R.I.P och bakvatten

Just nu pågår down town en manifestation för David Birgersson. Efter att ha varit försvunnen i 56 dagar återfanns hans kropp i havet. Vad som orsakat hans död kommer obduktionsrapporten att tala om, och därmed förhoppningsvis sätta "p" för alla spekulationer som hans försvinnande omgivits av. Droger, självmord, bråk med invandrare - you name it - den här tragedin har gett alla CSI-inspirerade privatdeckare sitt lystmäte. Naturligt eller makabert?

Men. I bakvattnet av David Birgerssons tragiska öde har det startats en rad olika grupper på en rad olika forum där alla tillåts sörja honom. Tiotusentals människor som samlas i sajber och uttrycker sina kondoleanser till familj och anhöriga. Och det utan att ha känt David Birgersson. Jag kan inte tycka att det är helt naturligt. Mer makabert. Jag kan förstå att väldigt många engagerats i pojkens försvinnande, men en del av alla de anslutna till exempelvis den officiella sidan på Facebook, är tioåriga barn! Barn som sitter framför datorn, kanske utan en vuxen att prata med, och som med ett musklick deltar i en slagas sorggrupp. Är det rätt?

Jag förnekar inte människan att sörja i grupp. Tvärtom, men vore det inte bättre att vi skapade mötesplatser för sorg i det riktiga livet? Öppna upp fritidsgårdarna igen, låt fältassistenter bli ett naturligt inslag på gator och torg sena kvällar och möt människor i sorg där de är. Dock inte på nätet, som just nu har fler r.i.p-sidor/grupper än jag sett graffitti i gångtunnlarna Sverige runt! Ja, jag tycker det är makabert att sorgen närs på nätet.

Förstår ni vad jag menar? Jag vill inte provocera, men det är dags att ta tag i tioåringar som sörjer främmande människor på nätet omdedelbart! Tioåringen kan mycket väl triggas av all den uppmärksamhet, exempelvis David Birgersson fått, och själv få för sig både det ena och det andra. Get my point?

Fredagsreflektion, nr 11

Sällan har ett program väckt så starka känslor som SVT:s Uppdrag granskning i onsdags. Jag har, som säkert många andra, reagerat och agerat! Jag överlåter denna fredagsreflektion åt mina bloggläsare att själva reflektera.

En utgångspunkt kan vara att starta här och sedan läsa vidare via de länkar du finner! Ett annat sätt är att du ansluter dig till Facebookgruppen. Hur en hel bygd kan bete sig så nedrigt är för mig som salt tant utmed kusten en gåta!

Som underlag för din reflektion kan du ju läsa domen.

Ordmärkaren brer ut sig

Ibland kan det vara bra att ha koll på vad som komma skall, men att i förväg veta att det ska ske ett bankrån...är det möjligt? Ska man tro skyltmakaren bakom denna lapp, som idag sattes på en av stadens bankkontor, så är det solklart möjligt!


Bilden är lånad från hn.se

David Birgersson, försvunnen i en månad!

Idag läser vi i Aftonbladet att polisen lägger ner utredningen om David Birgersson och hans försvinnande. Utan ett enda spår har polisen inget att gå på, inga tips kommer in och de eftersökningar som gjorts har inte givit något resultat. Varberg står fortfarande still. Trots det vägrar privatpersoner att ge upp hoppet och letar varje helg efter David Birgersson. Det är så svårt att förstå att en artonåring, efter en gymnasiefest i en liten stad som Varberg, kan försvinna utan att lämna ett enda avtryck. Ingen har sett honom efter klockan 01.22 då han ses på de övervakningskameror som finns utanför nattklubben Oscars. Ingen har kunnat uppge bärande vittnesmål för polisen och ingen kan förklara vad som hänt. Ofattbart och otäckt.

Över hela Sverige sitter lappar uppe med David Birgerssons bild och information om hans försvinnande. Via facebook har människor från hela landet engagerat sig i fallet, och det är väl den enda ljusstrimman i ett annars ganska tungt mörker. Att vi ställer upp för varandra, oavsett om vi känner varandra eller inte.

Här kan du ladda ner lappen och sätta upp den i din stad!

Farbror Blå åker in?

Jag vet inte hur jag ska tackla den information som nu strömmar fritt om polischefen som står åtalad för flertalet våldtäkter och förberedelser till våldtäkt mot barn. Senaste uppgifterna gör gällande att han även sysslat med koppleriverksamhet. Vad är nästa snedsteg? Egen bordell? Sexköpsresor och egenhändigt ihopklistrade kvitton samt standarssvaret "det hade jag ingen aaaaaning om"? Kanske inte, i en månad har han suttit häktad. Men senare? Han nekar nämligen mot alla anklagelser som riktas mot honom.

Hur illa kan man resonera som en Farbror Blå? Visst. Det finns grötskallar inom alla yrkeskårer, men detta tar nästan dumhetspriset. Hur många anmälda våldtäkter har han, i sin position, sopat under mattan på grund av en annan syn på det illegala än lagens ramar? Hur många kvinnor (och kanske män) som anmält att de utsatts för brott på den station han var verksam, kan idag känna sig trygga med att allt gått rätt till i utredning och hantering av deras anmälningar? Hur tänkte denna Farbror Blå när han förgrep sig på barn? Igen och igen.

Tvi. Det ska bli intressant att se vad påföljden för hans sjuka gärningar blir. Om det blir någon... En farbror Blå med smak för barn lär få det förbannat tufft på Kumla eller Hall. Han är där fel i dubbel bemärkelse.

Som om allt stannat

Vi var nog flera som när måndagsmorgonen kom, barnen skickades iväg till skola, och vi begav oss till våra respektive arbetsplatser, hade en slags ny medvetenhet och känsla i maggropen. Vi var nog flera som när vardagen kickade igång efter helgens dramatiska händelser, tänkte lite extra på nära och kära.

Kanske skickades ett extra sms till sambo och barn med en enkel hälsningsfras, men fullt av värme. Kanske ringde vi någon vi inte talat med på ett tag under dagen, bara för att höra hur läget var. Och kanske kommer vi att värna om nuet, mer carpe diem så att säga, då vår västkustpärla till stad toppat nyheterna i landet på i ett otäckt sammanhang.

För några av stadens medborgare finns inte längre en vanlig vardag. Det finns istället ett före och ett efter det som hänt. Ännu vet vi inget om utgången. Vi - oavsett om vi tillhör den närmsta sfären kring 18-årige David Birgersson eller inte - fortsätter nära hoppet om lyckligt slut och att vi ska nås av positiva besked.

För vi vill inte bära på den molande och ororsfyllda känslan en endaste sekund till. Vi vill inte heller att någon skulle ha bragt David Birgersson om livet, och på fri fot, kanske utan skuld, vandrar bland oss. Vi vill inte ha ett Varberg före och ett Varberg idag. Vi vill ha David Birgersson tillbaka, vi vill ha lugnet tillbaka och vi vill ha en vardag tillbaka.

Nu är det inte så - än. Och just nu är det som om allt stannat. Precis allt.

Och medan timmarna går...

...är vi fler och fler som sänder tankar och energi till de närmast anhöriga, vänner och klasskamrater till David Birgersson. I väntan på uppdaterad information kan kanske Aftonbladet.se påverka någon, som vet något, att höra av sig till Polisens tipstelefon. Alla iakttagelser är viktiga, tveka inte att ringa och berätta om du har sett eller hört något.

Under dagen, fram tills mörkret sänkte sig över Varberg, deltog frivilliga i den fortsatta sökningen efter den försvunna 18-åringen. Polisen kommer att återuppta sökningarna under måndagen, och enligt vad vi erfar ikväll, även att dyka utmed stadens kustlinje i början av veckan.

Medan timmarna går, och de tips som inkommit till polisen i Varberg noga gås igenom, sänder vi tankarna till David Birgerssons anhöriga. Vi är många, många som finns med er i tanken.

Vi hoppas att ni känner det!

Rekommenderade länkar:

Hallands Nyheter

Radio Halland

Försvunnen 18-åring!

David Birgersson, 18 år, är försvunnen sedan natten till fredag. Efter en gymnasiefest på nattklubben Oscars i centrala Varberg, finns inte ett spår efter 18-åringen. Klockan 01.22 ses David Birgersson gå västerut, därefter har ingen sett honom.

Över stora delar av Varberg sitter lappar uppsatta med uppmaning om att den eller dom sett, hört eller vet något ska höra av sig till polisen! David Birgersson var vid försvinnandet klädd i traditionell tyrolerdress då festen han deltog i var en maskerad.

Lärare, släkt, vänner och klasskamrater letar efter David Birgersson, och kanske kan det vara så att någon av alla er där ute i bloggsfären fått nys om något? Ring isåfall till polisen i Varberg! Minsta lilla sak kan vara viktig i sammanhanget - låt de som har erfarenhet av sådana här försvinnanden avgöra om informtionen du har är "värd något" eller inte. Bara ring!

Namn och bild publiceras med föräldrarnas tillstånd på aftonbladet.se

Har vi redan glömt?

"- Trots ett starkt motstånd fortsätter vi att gå framåt och fördubblar nästan våra mandat i kyrkomötet. Den ständigt uppåtgående trenden fortsätter och vi har fortfarande inte tappat röster i något val sedan partiet grundades. Det här bådar gott inför det kommande riksdagsvalet!"

Så säger Sverigedemokraternas partiledare dagen efter kyrkovalet. Jag undrar om vi tappat fotfästet fullkomligt eftersom detta högerextrema parti får våra röster? Har vi redan glömt vilka iskalla vindar som svepte över Europa för drygt 65 år sedan, och att allt började med ett "oskyldigt" valbart alternativ i forna Tyskland?

Jag röstade igår. Inte för att jag är överdrivet insatt i de kyrkopolitiska frågorna, utan för att jag inte vill ha in SD i något beslutande sällskap. Vare sig inom kyrkans värld, på riksdagsnivå eller i kommun- och landsting. Det är när vi sviker vår demokratiska skyldighet att rösta, som de extrema partierna kan vinna mark.

Ett år kvar till riksdagsval. Ett helt år att bestämma oss för vad vi vill. SD är för mig inget alternativ, därför kommer jag att lobba för allt vad jag är värd för övriga partier. Min ideologi står åt sidan, rött, blått eller diverse färgblandningar spelar ingen roll. Allt är bättre än SD!

Det är allas skyldighet att använda sin rösträtt i en demokrati för att upprätthålla demokratin. Våga värna om vår frihet, våra grundlagar och vårt land - utan att glida in i ett skymningsland som befolkas av politiker med främlingsförakt, nedlåtande attityd och syn på homosexuella samt människor med olika funktionshinder.

Reagera - nu!

"Vi pedofiler kommer i hög grad i framtiden att forma den öppna pedofila kulturen allteftersom den blir mer accepterad..."

Citatet kommer från en person som kallar sig Alex och driver en blogg. En blogg som enligt mig endast platsar i Internets skitiga bakgård, som jag tidigare skrivit om. Jag reagerade inte i affekt när jag läste innehållet. Det är meningslöst. Jag var lugn som en filbunke och skrev en kommentar (den kan du läsa i nästa inlägg här hos Tojjan).

Ber er alla att ta del av Alex blogg och åtminstone bemöta någon av de vansinniga tankar om pedofili som han ger uttryck för. Ja, jag vet att vi har yttrandefrihet, men snälla var med och ifrågasätt denna man, med sitt skeva synsätt på vad han vill göra, och kanske gör med barn. Han kan vara din granne... Och kanske vill du inte att just han leker klätterställning med dina barn?

"Vi är långt bort i fantasins värld när jag känner ett varmt och lätt drag i nacken
någon andas lätt. Det kittlar till vid halsen och och ett ansikte tangerar synfältet.
Det spikraka nötbruna håret tillhör en vacker femårig flicka som brukar betrakta
mig som en klätterställning när tillfälle bjuds. En varm och silkeslen kind trycks
lätt mot min nyrakade i några sekunder. Inte mer, sedan reser hon sig försiktigt
och går utan ett ord". Citat: www.alex.pedofil.se

Jag skrev en (lång) kommentar...

Jag brukar titta in hos en bloggare som utifrån ett egenupplevt perspektiv skriver om mobbning. Idag fann jag ett inlägg med rubriken Vuxna är småbarn i verkligheten. En spännande rubrik som lockade mig till läsning.

När jag tagit del av inlägget, skrev jag ett svar till skribenten. Jag försvarar inte att någon, i något sammanhang, blir diskriminerad, men ville försvara ett av de dokument vi inom skolan är tvungna, enligt lag, att upprätta; den så kallade Handlingsplanen vilken ska beskriva hur och vad vi gör för att motverka negativa beteendemönster och exempelvis regelrätt mobbning på vår (pedagogernas) och elevernas arbetsplats.

Bloggskribenten hade en tydlig åsikt om detta dokument och skriver: "Det är så uppenbart att skolorna inte bryr sig om sin egen handlingsplan de skapat. Det är ju bara för att det ska se bra ut, utifrån att ha den planen"...

Jag svarade: "Som lärare på en skola med en fungerande och ständigt aktiv handlingsplan vill jag försvara "fenomenet" handlingsplan en del. Skolverket granskar dessa bokstavligt vid de besök som de gör på landets skolor. I samtal med skolledning, kommun och pedagoger förs kontinuerligt en diskussion om hur vi ska arbeta, både då det hänt något av diskriminerande art, men också hur vi arbetar förebyggande.

Att handlingsplanen är en pappersprodukt som ingen följer kan säkert stämma i vissa fall, men lika många skolor har ett mycket gott fungerande och förebyggande arbete mot alla former av diskriminering. Jag hoppas att du, om du har dåliga erfarenheter av handlingsplaner, kan få goda inputs från skolor där det fungerar. Vi som jobbar i skolans föränderliga värld, har så mycket positivt som vi vill förmedla, men vi får ständigt brottas med allt negativt som människor i omvärlden tycker.

Med en stark föräldraförening på en skola, med ett innovativt arbetssätt i arbetslagen och där exempelvis kartor över "otäcka" skrymslen och vrår markeras av eleverna, kan vi vuxna agera snabbare och ha våra ögon än mer öppna.

Problemet jag upplever jag som lärare, är inte främst det som sker på skolan utan att förringa det, utan det som sker via internet och till exempel sms. Den typen av diskriminering är så svår att komma åt som lärare. Hur tycker du att vi ska göra, du som är mångt mer insatt i ämnet än jag?"

Anledningen till mitt (långa) svar är att ånyo möts vi av att det som inte fungerar i skolan lyfts fram. Jag hade velat ta del av en undersökning som visar om mobbning minskar, om skolorna lyckas (någon skola?) att komma till viss rätta (ända fram i bästa fall) med problemen. Det talas det dock aldrig om. Jag undrar vilken spinn-off effekt det hade haft bland våra elever om vi visade att diskrimeneringen på skolorna minskade. Hade det varit lika "lätt" att ge sig på någon då? Eller hade det blivit o-coolt att trycka ner någon annan?

Fram med positiva förebilder, artister och andra, som aktivt talar om, för och till alla oss som vistas i skolan och har med den att göra, att det ä r mesigt, löjligt, töntigt och o-coolt att diskriminera någon. Fram för en positiv bild där vi ställer oss bakom att alla duger!