Lyxigt lättlagad, söt currygryta

Om du är sugen på att prova en lagom spicy rätt som tar mindre än 20 minuter att göra kan du med gott mod planka nedan recept.

Tojjans toppensvägerska bjöd till bords och serverade den här rätten och till och med de annars så kryddkänsliga barnen åt och njöt!

Recept beräknat för fyra personer

• 4 kycklingfiléer

• 3 dl mellangrädde som vispas lätt


• 1 dl mango chutney


• 1 stor grön paprika som delas i bitar


• 1-2 pressade färska vitlöksklyftor


• 1 tsk curry


• 1-2 msk sambal olek

Bryn kycklingbitarna och lägg i smmord form.

Blanda ner övriga ingredienser i grädden och häll över kycklingen.

In i ugnen, 200 grader i 25-30 minuter.

Servera med jasminris och fräsch (svalkande) sallad.

Heureka!

Arkimedes ropade Heureka! när han klev ur badet och Tojjan fullkomligt vrålade Heureka! när hon lyfte ut en plåt med cupkcakes (muffins) idag!

Jag har, som återkommande läsare vet, alltid missat att lyckas med muffinsbak. Recept efter recept har prövats. Plåt efter plåt med vad som skulle blivit muffins har kastats. Uppgiven, bestört och med muffins-komplex, lät jag mig idag övertygas om att försöka bara en gång till.

Via den eminenta och smakfulla bloggen Kryddburken fann jag ett recept som jag, med blogginnehavarens goda minne, snodde. Slaviskt följde jag receptet med ett undantag. Istället för Dumlekolor vände jag ner Marabous chokladhjärtan. Man tager vad man haver, som Cajsa Warg sa. Dryga timme senare satt jag med tårfyllda ögon och tittade på de finaste muffins detta bo någonsin skådat.

Självklart ska det inte gå som en dans någonsin för mig vad gäller bakning, så ett litet missöde inträffade naturligtvis. I originalreceptet står att du ska använda 8-10 stora muffinsformar. Jag hade inga sådana, varpå jag resolut letade fram min muffinsplåt i teflon (?) som jag inhandlade på den tiden då det begav sig. Nu var jag väl inte riktigt klar över att det hade varit smart att smörja plåtens urholkade formar en aning, och drog därför lärdom av det då jag fick karva loss mina cupcakes.

Om du är sugen på att fixa något gott, snabbt och enkelt, till kvällsfikat så är mitt tips dessa cupcakes. Du kan toppa med någon mumsig kräm, men om det får du allt läsa själv hos Kryddburken.

Enkel och god pizzasallad

Just nu är vitkål en av de grönsaker (?) som är billiga att inhandla och njuta av. Sålunda begav jag mig till affären, shoppade kålen och vände hem för att göra en smarrig pizzasallad. Då jag icke tidigare haft förståndet att göra egen pizzasallad (och allt mer sällan äter pizza från pizzeria) hade jag ett sug efter den vinägrettdoftande vitkålen.


Här följer receptet jag följde...
- ½ vitkålshuvud
- 1 liter kokande vatten
- 1 ½ dl solrosolja eller annan matolja
- 4-5 msk vitvinsvinäger (beroende på hur framträdande smak du vill få)
- ½ dl vatten
- 1 msk strösocker
- 2 msk oregano (jag använde pizzakrydda)
- 2 tsk salt
- 1 krm finmalen svartpeppar (jag använde pepparmix)


Och så här gjorde jag...
Strimla vitkålshuvudet med osthyvel för bästa resultat och lägg den strimlade kålen i ett durkslag. Koka upp vattnet och häll det över kålen. Låt vattnet rinna av!

Använd en rymlig plastbunke med tätslutande lock och häll ner kålen. Vispa ihop ingredienserna till dressingen i en skål och slå över kålen. Blanda väl!

Låt svalna i rumstemperatur och förvara sedan pizzasalladen i kylskåp.
Hållbarhet 5-7 dagar. Smaklig spis!

Originalreceptet är hämtat från bloggen Kryddburken.

Kyckling- och baconpaj

Ett av familjens favoritrecept utgår från basingredienser i en matpaj och har spetsats till med lite extra kryddning och något mindre äggstanning. Receptet är beräknat till en normalstor pajform (även om det på slutbilden är tre pajer).

Deg
3 dl vetemjöl
1½ dl lättkesella
100 g margarin eller smör
Mixa samman allt i matberedare. Knåda ut och forma till passande storlek. Lägg den måttade degen i smord form, picka den med en gaffel och förgrädda i cirka 10 minuter på 200 grader.

Fyllning
2 kycklingfiléer
1 pkt bacon
2 krdm grillkrydda
2 färskpressade vitlöksklyftor (alternativt vitlökskrydda)
Dela kyckllingfiléen i flera mindre bitar. Bryn baconet hastigt och lägg i kycklingbitarna. Blanda ner grillkrydda och vitlök. Låt allt "smaka samman" i pannan i cirka 5 minuter på låg värme.

Äggstanning
2 ägg
1 ½ dl mjölk
salt och peppar
Vispa samman allt och slå över fyllningen efter att du lagt den i pajformen.

Garnera pajen med 3 skivade tomater och 2 dl riven ost. In i ugnen i 30 minuter, eller till osten fått färg. Servera med sallad och tzatziki.

Du kan med fördel göra ett par pajdegar i förväg och frysa in. Då känns det kanske lite effektivare att göra paj oftare om halva jobbet är gjort.

Bon apetit!

Hufvudstaden, del 2: middagarna

Stockholm är en stad med många krogar, restauranger, barer och ölhak. Vi valde och frossade i utbudet en månad i förväg och föll för två säkra kort som huvudmål under trippen. Det första är inget vi egentligen kan rekommendera som gourmé, men Jensen's Bøfhus funkar bra för den köttätande middagsgästen, som kan acceptera mat för massorna och lite slit och släng så där. Personalen var dessutom måttligt intresserade av oss, och bad inte ens om ursäkt över att de schabblat bort vår bokning (vilken vi kunde styrka genom utskrift av bokningsbekräftelse).

Greken på Hörnet däremot är en av de absolut bättre restaurangerna jag och mitt sällskap någonsin ätt på. Redan 2003 stiftades den första bekantskapen med denna lilla kvarterskrog, och redan då imponerade precis allt på oss. Maten, miljön, personalen, stämningen och priset. En tvårättersmiddag med rött vin samt öl till maten, en drink till dessert fick notan att landa strax under tvåtusen för fyra personer. Värt varenda krona! Jag tänker inte rekommendera någon speciell rätt ur menyn, men proppsar stenhårt på att om du ska besöka Stockholm ska du låta dina smaklökar få sitt lystmäte på denna krog! Boka bord i tid, det är en välbesökt restaurang!

Jag var först!

Ibland blir jag glad. Ibland arg. Eller som idag, konfunderad. Över en kopp nybryggt frukostkaffe läser jag lördagens lokala tidning. På sidan 2 finns ett stort uppslag om ett ämne jag igår kväll skrev en blogginlägg om. Hur ska jag nu göra, tänker jag. Publicera min text, och framstå som värsta plankerskan, eller strunta i att publicera inlägget?

Efter en kvick överläggning med sambon (som idag utsåg sig själv till chefredaktör för bloggen) väljer vi (jag och chefredaktören) att låta texten bli läst på bloggen. Sträcker på mig, texten hamnar under det datum då jag skrev den om jag inte ändrar i inställningarna. Kanske var det mitt gamla journalist-jag som i veckan insåg att stamkundsrabatter är ett ämne som kommer att bli hett? Isåfall - jag var först, läs gärna texten, den ligger ute under den 16 oktober!

Övervakad stamkund

Vår numera medvetna familj fortsätter att planera veckomatsedlar, storhandla, frysa in (och frosta av frys) och har som biståndshjälp av en av de butiker vi handlar regelbundet i, fått en tryckt påminnelse om vårt (o-)hälsosamma matliv. Som stamkund hos en av landets livsmedelsbutikskedjor får du varje månad från och med oktober skräddarsydda rabattkuponger. Systemet bygger på att vi vid ett visst antal tillfällen, under en viss period, handlat en viss produkt. Dessa lottas runt i en stor datatombola - typ - och skickas sedan ut till stamkunderna.

- Skitsmart, var det första vi sa när vi satt samlade vid köksbordet och med spänning pillade på det plastförslutna personliga utskicket med kupongerna.
- Nu sänker vi matkostnaderna än mer, och dessutom på de varor vi äter mest av!

Glädjen blev inte särskilt långvarig, jublet övergick abrupt i kväsande, genanta stön som kombinerades med ett fingrande på bordsskivan och tystanden blev total för en tusendels sekund. Så plötsligt:
- Herregud! Vad är det vi har för vana att bära hem från affären? utbrast sambon och tittade på mig. Vad är det vi äter?
- Öh, va, men, du...stammade jag, och tittade på rabattkupongerna.

Där fanns valfri Pastamixer - nu avslöjas det alltså att min sååå goda lasange inte alls är hemlagad utan en knorrig halvfabrikatsprodukt. Där fanns Kelda såser, samma sak här, busted som Clint Eastwood skulle sagt! Och där fanns de färdiga vitlöksbaguetterna i praktiskt 6-pack. Aj då. Oj då. För mitt inre såg jag hur mitt kulinariska förtroende hos sambon trycktes ner i färspressen (kanske samma som de heta kebabspetten körts genom?).
- Ja vi får väl tänka till i fortsättningen, sa jag till sambon. Big Brother ser ju allt, FRA-lag eller inte, nu vet de till och med vad vi åt i somras. Det var ett försök att få diskussionen bort från den färgglada sanningen på bordet framför oss.
- Får hoppas det, svarade sambon. Synd bara att alla de nyttiga saker som grönsaker, frukt och mager korv minsann inte fanns rabbatterade.

Mitt inre hoppade till. Glädjen gjorde en dubbel saltomotal och jag replikerade kvickt:
- Ja, för vi äter faktiskt massor av sånt i vår familj. Och titta, Physalis finns med! Ha!
Situationen var räddad. För nu. Inser ju att nästa månads rabatter speglar sensommarens inköp och att eftersläpningen på vår nya medvetenhet inte kommer att synas i datatombolan på ett tag. Men sen, då rackarn´s. Då ska det utnyttjas personliga stamkunsdrabatter!

Weather on the Westcoast

Regn. Blåst. Mörkt. Men helt okej ändå. Tillbringade förmiddagen hos god vän, en bit utanför centralorten. Också det okej. Nu hemma vid "arbetsbänken" för att göra försök nr 3 vad gäller att få till ätbara, attraktiva och chokladiga muffins.

Vad gör jag för fel? Help, I need somebody - help!
Recept emottages ödmjukt!

Sanningen om: Skottegryta

Det plingade till i e-postlådan, och där var det. Sanningen om Skottegrytan! Tre fina äpplen och en stor kram till en av mina bloggföljare för förklaringen! Så här ligger det alltså till...

"Kära Tojjan.
Efter att ha läst din härliga blogg känner jag att jag bara måste upplysa dig om Skottegrytans historia.

Det finns en gammal klassisk maträtt vid namn Sjömansbiff som i skolbespisningarnas snålt tilltagna budget gjordes om till Skottegrytan. Skillnaden mellan dessa båda maträtter är att i Sjömansbiffen använder man dyrt kött, (läs lövbiff, vilket det oftast var, alltså inte styckade sjömän, jag såg förresten också Debatt om Catrine la Costa), men i Skottegrytan bytade man ut köttet mot den billigare köttfärsen. Så söker du på Sjömansbiff kan du följa det receptet men byta kött mot köttfärs och Vips! har du din Skottegryta! Namnet kan ev. ha något med fördomen om skottarnas snålhet att göra, jag tror inte köttfärsen bestod av styckade, nedmalda små skotte-hundar i alla fall!"
Kram, E

P.S Lycka till med veckomatsedeln! Från en som kört detta koncept i ett antal år, tills tonåringarna började tvärvägra, när det var deras tur att tänka ut middagsrätter, d.v.s. var fjärde vecka. Numera är det bara jag som som står för "tänket" med viss hjälp av den eminenta tidningen ICA-kurirens tips på 5 lättlagade måltider som tar under 20 min. att tillaga. Kan varmt rekommenderas! D.S

Det känns bra ju!

Har just kommit hem från en av stadens livsmedelsbutiker med fulla kassar. Jag har veckohandlat, strikt följt familjens gemensamt komponerade inköpslista, och känner att jag borde få dubbla vuxenpoäng för detta äventyr. Jag menar, jösses vad mallig jag kände mig när jag körde omkring med en XL-kundvagn, tygkassar och självscanningsapparaten i högsta hugg! Jag såg allvarlig ut, lät blicken ömsom vandra över hyllorna i butiken, ömsom över listan i handen. Var livmedelskonsumenternas okrönta drottning och log lite då och då igenkännande mot personalen som om jag minsann var världens mest hemtama stamkund i butiken.

Visst, jag har veckohandlat förr, men då har mer maggropskänslan fått styra val av varor. Och det har blivit dyrt. Visst blev det dyrt idag också, fast på ett annat sätt. Det fyrsiffriga beloppet som drar från betal- och bonuskortet känns mycket motiverat när jag ser fylld kyl- och frys. Det känns bra ju! Nästa steg i hela processen med att familjen spånar fram veckomatsedel och att vi veckohandlar blir att laga maten! Jag är ganska duktig på att piffa till det på helgerna, värre är det under vardagarna. Jag är mindre bra på husmanskost. Men skam den som ger sig, via bloggar och andra bra källor finner jag recept som ska hjälpa mig att våga i köket.Och det känns ju bra!

Skottegryta -en myt?

Funderar över att börja med veckomatsedel för att effektivisera inköp och tillagning samt förbättra variationen i det utbud som vårt hushåll serverar. Idén till detta projekt kom upp på senaste husrådet då mötesdeltagarna fick föreslå hur vi tillsammans kunde piffa upp kvällsmålen. Jag förslog att vi tog in exotiska smaker i matlagningen, min sambo att maten blev mer husmanna-aktig och äldsta sonen önskade mer pizza, tacos och hamburgare. Inte lätt att hitta en medelväg där inte! Men skam den som ger sig...



När jag efter drygt två veckors nedbäddad dvala kvicknade till igen, fann jag att det var hög tid att sjösätta "Projekt kvällsmål" och begav mig ut på Internet för att söka efter ett bra recept på Skottegryta. Den gamla klassiska bambarätten som vi alla (?) ätit med inlagd gurka och rårivna morötter. Just denna husmanna-aktiga rätten skulle få inleda familjens nya mat-fas. Döm av min förvåning när jag inte hittade ett enda recept på Skottegryta. Via google hittar jag följande citat på en blogg: "Finns skottegryta i verkligheten? Skottegryta finns bara i matbespisningar." Jag faller ner över tangentbordet, skakar på huvudet och drar en djup suck: är Skottegrytan en rätt som bara existerar i bamban? är Skottegrytan ett icke-existerande fenomen i verkligheten?

Jag söker vidare med ljus och lykta, att hitta (eller få) ett recept på rätten är nu en principfråga. Jag har ätit Skottegryta - alltså finns den... Eller?