Två olika perspektiv

Tänk vad en och samma situation/händelse kan te sig olik beroende på vems perspektiv vi väljer att utgå ifrån. Som så många medelålders unga vuxna letar jag och min sambo hus. Vi söker efter ett hus som inte behöver totalrenoveras, inte är större än behovet och inte ligger mitt på stadens torg. Priserna för detta överstiger i de allra flesta fallen två miljoner svenska kronor, och översatt till siffror i en kostnadskalkyl innebär det att jag och min sambo måste lägga mer än 40 procent av vår inkomst på boendet. Något vi inte kan förlika oss med, vi vill nämligen göra annat än att bara bo!

Nåväl, tillbaka till det där med perspektiv. I en nätartikel publicerad på E24 (www.e24.se) uttalar sig Göran Collert, citat källan: ”mångårig vd och ordförande i dåvarande Föreningssparbanken” om det förväntade prisraset på bostadsmarknaden i Sverige. Collert, säkert god för både en och flera miljoner, menar att ”vi inom ett år har sett ett prisfall på närmare 20 procent från dagens nivåer” och beskriver vidare detta som en kris allvarlig som de kriser Sverige upplevde på 1930-och 90-talet. Men vänta lite, om bostadspriserna sjunker kan ju fler köpa bostäder. Vad är det jag inte förstår?

Collert beskriver vidare att de amerikanska hushållen under en lång tid tillbaka har ”konsumerat långt över vad den disponibla inkomsten motiverar”. Jag undrar hur Collert om något år kommer att beskriva de svenska hushållens konsumtion då jag kan ge minst fem exempel på familjer ur min ”känner-till-krets” som tydligt överkonsumerat en inkomst de inte disponerat. Detta är något som åtminstone bankerna i landet insett då de på senare tid blivit ”mer försiktiga med att ge topplån”. Bra tycker jag som är kund i en bank som lånar ut pengar. Kreti och pleti ska inte kunna knata in till en kamrer och få lån, det måste finnas en realism i återbetalningen. Amorteringsfritt är inte en term som vara livet ut! Collert från sin sida av finansvärlden menar att bankernas försiktighet leder till att ”potentiella köpare får svårare att finansiera bostadsköp” och att detta är en bidragande faktor till prisraset på bostadsmarknaden. Vem, jag fråga igen v e m blir en mindre potentiell husköpare om priserna sänks och lånevillkoren skärps? Jo, enligt mig, de som inte har råd och som i likhet med de amerikanska medborgarna övertrasserar sina konton – varje månad!

Jag från mitt gräsrotsperspektiv jublar och skuttar runt i vår trångbodda lya, försöker undvika att trampa på legobitar, duplobitar eller gogosar, över ett eventuellt prisras som Collert siar om. Kanske, kanske kan jag och sambon få råd att köpa en bostad inom något år eller så och låta rimliga indexsiffran 15 procent av den disponibla inkomsten gå till bokostnad? Men som sagt, allt beror ju på vems perspektiv vi för resonemanget ifrån. Och vad vet jag när allt kommer kring? Collert med sin rutin och van att bolla betydligt större belopp än vad jag under en livstid kommer att tjäna, bör nog ses som den med det riktigaste perspektivet. Eller?

Källa: http:// /branscher/bankfinans/artikel_673595.e24, 080904