Hemma - aa-a-a-a-a...

När man efter ett dygn inte kan bli fri från en reklamjingel, borde det vara på sin plats att skicka ett gratulationskort till reklamabyrån som skapat jingeln. Right?

Jag har nu skrålat, nynnat, trallat och sjungt Hemma-aa-a-a-a-a i minst ett dygn och lär inte komma ur den loopen i första taget. När någon på jobbet idag sagt något har jag svarat med att byta ut ordet hemma till ett annat ord som passat in på kollegans prat men sjungt fram ordet med melodin. Hänger ni med?

Varför fastnar inget vinnande vetande på samma sätt? Tänk vad praktiskt om saker man lärde sig i skolan för hundra år sedan hakade fast lika fort som dagens reklamjinglar. Kära nån vilka betyg jag skulle haft! Prova nu inte att nynna på Hemma-aa-a-a-a-a. Du fastnar. Det kan jag lova. Lova-aa-a-a-a-a...

Premiär: 06.30.2010

I väntan på den tredje filmen i Twilightserien, kan du hålla till godo md trailern. Den lockar säkert många till biograferna i sommar, men jag blir faktiskt besviken. Är detta "allt"?

Trailern hittar du här!

Ett symboliskt inlägg

Så var vardagen här med arbete, hämta-och-lämna turer till förskolan, storhandla och "äntligen fredag"-längtan. Så även vardagen som innebär oslagbara minnen vid det alltid försenade frukostbordet, de spontana småbarnskommentarerna när det vinkas hej då i dörröppningen en duggregnig morgon och de njutfulla middagarna med familjen då veckans rabalder och stå redovisas över tacosfrossan.

Härligt att vara tillbaka i vardagen! Medger gärna att semestertider och svensk sommar inte är lika med lugn, ro och romantiska nätter. Inte längre. Annat var det förr, tiden före förskola, föräldraskap och fantasilösa (?) fredagsmiddagar. Då var vardagen det som höll uppe själen eftersom vardagen innebar vila från pub, danshak och ändlösa videosöndagar på sofflocket med kebabrulle och mycket kolsyrad dryck - utan spets av Absolut.

Vad skönt att var sak har sin tid, att vi inte fastnar i en ålder och sedan tvingas loopa i den år efter år. För ack och ve vad less jag varit på kebabrulle med veckans VHS om jag tvingats uppleva åren runt tjugo igen och igen och igen. Det som då var en självklarhet, är för mig en lyx idag.

Ser fram emot en höst då vi bojkottar tacos, är lite wild and crazy och hyr en rulle som vi avnjuter till en annan slags rulle från topplistan, och sedan somnar mätta och stinna med kolsyrebubblande bukar.

Välkommen kära vardag, anno hösten 2009!

Att vara eller inte vara

Varde ljus och det vart ljus! Visst var mysfaktorn hög under den timma vi i afton släckte ner vår Moder Jord? Med stormen Gudrun färsk i minnet, var boet förberett för ett mörker. Värmeljus, godis, ficklampa och mera godis. Om vi i fortsättningen får veta när ljuset försvinner, ska åtminstone jag inte klaga om det händer igen (och undrar om det gjordes en massa barn, ni vet så som det brukar ske vid mörkläggningar och strömavbrott!).

Eftersom TV var tillåtet under den mörka men jordiska timmen i afton, undrar jag vad vi tyckte om Expedition Robinson ikväll ? Förra veckans premiärprogram skapade en smärre bloggbävning. Några tyckte programmet var OK, många undrade hur de tänkte när de satte i-landsmänniskor i ett träsk mitt ute i ingenstans och än fler hoppades att det på sista lappen i örådet skulle stå...Linda Isaksson.
Tojjan tänker inte tycka något i ämnet innan ni tyckt till, så bästa bloggvänner och medborgare i dokusåpalandet Sverige: gör eder röst hörd och låt universum (och Tojjan) få veta om Robinson ska få vara kvar, eller röstas ut.

Medan ni funderar tar jag mig en ostmacka, en kopp te och snabbspolar igenom veckans avsnitt av de desperata hemmafruarna. Nu är det full fart på elförbrukningen igen! Allt för att hålla igång de närliggande kärnkraftsreaktorerna till vår by.

Bokbytardag anno 2009

Idag är det fritt fram att gå fram till vem som helst, var som helst, och be att få byta bok med vederbörande. Idag är nämligen Bokbytardag i landet. Morgonnyheterna visade positiva inslag från Sergels Torg i Stockholm, där initiativtagarna till dagen, uppmuntrade folk och fä att gå man och kvinna ur huse och byta till sig en (bra-bättre) bok.

Jag anammade detta och steppade, i morgonsärken, ut i grannskapet för att se vilka härliga böcker det fanns att välja bland. Skulle jag våga gå fram till personen som bor i det röda huset, som jag nästan aldrig pratat med, eller skulle jag välja den unga kvinnan vars hund jag så gärna klappar när vi möts? Spännande, spännande.

Nu blev det inte riktigt så spännande som jag önskat. Utanför vårt bo fanns ingen som ville byta böcker, ingen som förväntansfullt stod och spanade efter andra bokbytare, och den enda personen jag såg bar på en tvättkorg inte böcker!

Slokörad lommade jag in igen. Sjönk ner vid köksbordet. Drog en suck och önskade att även vår stad skapat möjligheter för bokbytarsugna människor att mötas, språkas en stund och kanske ses när bytesböckerna var lästa över en kopp kaffe för att prata om dem. Hm.

Själv är väl bäste dräng då, och nästa år ska jag gå i bräschen för att byta böcker med främmande bekanta. Har du fått bytt en bok idag? Isåfall, grattis - jag är en hel del avis!

Schlagerdax anno 2009

När jag var liten var det en kvartett som vann Eurovision Song Contest, ESC, i Brighton. Det blev ett himla liv för kvartetten efter det. I Sverige var det också ett himla liv vid den här tidpunkten, med alternativa schlagerfestivaler som protest mot det glittriga och glammiga originalet. Jag minns inget om några alternativa varianter och vad de som protesterade gör idag har jag ingen aning om, men kvartetten som gjorde succé i Brighton slutade efter drygt tio år på poptronen att spela tillsammans. Då hade de erövrat världen. Nu nalkas ESC igen och inför el grande finale i Moskva ska vi först sortera fram vårt svenska bidrag genom ett antal deltävlingar. Diggi-loo, Fångad av en stormvind och andra örhängen är odödliga i sammanhanget. Vi hoppas och tror att årets bidrag (varje års bidrag) ska vinna, göra succé och visa att Sverige regerar på popscenen. I år har arrangörerna (som är SVT oavsett vilket land som vunnit) ändrat om i röstningsförfarandet. Antar att man vill stoppa den östlig dominansen och förhindra att länder från samma område bara röstar på länder från samma område. Som om vi i väst inte alltid röstat på länder från väst?
Jag har en mängd minnen till denna fascinerande underhållning som Melodifestivalen och ESC är. En del allmänna, en del mer personliga. När jag var femton, TV-kuppade Lill Lindfors då Sverige stod som arrangörer för ESC, genom att chockerande låta halva klänningen falla till golvet. Jag minns än idag hur min mor skrek till i TV-rummet. Vi som satt inne på mitt flickrum framför 17´s TV:n skrek inte lika förfärat, utan garvade istället oss hesa. Tills vi fattade att allt var en kupp, att Christer Lindarw sytt klänningen och att vi nog aldrig skulle ha så snygga ben som Lindfors vid den åldern då hennes klänning blev världsberömd.
Nu är jag inte lika liten längre, men väntar spänt på att låta maestro Björkman och hans följe lura mig till TV-soffan varenda eviga lördag hela våren. Allt för att låta mig hoppas och tro, att nu, i år kommer vi att vinna och låta en ny kvartett (?) få ett himla liv. Lurad? Antagligen. Men den 7 februari släpper vi alla hämningar och diggilooar oss! Igen. För du hänger väl med?

Alla kom, några sågs och en del dansade...

Så var det sjösatt, 2009 års första stora TV-happening; Let´s dance. TV 4:s storsatsning på pardans svävar vidare över dansgolvet. Inte bara det i studion, utan även säkert i många klickgolv i Folkhemssverige.

Startfältet är intressant. Det är en väl sammansatt blandning av personligheter med allsköns bakgrunder. Eller vad tycks om

• en kritisk politisk journalist, häcklad för sitt hår
• en Idol-jurymedlem vars bröst garanterat plockar hem några sms-röster
• en tonåring vars kändisskap bygger på ingenting alls
  
• en plus 50 kille som efterlyser folk
• en man som tar 350 kilo i bänkpress och kan kasta stenar stora som tonåringar
• en Arn-riddare som just blivit far
• en sprinterstjärna som för oss som minns henne minns att hon dopade sig
  
• en tuggummituggande ex-proffsboxare som riskerar få svårt att minnas stegen
  
• en bag-in-box-förespråkande överklassherre med glid på i:na
• en radiopratande ex-Big Brotherbrud som storkonsumerar kosmetika
  
• en före detta fotbollsfru med en historia inom det frikyrkliga
  
• en alldeles, alldeles underbar barnprogramledare från den bästa staden på Västkusten

Konstigt. Så många åsikter om deltagarna. Så mycket skvallerskriverier om de entusiastiska dansarna. Och ändå, jag kommer att följa dem och deras strapatser hela långa programserien igenom. Hm.

Vem vinner? Tja, efter att ha amatörbedömt de första stegen, satsar jag på Morgan Alling eller Mojje. Tills dess att det avgörs dansar jag vidare på klickgolvet och leker Let´s dance.

Ett vinnande koncept!

Han har väl allt den killen? Från en ö i Medelhavet, till nordligaste Sverige och Arvidsjaur. In på en lokal pub bland scooterförare och renskötare (fördomsfullt jag vet) där han rev av gamla covers på sin gura för en ölstinn publik. Någon sa då att den killen där kommer att bli stor. Och det blev han.

Fredagens final av Idol var avgjord från den dagen fredagskvällarnas startfält var klart. Kevin Borg har stuckit ut hela vägen, inte ens säregna Alice eller ögongodiset Robin från Svenljunga kunde tränga sig förbi denna skönsjungande maltes på prispallen. När han klev upp på scen i Globen fick jag "ståpäls", något som inte inträffat i musikaliska sammanhang sedan Bruce Springsteen på Ullevi sommaren 1985!

Kevin Borg kommer att bli en svensk stjärna, och kanske med hjälp av sina internationellt bevandrade kollegor Anders Bagge, Andreas Carlsson och Jörgen Elofsson, kan han nå utanför våra gränser. Kevin Borg äger, regerar och återupprättade artisternas heder i en tävling som enligt mig, höll på att förbruka sig själv. Kevin Borg visade att en vinnare är en vinnare och att den som blir etta i Idol kan lyckas! Nu återstår att se om tvåan kan lyckas, eller om det blir som i idrotsssammanhang; att en tvåa är först i raden av förlorare?

Bilderna är hämtade från Kevins hemsida, http://www.kevinborg.se/

Bevis oskyldig?

Kvällens Debatt i SVT 1 handlade bland annat om styckmordet på Catrine da Costa 1984 där Thomas Allgén och Teet Härm, i media kallade allmänläkaren och obducenten, ånyo blev huvudpersoner. Den förstnämnde framträdde för första gången i bild, lät sig intervjuas och svarade på frågan om han på något sätt var inblandad i styckmordet. Givetvis (?) svarade Thomas Allgén "nej". Hade någon väntat sig något annat?

Jag är ingen expert eller sakkunnig. Bara en vanlig Svensson som under årens lopp, likt många andra, i media tagit del av mycket som det makabra - och faktiskt ouppklarade fallet - innehållit. Allt från fyndet av de svarta plastsäckarna där Catrine da Costas kropp fanns styckad, till ifrågasättandet av bevisföringen mot allmänläkaren och obducenten under de olika rättegångarna.

Jag är en vän av ordning. Lagens långa arm håller jag mig mer än gärna under och jag föredrar att rättvisan segrar. I Sverige har vi en etik som säger att en person är oskyldig tills dess att domstol bevisat annorlunda. En etik som gör att kvällstidningar och nyhetsprogram inte skriver ut namn eller visar bild på åtalade personer. När det gäller allmänläkaren och obducenten har resonemanget i rätten tydligen varit det motsatta. Inga bevis finns för att de båda mördat da Costa. De är inte heller dömda för det. Men styckat henne, ja ansåg rätten och fällde Thomas Allgén och Teet Härm för detta. Bevisen för fällande dom? Inte ett enda, enligt expert och sakkunnig Leif GW Persson. Det finns inga bevis för att de vare sig mördat eller styckat den unga kvinnan. Och det har ansetts som bevis för att de gjort det! Hängde ni med? Inte? Läs då på om fallet da Costa. Hela rättsprocessen kring fallet bygger på att det inte gått att bevisa att allmänläkaren och obducenten inte mördat och styckat da Costa. Därav att de ansetts skyldiga.



Thomas Allgén kräver nu skadestånd samt att han återfår sin läkarlegitimation. Huruvida Teet Härm krver detsamma framkom inte i kvällens program, men att de båda männen fått sina liv och karriärer spolierade på grund av en märklig rättsprocess, ja det kan till och med jag som o-sakkunnig förstå.

Är vi månne på väg mot ett samhälle där vi riskerar att bli dömda på grund av att vi inte lämnat spår av DNA på en brottsplats? För att vi inte kan bevisa att vi inte var där trots att det där inte finns ett spår av oss? Det ska bli spännande att följa Thomas Allgén och Teet Härms vara eller icke vara i fallet med den styckmördade Catrine da Costa. Min förhoppning är att mordet klaras upp innan fallet hinner preskriberas...

Läs mer: http://www.mediemordet.com/fakta.html

Idoler och hjältar!

Var och en av årets fyra tider bär avslappnande och rogivande inslag med sig. Vintern har sina snövita dagar, våren de gryningsvackra mornarna, sommaren de heta nätterna och hösten sina långkörande TV-serier. För vad är mer behagligt efter en dag i ekorrhjulet (vardagen) än ett smaklöst avsnitt av Idol med direkt påföljande avsnitt av Heroes vars handling redan går på tomgång? Enligt mig - inte mycket!

Höstrusket är så äntligen här. Så också TV-serierna som i runda tal miljonen svenskar bänkar sig framför och som i alla fall ett par hundra tusen somnar in för natten till. Vilket sällskap vi är, vi som är Razzel-generationens barn och som dansade ballongdansen på diverse lössläppta kräftskivor när Melander, Åberg och Larsson chockat TV-tittarna, någon gång under en av åttiotalets höstar. Hm! Höst hjärta TV lika med sant.Och sjuttiotalisternas TV-behov tycks emellanåt vara bottenlöst.

Jag tillhör kategorin människor (och sjuttiotalisterna) som längtar efter nästa säsongs avsnitt av en bra serie redan innan sista avsnittet i föregående säsong visats, men som när första avsnittet i nya säsongen visas somnat före första reklampausen. Jag tillhör kategorin människor som först lovordar sedan sågar en serie, är den typen av person som efter första säsongen kan återge detaljerade beskrivningar av seriens olika avsnitt, men som efter ett program i den andra säsongen överger sin tidigare så djupa övertygelse för något mer intellektuellt som att surfa runt på Facebook. Allt medan sambon upprepade gånger påminner om att Heroes minsann börjat och att Idol-erna snart gjort bort sig färdigt...

Hängde du med? Bra, då förstår du säkert vad jag ville säga med dessa rader: En TV-serie anno 2000-talet håller bara en säsong! Precis som med de flesta prylar av idag - men det är en annan historia, det där med slit-och-släng samhället...