att de båda männen fått sina liv och karriärer spolierade på grund av en märklig rättsprocess, ja det kan till och med jag som o-sakkunnig förstå.

Är vi månne på väg mot ett samhälle där vi riskerar att bli dömda på grund av att vi inte lämnat spår av DNA på en brottsplats? För att vi inte kan bevisa att vi inte var där trots att det där inte finns ett spår av oss? Det ska bli spännande att följa Thomas Allgén och Teet Härms vara eller icke vara i fallet med den styckmördade Catrine da Costa. Min förhoppning är att mordet klaras upp innan fallet hinner preskriberas...

Läs mer: http://www.mediemordet.com/fakta.html

onsdag 24 september 2008

Skottegryta -en myt?

Funderar över att börja med veckomatsedel för att effektivisera inköp och tillagning samt förbättra variationen i det utbud som vårt hushåll serverar. Idén till detta projekt kom upp på senaste husrådet då mötesdeltagarna fick föreslå hur vi tillsammans kunde piffa upp kvällsmålen. Jag förslog att vi tog in exotiska smaker i matlagningen, min sambo att maten blev mer husmanna-aktig och äldsta sonen önskade mer pizza, tacos och hamburgare. Inte lätt att hitta en medelväg där inte! Men skam den som ger sig...



När jag efter drygt två veckors nedbäddad dvala kvicknade till igen, fann jag att det var hög tid att sjösätta "Projekt kvällsmål" och begav mig ut på Internet för att söka efter ett bra recept på Skottegryta. Den gamla klassiska bambarätten som vi alla (?) ätit med inlagd gurka och rårivna morötter. Just denna husmanna-aktiga rätten skulle få inleda familjens nya mat-fas. Döm av min förvåning när jag inte hittade ett enda recept på Skottegryta. Via google hittar jag följande citat på en blogg: "Finns skottegryta i verkligheten? Skottegryta finns bara i matbespisningar." Jag faller ner över tangentbordet, skakar på huvudet och drar en djup suck: är Skottegrytan en rätt som bara existerar i bamban? är Skottegrytan ett icke-existerande fenomen i verkligheten?

Jag söker vidare med ljus och lykta, att hitta (eller få) ett recept på rätten är nu en principfråga. Jag har ätit Skottegryta - alltså finns den... Eller?

fredag 5 september 2008

Två olika perspektiv


Tänk vad en och samma situation/händelse kan te sig olik beroende på vems perspektiv vi väljer att utgå ifrån. Som så många medelålders unga vuxna letar jag och min sambo hus. Vi söker efter ett hus som inte behöver totalrenoveras, inte är större än behovet och inte ligger mitt på stadens torg. Priserna för detta överstiger i de allra flesta fallen två miljoner svenska kronor, och översatt till siffror i en kostnadskalkyl innebär det att jag och min sambo måste lägga mer än 40 procent av vår inkomst på boendet. Något vi inte kan förlika oss med, vi vill nämligen göra annat än att bara bo!

Nåväl, tillbaka till det där med perspektiv. I en nätartikel publicerad på E24 (www.e24.se) uttalar sig Göran Collert, citat källan: ”mångårig vd och ordförande i dåvarande Föreningssparbanken” om det förväntade prisraset på bostadsmarknaden i Sverige. Collert, säkert god för både en och flera miljoner, menar att ”vi inom ett år har sett ett prisfall på närmare 20 procent från dagens nivåer” och beskriver vidare detta som en kris allvarlig som de kriser Sverige upplevde på 1930-och 90-talet. Men vänta lite, om bostadspriserna sjunker kan ju fler köpa bostäder. Vad är det jag inte förstår?

Collert beskriver vidare att de amerikanska hushållen under en lång tid tillbaka har ”konsumerat långt över vad den disponibla inkomsten motiverar”. Jag undrar hur Collert om något år kommer att beskriva de svenska hushållens konsumtion då jag kan ge minst fem exempel på familjer ur min ”känner-till-krets” som tydligt överkonsumerat en inkomst de inte disponerat. Detta är något som åtminstone bankerna i landet insett då de på senare tid blivit ”mer försiktiga med att ge topplån”. Bra tycker jag som är kund i en bank som lånar ut pengar. Kreti och pleti ska inte kunna knata in till en kamrer och få lån, det måste finnas en realism i återbetalningen. Amorteringsfritt är inte en term som vara livet ut! Collert från sin sida av finansvärlden menar att bankernas försiktighet leder till att ”potentiella köpare får svårare att finansiera bostadsköp” och att detta är en bidragande faktor till prisraset på bostadsmarknaden. Vem, jag fråga igen v e m blir en mindre potentiell husköpare om priserna sänks och lånevillkoren skärps? Jo, enligt mig, de som inte har råd och som i likhet med de amerikanska medborgarna övertrasserar sina konton – varje månad!

Jag från mitt gräsrotsperspektiv jublar och skuttar runt i vår trångbodda lya, försöker undvika att trampa på legobitar, duplobitar eller gogosar, över ett eventuellt prisras som Collert siar om. Kanske, kanske kan jag och sambon få råd att köpa en bostad inom något år eller så och låta rimliga indexsiffran 15 procent av den disponibla inkomsten gå till bokostnad? Men som sagt, allt beror ju på vems perspektiv vi för resonemanget ifrån. Och vad vet jag när allt kommer kring? Collert med sin rutin och van att bolla betydligt större belopp än vad jag under en livstid kommer att tjäna, bör nog ses som den med det riktigaste perspektivet. Eller?

Källa: http:// /branscher/bankfinans/artikel_673595.e24, 080904

Idoler och hjältar!


Var och en av årets fyra tider bär avslappnande och rogivande inslag med sig. Vintern har sina snövita dagar, våren de gryningsvackra mornarna, sommaren de heta nätterna och hösten sina långkörande TV-serier. För vad är mer behagligt efter en dag i ekorrhjulet (vardagen) än ett smaklöst avsnitt av Idol med direkt påföljande avsnitt av Heroes vars handling redan går på tomgång? Enligt mig - inte mycket!



Höstrusket är så äntligen här. Så också TV-serierna som i runda tal miljonen svenskar bänkar sig framför och som i alla fall ett par hundra tusen somnar in för natten till. Vilket sällskap vi är, vi som är Razzel-generationens barn och som dansade ballongdansen på diverse lössläppta kräftskivor när Melander, Åberg och Larsson chockat TV-tittarna, någon gång under en av åttiotalets höstar. Hm! Höst hjärta TV lika med sant.Och sjuttiotalisternas TV-behov tycks emellanåt vara bottenlöst.

Jag tillhör kategorin människor (och sjuttiotalisterna) som längtar efter nästa säsongs avsnitt av en bra serie redan innan sista avsnittet i föregående säsong visats, men som när första avsnittet i nya säsongen visas somnat före första reklampausen. Jag tillhör kategorin människor som först lovordar sedan sågar en serie, är den typen av person som efter första säsongen kan återge detaljerade beskrivningar av seriens olika avsnitt, men som efter ett program i den andra säsongen överger sin tidigare så djupa övertygelse för något mer intellektuellt som att surfa runt på Facebook. Allt medan sambon upprepade gånger påminner om att Heroes minsann börjat och att Idol-erna snart gjort bort sig färdigt...



Hängde du med? Bra, då förstår du säkert vad jag ville säga med dessa rader: En TV-serie anno 2000-talet håller bara en säsong! Precis som med de flesta prylar av idag - men det är en annan historia, det där med slit-och-släng samhället...

torsdag 4 september 2008

Uppstart!


Kanske är jag något sen, efter och rent av slapp, men nu har jag äntligen tid att starta upp en blogg. Jag gör inte anspråk på att blogga bra, blogga rätt eller blogga intressant, men blogga om mig och mitt och de mina kommer jag att göra, och det kan jag förhoppningsvis bra!

Nästan samtliga av de bloggares sidor jag regelbundet besöker beskriver saker som ger deras vardag en guldkant och som kan sporra och inspirera andra. Stort som smått, billigt som dyrt, genomtänkt och impulsivt... Jag vet inte vad i det jag kommer att skriva om skulle kunna verka inspirerande för någon annan än möjligen de närmaste, men ge mig gärna respons på det jag hasplar ur mig!

Väl mött!