Bor ni så här, frågade flickan?

Av barn och andra spontana får man minsann höra sanningen om det mesta. Sedan flytten i april har vårt nya bo mest liknat ett testområde för missiler med hantverkare och jobbgubbar, golv och spackel samt damm och bråte överallt. Vi andas tungt inomhus eftersom luften konstant är full av lim-, primer-, svets- och svettaromer. Inte så att det luktar särskilt illa, mer att det inte luktar oss. En bekants dotter undrade vad som hänt hemma hos oss och tittade sig frågande omkring: "Bor ni så här?"

Vi hade just avslutat iordningsställandet av badrum nummer 2, när ett antal felaktigheter upptäcktes. Ett inte helt lyckat hantverk, enligt de som besiktigade och skulle ge sitt godkännande. Nu lever vi under oket att möjligen få göra om badrummet. Från scratch. Och det innebär ännu en vecka med (nya) hantverkare, nya dofter och nya prövningar. För även om vi vet att slutresultatet blir vackert, känns det tungt att samtidigt som det inplanerade bytet av parkettgolv sker, ska eventuellt badrummet rivas ner - igen. Allt medan vi lever med vardagsrummet i köket, köket i hallen och hallen på andra våning (med undantag ytterdörren då). Härda ut, tänker jag, och gömmer mig vid datorn. Bjud på kaffe och le mot jobbgubbarna som denna vecka kommer och piffar upp i boet...

Ja, vi bor så här. Hur länge vet vi inte. Murphys law tycks råda just nu. Murphy är en dryg jäkel som prövar den lilla familjen i det nya boet. Men skam heller att vi ger oss. Om Murphy vill fajtas är det en fajt han ska få. Så ja, vi bor väl så här då!