Kristallkaos och karusellsjuka!

Man lär så länge man lever och idag har jag fått känna att jag lever - snurrigt! Jo, det är snurrigt hos Tojjan. Natten till torsdagen vaknade jag av att hela världen snurrade och att det inte gick att fästa blicken på ett enda ting i det (som jag tyckte) roterande sovrummet. Säkert såg jag ut som en trött orm i Robin Hood när jag satte mig på sängkanten och försökte fokusera blicken. Jag fick snabbt reflektera över onsdagskvällens måltidsdryck - kranvatten - och sträva efter att logiskt nå en slutsats om att vattnet varit rent, men inte som i Renat. Jag kände mig alltså riktigt, riktigt onykter.

När klockan efter omsömn väcker mig ramlar jag bokstavligen ur sängen. Allt för snabbt reser jag mig upp, förvånad över att ansiktet kysst golvet, och fick en ny erfarenhet av hur det är att starta dagen med att därefter ramla in i en vägg. Var jag packad på riktigt, hade någon givit mig sprit intravenöst eller ingick vårt bo numera i Lisebergs åkpark?

Arbetsdagen blev en sjösjuk historia och mina ögon fladdrade runt i sina hålor med jämna melanrum då yrseln lekte tafatt med mina sinnen. En god kollega tyckte att det inte var helt normalt att gå omkring i plana korridorer och yrsla, utan tyckte att en läkare kanske borde konsulteras. Efter ytterligare någon timmas karusellåkning abdikerade min motvilja till vårdcentraler och ett akut läkarbesök bokades.

Det tog den eminenta läkaren typ två minuter att ställa diagnos. Detta efter att jag under våra två minuter tillsammmans hunnit med att nästan trilla av en stol, riva ner en plansch på väggen samt dra omkull ett stålbord med diverse tops och träpinnar. Jag fick veta att mina kristaller i öronen gått ut i vild strejk och orsakade kaos på den inre stambanans balans. Kristaller? I öronen? Jo, jag sa ju det - man ler så länge man lever! Läs gärna om den mycket vanliga åkomman på här! Kroppen är en kul grej!

Tills vi skrivs - måtte allt snurra på för er del, med kristallerna på rätt plats.

Jag: en sengångare!

Vet inte vad det är som händer. Upplever en trötthet just nu som inte går att sova bort. På jobbet är det full fräs som alltid, men hemma djup suck. Jag känner som junioren i boet säger: "orka" och fortsätter göra absolut ingenting. I mitt fall, i min tid just nu, är absolut ingenting mycket nätsurfande. Jag hittar allt från spännande butiker till fiffiga hemsidor. Det mesta är mer intressant och tilltalande just nu än mycket av sådant jag borde, skulle och måste.

Är det vårtrötthet? Vi har temperatur mot de 20 i solen nästan varje dag. Är det maten? Snabba E-nummers sockerinnehåll tar ut sin rätt. Jag håller inte på att rasa ihop, om nu någon (orkar) undra, men trött är jag. Så trött att det svider i skinnet. Aj, aj och svid.

Någon sa "det är åldern", en annan att "det är övergående" och en tredje att "go with the flow". Vilken tur då att dagens ålder är övergående och att jag inte kan verka mot tidens rand. Bara följa med. Men erkänn (som junioren i boet säger) att det är otippat att känna otippade saker i en tid då naturen får liv igen och då ljuset som når vår hud omvandlas till energi i kroppen. Kanske ska jag erkänna att det är vårkänslor och inte (vår)trötthet jag upplever. Isåfall tippar jag på att min trötthet är övergående och tippar på en rejält energifylld framtid.

Fredagsreflektion, nr 10

Vem uppfann hostan? Finns det någon person som kan ta på sig ansvaret dit jag kan skicka mina klagomål kring denna företeelse? Jag menar, det är helt OK att då och då hosta till lite. Men att hosta sönder strupe, hals och svalg. Att ha träningsvärk långt ner i torso för att hostan attackerar som värsta T-rex. Nej tack. Passar på det. Nu är jag mitt i (host-host-host) en personlig mardröm (i-landsreferens på mardröm, I know) och tycker så ömmande synd om mig själv.



Nattetid är jag förpassad till soffan efter familjeråd tidigare i veckan där medlemmarna i boet röstade ut mig från sovavdelningarna. Vaddå Robinson minus tropisk värme och anemonblått hav! Jag hann inte ens ana en pakt innan jag var borträknad och ute ur rummen med de ljuvliga DUX-sängarna. Lipar lite!


Jag har bestämt mig för att vara tolerant och demokratisk mot alla baskelusker i ett dygn till. Därefter är det förklarat krig mot virus, luftrörsinfektioner och humörsänkande tillstånd.


God helg på er, och må ni vara och förbli friska och utan (host-host) krämper!

Viva våren!

Så var (nog) den sista riktiga vinterveckan över på Västkusten. Nu töar det och nu börjar snämassorna att smälta undan.

Det blev några intensiva vintriga veckor med massor av snö. Vi har, oavsett ålder, kunnat leka av oss. Gjort snöänglar utan att ha fått grus innanför täckjackan, åkt skidor utan ha skrapat sönder vallan mot fjolårets gräs och skrikit oss hesa i pulkbackarna av ren förtjusning och inte - som tidigare år - på grund av våta kläder.

Nu nalkas vår och solen värmer. Vilken känsla.

Fredagsreflektion, nr 10

Om fyra månader har vi firat midsommar. Dansat runt björkrisklädd stång, druckit en nubbe i gröngräset till kryddig sill och samlat blommor att lägga under huvudkudden. Om fyra månader bör det vara högsommar, varmt så det klibbar och grillen på konstant glöd. Fatta?

Vägen dit känns lång. Belöningen för en lång väntan blir den grönska som vi alla vet kommer. I sinom tid.

Ha en underbar tö- och rasfri helg. Håll humöret uppe! Snart är det vår.

Snö, tö och skottade tak!

Vanligtvis brukar vi kustboendes i februarimånad prata utebliven snö, längtan efter tö och att det minsann varit ljuvligt med en meter vitt på taken. I år pratar vi om snön som vräker ner, om stundande hot om tö och hur vi minsann hjälpt än den ena än den andra med att skotta fram hustaken i grannområdet. Inte konstigt att vi upplever oss själva som gnällspikar. Är vi aldrig någonsin nöjda med väder och vind?

Såg att det skapats en grupp på Facebook dit man kunde ansluta sig och därmed lova att inte gnälla på värmen i sommar. Tanken är god. Sensmoralen efter denna vinter bättre, men om det kommer att hålla gnället borta när temperaturen stiger mot trettio plus - tveksamt. Det allvarliga i situationen som råder är att vi faktiskt lever under hot om tö. De osannolika mängderna av snö som kan komma att smälta, beräknat att göra så med start imorgon, har lett till att samtliga skolor och förskolor i kommunen håller stängt på måndag. Eleverna och barnen ska stanna hemma, personalen jobba. OK, tänker jag - vem tänkte (inte alls) till här?

Jag är ju i elevsvängen vilket innebär att jag får utrusta mig med skyddshjälm på måndag och kliva in på jobbet (läs skolan) och vara vackert försiktig. Min pedagogskalle är uppenbarligen inte lika mycket värd som de yngre medarbetarnas. Eller hur ska vi tolka kommunens direktiv? Är det mindre risk för takras och fallande istappar om bara personalen befinner sig i skollokalerna? Ibland förstår jag inte. Alls.

Och nu till det positiva med snön...

För den givna objektivitetens skull publiceras här några bomullsinbäddade vyer över staden.
Kanske är det once in a lifetime som vi upplever snö i sådana mängder som vi just nu gör? Varför då ensidigt gnälla och gny på den i-landsproblematik som vinter med massor av snö medför? Nä. Dax att visa att även Tojjan tycker om vintertäcket som lagt sig över vår annars kala fläck. Och ni norrbor, visst har vi gott om det?

Syns inte - finns inte?

Tojjan följer upp egen tråd i föregående inlägg och publicerar exklusiva (!) bilder på den så sanslöst skrattretande snöröjningen på Västkusten. Förutom de faktum att vi inte vet var vi ska göra av all snö som faller - finns ju inga preppade uppsamlingsområden eftersom vi inte är vana vid detta väder - och att det enda vi pratar om är den bristfälliga och ologiska snöröjningen av stadens cykel- och gångstråk - har en del av oss det helt okej i vinterlandet.

För alla norrboende utomsocknes här ute i sajber, antar jag att det förefaller som om vi lamslagits av snön. För alla er med årtionden av erfarenhet vad gäller snö, röjning och utomhusaktiviteter i långkalsonger antar jag att det förefaller som om det är kaos i vår del av Sverige. Och jorå, nog är det kaos alltid. Idag fick vi det dessutom bekräftat av tabloidblaskan Aftonbladet som på löpet och ettan basunerar ut orden kaos och snö och västsverige.

Åter till de exklusiva bilderna sammankopplat med detta inläggs rubrik. Kan det vara så att kommungubbarna som har det ansvarsfulla jobbet att få undan det vita, tänker "syns inte - finns inte" eftersom de skottat in snön i gång- och cykeltunnlarna?

Undrar om jag kan göra likadant på mitt jobb? Skyffla undan eleverna i någon skrubb så att de inte syns och inte finns? Eller om skjuksköterskorna kan sopa ner patienterna i nån kulvert och hävda att "jajamensan, klart vi har plats". Det senare kanske är en idé med tanke på snöröjningens många halkoffer?

Karaktärsfulla fjäderfän

Smilfinken - de kännetecknas av sitt stora intresse för att bli omtyckta. Deras sociala ritual går ut på att alltid le och vara trevliga mot alla, till och med mot rovfåglar. På så sätt tror de att de vinner social status.

Dårfinken - Man märker direkt då de kommer flygande. Fjäderdräkten är oftast udda, men fågeln har en munter sång och ett varierat läte. Den är dock en smula oberäknelig och den häckar precis där den känner för det. Den mår gott av att dricka alkohol.

Mesen - en mycket liten fågel, ofta beige. Man får anstränga öronen för att alls kunna höra den. Så fort större fåglar vistas i närheten, flyr mesen och tar skydd bakom andra mesar.

Ruggugglan - Känns igen på sin grälla, men ruggiga fjäderdräkt och hesa läte. Brukar mopsa sig mot andra ruggugglor och hävdar aggressivt sitt revir. Den hackar ofta på andra ruggugglor av samma kön.

Skatan - Brukar hacka på mesar, ruggugglor och andra arter. Söker sig till kackel. Häckar tillsammas med andra skator och då blir det en ganska skränig flock.

Muntergöken - En trevlig liten fågel som kan umgås med de flesta andra arter. Har en vacker röst och ett ljust sinnelag. Använder sällan näbben till att hacka på andra. Bryr sig oftast inte om att putsa fjädrarna utan ägnar hellre sin tid åt att underhålla andra med kvitter och sång.

Hackkycklingen - En fågel som befinner sig längst ner i näringskedjan av fåglar. Har som uppgift att reta upp sin omgivning så att andra fåglars rovdjursinstinkt inte går förlorad. Känner sig för osäker för att flyga.

Skrattmåsen - har röstresurser som slår det mesta och en av dess instinkter är att överrösta alla andra fåglar. Använder ett skrattliknande, gutturalt läte i de flesta sammanhag, även då den känner sig hotad, generad eller ilsken.

Källa: http://huvudbrydd.blogg.se/