Smilfinken - de kännetecknas av sitt stora intresse för att bli omtyckta. Deras sociala ritual går ut på att alltid le och vara trevliga mot alla, till och med mot rovfåglar. På så sätt tror de att de vinner social status.
Dårfinken - Man märker direkt då de kommer flygande. Fjäderdräkten är oftast udda, men fågeln har en munter sång och ett varierat läte. Den är dock en smula oberäknelig och den häckar precis där den känner för det. Den mår gott av att dricka alkohol.
Mesen - en mycket liten fågel, ofta beige. Man får anstränga öronen för att alls kunna höra den. Så fort större fåglar vistas i närheten, flyr mesen och tar skydd bakom andra mesar.
Ruggugglan - Känns igen på sin grälla, men ruggiga fjäderdräkt och hesa läte. Brukar mopsa sig mot andra ruggugglor och hävdar aggressivt sitt revir. Den hackar ofta på andra ruggugglor av samma kön.
Skatan - Brukar hacka på mesar, ruggugglor och andra arter. Söker sig till kackel. Häckar tillsammas med andra skator och då blir det en ganska skränig flock.
Muntergöken - En trevlig liten fågel som kan umgås med de flesta andra arter. Har en vacker röst och ett ljust sinnelag. Använder sällan näbben till att hacka på andra. Bryr sig oftast inte om att putsa fjädrarna utan ägnar hellre sin tid åt att underhålla andra med kvitter och sång.
Hackkycklingen - En fågel som befinner sig längst ner i näringskedjan av fåglar. Har som uppgift att reta upp sin omgivning så att andra fåglars rovdjursinstinkt inte går förlorad. Känner sig för osäker för att flyga.
Skrattmåsen - har röstresurser som slår det mesta och en av dess instinkter är att överrösta alla andra fåglar. Använder ett skrattliknande, gutturalt läte i de flesta sammanhag, även då den känner sig hotad, generad eller ilsken.
Källa: http://huvudbrydd.blogg.se/
2 kommentarer:
hihi! du glömde stor(s)truten och muckarduvan :)
Hihihi mycket bra beskrivning
lätt att omsätta på en del
Skicka en kommentar