Lika som bär

Önskar god fortsättning. Har en paus i bloggandet, men spånar för fulla muggar på inlägg att publicera efter nyår. I väntan på textmassor får ni hålla tillgodo med en klassiker; lika som bär.

Ta det lugnt de sista skälvande dagarna av 2008, och börja lugnt de första av 2009.

God Jul
- till var och en, Ni inspirerar!

Många kramar
Tojjan

Klapp för fattiglapp

Om du har mycket lite pengar att spendera på klappar i jul, kommer här några sista-minuten-tips där det finurliga är att du ger och får i samma klapp! (Julälskande personer varnas då inlägget innehåller mindre stämningsfulla formuleringar)

Ett inramat fotografi
a) på barnen: till någon som behöver se dem lite oftare eller bli påmind om dem, din övertidsarbetande fru kanske, eller din svärfar som hellre spelar golf på Kanarieöarna än umgås med sin familj eller din styvmor som inte lärt sig namnen på dina barn fast de är 12 och 15 år gamla. Barnen alltså. Styvmorsan är åtminstone en bit över tjugo...tror du...
b) på någon kåkstad i världen: till din snåla bankman som vägrade lägga om topplånet på huset trots att ni nu renoverat upp köket och in ett mini-spa i källaren. Lånen steg på huset, men det gjorde minsann inte värdet, enligt den snorkiga civilekonomiutbildade maran på banken.
c) på upploppen i Göteborg: till chefen med garanti om att du inte kommer tillbaka efter nyår men lovar att rekommendera honom som köpare på Tradera.com när du sålt dina företagsaktier till honom!
En ask med choklad
a) till bror/syster: för att de lyckades med kursen i Viktväktarna, GI-metoden och Atkinsons på en och samma gång och du inte med något, inte ens nära.
b) till barnens lärare: med hopp om att vederbörande ska bli snällare och ge barnen bättre omdömen och färre kvarsittningar.
c) till gamla Faster Inga-Lena: för att hon har diabetes och ni har oddsat på hur högt hennes blodsocker stiger efter att hon ätit en ask med Paradispraliner.Förra årets (eller äldre) julklapp
(alla har väl fått något någon gång de inte vill ha?)
a) till din trendiga syster: grytlappen i silikon från IKEA, funkar sådär och är så ute (som det mesta av silikon är nu för tiden)!
b) till din ordningssamma mamma: asken med kylskåpspoesi, bara ordet är förvirrande rörigt och eftersom du gillar att skapa kaos hos andra, åker du regelbundet hem till mamma och ser till att stöka till det på hennes kylskåp genom att skapa grammatiskt felaktiga och ofullständiga meningar av de små platsbitarna!
c) till din nya pojk- eller flickvän: vad än det var du fick av ditt ex förra året kan du nu återvinna genom att ge det till din nya partner. Finns ju inte en chans att den nya/nye får reda på det, du spar pengar och alla blir glada och sentimentala!
God Jul, hela julen!

Ett stötande namn?

Vad hade du gjort om du bodde granne med den familj i USA vars tre barn alla har naziklingande namn? Deras två första barn heter JoyceLynn Aryan Nation (läs det och lyssna hur du uttalar det) och Honszlynn Hinler. Deras tredje barn, en liten oskyldig treåring, heter Adolf Hitler och är döpt till detta för att han ska vara ensam i världen om att heta så. Öh, är det nån risk i världen att någon annan döper sitt barn till Adolf Hitler? Nä, tror inte det.

Att namnen skapar rubriker världen över förvånar familjen:
- Det här är inte rättvist mot våra barn, hur kan ett namn vara stötande, frågar sig pappan.
Vi som inte blir förvånade över reaktionen svarar honom med vass ironi: Nä hur kan ett namn som Adolf Hitler vara stötande?

Mänsklighetens dumhet tycks ha så många fler ansiktet än jag i mitt ledighetsslöa huvud någonsin kan förstå. Jag måste skriv ner det på en post-it lapp och sätta på ett bra ställe där jag ofta tittar så att jag slipper reta upp mig i onödan!

Hej där...

...är det mycket nu, eller hinner du med allt? Sitter du säkert denna julen med eller håller du på att straffa ut dig på grund av stress? Stanna upp lite.
Vem du än är, vad du än gör, lämna gärna ett avtryck i form av en kommentar om vad just du gör. Oavsett om vi känner varandra eller inte, är en hälsning två civiliserade människor emellan något som faktiskt kan berika och glädja. - Kram -

Traditioner del 3: julpyssel

Traditioner är enkom av godo, eller? Luciatåget är demokratiskt och firandet av ljustes drottning en lugn och högtidlig sed? Att julpyssla är bara kul-kul och julavslutningen i kyrkan är fenomenalt stämningsfull? Under den gångna helgen fick jag väl en del av mina traditionsbundna åsikter förskjutna. Ganska rejält. Vi tar det i tre delar.
Detta är del 3.

Den lilla familjen hade sedan veckor tillbaka kryssat för aftonen i den gemensamma köksalmanackan för julmat, julpyssel och julkort. Tillsammans skulle vi umgås i ett glöggdoftande kök, glada och förväntansfulla med pirr i hela kroppen inför den stundande högtiden och ledigheten. Familjen skulle umgås och ha det bra. Det visade sig snart att vi fick lägga betoning på umgås eftersom det mesta, åtminstone för undertecknad, avlöpte bara så där bra.

Endast tre av fyra i hushållet äter annat än välling och barngröt. Endast två av fyra är över 18, vilket innebär att endast två fick dricka glögg.
- Bra, tänkte jag, då blir det mer glögg till mig och far, och fyllde på glöggmuggen för tredje gången. Jag såg ut över köket som vid det här laget innehöll inte bara disken efter maten, utan även vetemjölet från pågående bak och rester av övriga ingredienser till lussebullarna. Att jag städat hela dagen för att ha det fint när vi skulle pyssla, kändes plötsligt så meningslöst och för att inte kommentera mitt ogjorda slit, hällde jag upp ytterligare en mugg glögg och teg.

- Mörda den inte! utbrast sonen plötsligt borta från köksbänken. Jag vänder mig om i tron om att någon seg fluga lyckats överleva hösten, men ser att det inte alls handlar om att mörda flugor.
- Jag mördar den inte, jag bara klappar till den, sa sambon med förmyndarröst och dängde bakspaden på de något överjästa lussebullarna. Så. Nu ser det bättre ut, sa han förnöjt med adress sonen.

Som den kloka mor jag är, log jag försynt för mig själv över pojkarnas stoj, strök bort en hårlock som ramlat ur sitt fäste ner i ansiktet, och återgick till att stämpla de hemmagjorda julkorten. De svarta hemmagjorda julkorten! Som på ackord stämplade jag stjärnor, stjärngossar och God Jul och Gott Nytt År i vacker guldfärg. Dunk, stämpla, dunk, stämpla, dunk...Varje gång stämpeln hämtade mer färg på stämpeldynan lät det som sambarytmer i mina öron och sakta började jag nynna på Fyra bugg och en Coca-cola.
- Sluta! Du förstör ju hela julen, hörde jag de nyss stojande pojkarna vråla i kör. Men det var då självaste..., tänkte jag och upphörde nynnandet just innan jag skulle ha sjungit ut i refrängen. Hm!

När så julmat, julkort och lussebullar var avverkade, återstod pysslet. Smällkarameller, fantasifulla kreationer av smörpapper och tomma toarullar. Ni vet sådana vi gjorde på lekis på sjuttiotalet. Jag har inte gjort smällkarameller sedan lekis på sjuttiotalet och skulle nog ha förstått vad det skulle innebära. Min smällkaramell smäller inte någon annan stans än i pappersåtervinningen då jag efter en halvtimmas meck gav upp och slängde saxen över bordet. Pojkarna kastade sig åt sidorna för att undvika stygn i den egna kroppen, och försökte trösta med att jag kunde få någon av deras skapelser.
-Tack det är bra, svarade jag syrligt, och hade i detta läget, om jag hade rökt, gått ut och dragit halsbloss för att coola ner mig. Julpyssel - vad tänkte jag på? Det är tur att det är drygt 355 dagar till nästa års pyssel. Jag hinner kanske glömma eller förtränga?

Traditioner del 2: julavslutning

Traditioner är enkom av godo, eller? Luciatåget är demokratiskt och firandet av ljustes drottning en lugn och högtidlig sed? Att julpyssla är bara kul-kul och julavslutningen i kyrkan är fenomenalt stämningsfull? Under den gångna helgen fick jag väl en del av mina traditionsbundna åsikter förskjutna. Ganska rejält. Vi tar det i tre delar.
Detta är del 2.

Just nu pågår det en diskussion i mina trakter huruvida en skola ska fira julavslutning (som de alltid gjort) i en kyrka eller om de ska vara i en idrottshall. Det senare på grund av att skolan har elever med annan tro än den kristna, och för att därmed inte stöta sig med någon elev.

Det stormar rejält på insändarsidor och andra mötesforum i bygden, och berörda pedagoger finner sig högst inblandade i att ta ställning för eller emot. Föräldrar rasar mot det ena och det andra alternativet, och detsamma gör elever på den berörda skolan. Även folk som bor fjärran från skådeplatsen har åsikter om julavslutningen som äger rum på fredag i - ja, var återstår att se.

Jag behöver inte ta ställning just nu, är som bekant ledig. Men jag kan spåna kring hur jag hade gjort om jag varit i tjänst och arbetat på den aktuella skolan. Skulle jag ha hållit fast vid tradition och majoritet eller gått minoriteten tillmötes och skapat en ny tradition?

Råkade, i ett samtal med en pedagog, uttrycka mina funderingar. Aldrig mer ska jag göra så. Yttra mig alltså. För jötapetter vad påhoppad jag blev om att "skolan minsann ska vara konfessionsfri (fritt översatt; fri från religiösa vinklingar)", och att "alla religioner och alla former av tro ska få ta plats", och att "du som är utbildad i de samhällsorienterade ämnena borde om någon veta bättre".
- Veta vad? undrade jag då och undrar än. Ska jag veta att den religionsundervisning jag bedriver ska vara neutral men ändå utgå från västerländsk och kristen tro enligt skolans styrdokument- är det att vara objektiv?

Ska jag veta att elever med annan religiös bakgrund än vi ska riskerar att bli utpekade i skolans matsal för att de enligt sin tro inte får äta griskött, då de får sin mat i särskilda kantiner på särskild anvisad plats - är det att vara objektiv i skolans värld? Ska jag veta att vi på julavslutningarna kliver in i Guds hus, med ungdomar som svär, behandlar sin nästa som skit, far med osanning gentemot sina föräldrar och gärna har ett begär till en polares flick-eller pojkvän (generaliserar) och därmed hänvisar avslutningen till den västerländska gudens hus?

Det finns så mycket större saker att brottas och bråka om. Skolans problem (inte endast den specifika) med att vara likabehandlande, spricker fett i vissa sömmar då det drar ihop sig till julavslutning och en fridfull tid. Det borde inte spela någon roll var vi firar en avslutning om vi respekterar varandras olikheter. Oavsett om du i din tro utgår från kristendom, islam eller new age. Men tyvärr, nu spelar det roll, respekten saknas. Jag är glad att jag är ledig just nu. I jultid.

Traditioner del 1: Lucia

Traditioner är enkom av godo, eller? Luciatåget är demokratiskt och firandet av ljustes drottning en lugn och högtidlig sed? Att julpyssla är bara kul-kul och julavslutningen i kyrkan är fenomenalt stämningsfull? Under den gångna helgen fick jag väl en del av mina traditionsbundna åsikter förskjutna. Ganska rejält. Vi tar det i tre delar. Detta är del 1.

Ett lussetåg kan ju skrämma livet ur de flesta, även de i dagarna aktuella Nobelpristagarna. Både en och tre av den sorten har genom åren ramlat ur säng och halm när de vitklädda änglarna med ljus i hand skrider genom rummet i arla gryningstimma. Nu behövde jag inte ramla ur sängen eftersom jag inte blev uppvaktad av något ljuståg (inte lätt med tre tomtar i hemmet), men nere på stadens gator och torg firades det desto mer - i alla fall efter 22-slaget. Det drällde av berusade tonåringar vars billiga glitter kasat snett på deras hårdstylade huvuden. Med mascaran utsmetad, den korta kjolen förvandlad till ett skärp, snuset rinnandes ur munnen, de redan nedhasade brallorna nu vid knäna var det ofrånkomligt att undra över två saker:

1: Var var alla andra vuxna denna kväll? Hade de egna lussefiranden med grannarna där de spetsat ischokladen med whiskey eller nått?
2: Var har alla dessa ungdomar fått sin sprit ifrån? Att det langas vilt av sådana som satt inköpsresor till Tyskland i system det vet jag, men alla har väl inte sådan kontakter? Eller?

Tänk vad många familjer (inte bara i vår stad) som i lördags vaknade upp bakrusiga - tillsammans - mamma, pappa och barn! Tänk vad många familjer som vaknade upp i lördags där en (eller flera) i familjen blivit misshandlad, utsatt för rånförsök eller trakasserad. Inte lika kul att fira Lucia längre, va?

Ett vinnande koncept!

Han har väl allt den killen? Från en ö i Medelhavet, till nordligaste Sverige och Arvidsjaur. In på en lokal pub bland scooterförare och renskötare (fördomsfullt jag vet) där han rev av gamla covers på sin gura för en ölstinn publik. Någon sa då att den killen där kommer att bli stor. Och det blev han.

Fredagens final av Idol var avgjord från den dagen fredagskvällarnas startfält var klart. Kevin Borg har stuckit ut hela vägen, inte ens säregna Alice eller ögongodiset Robin från Svenljunga kunde tränga sig förbi denna skönsjungande maltes på prispallen. När han klev upp på scen i Globen fick jag "ståpäls", något som inte inträffat i musikaliska sammanhang sedan Bruce Springsteen på Ullevi sommaren 1985!

Kevin Borg kommer att bli en svensk stjärna, och kanske med hjälp av sina internationellt bevandrade kollegor Anders Bagge, Andreas Carlsson och Jörgen Elofsson, kan han nå utanför våra gränser. Kevin Borg äger, regerar och återupprättade artisternas heder i en tävling som enligt mig, höll på att förbruka sig själv. Kevin Borg visade att en vinnare är en vinnare och att den som blir etta i Idol kan lyckas! Nu återstår att se om tvåan kan lyckas, eller om det blir som i idrotsssammanhang; att en tvåa är först i raden av förlorare?

Bilderna är hämtade från Kevins hemsida, http://www.kevinborg.se/

Min temalösa blogg och jag

Jag borde kanske skaffa mig ett bloggtema? Vara ett ämne trogen, hålla mig till det, och inte skena iväg på en massa ovidkommande (?) sidospår? Vid en snabb rundsurfning i den svenska bloggvärlden finner jag att det är få som strör sina ämnen så vitt och brett som jag. Design och inredning, mode och skor, samhällskritik och politik, hem och barn, matlagning och recept. Inte allt på en och samma gång, i en och samma blogg så som jag valt att ha det, utan sammansatt, kategoriserat och strukturerat. Är det för att jag är aktiv ledighetsnjutare som jag inte klarar att hålla mig till sak och ämne, eller vill jag helt enkelt inte tycka om en sak?

Om jag nu upplever min egen blogg som rörig helt plötsligt, vad har då mina stackars läsare och besökare inte gjort? Jag vet ju åtminstone hur jag tänker när jag skriver inläggen. Du som läser riskerar ju att få orden ryckta ur en tankekontext och då blir det ju sannolikt tokrörigt?

Nu får jag allt sätta mig ner i något leksaksfritt hörn av hemmet och fundera över om jag ska slå mig in på en specifik och smal väg, eller stanna kvar på den obegränsat breda transportsträcka jag hittills knattrat fram mina blogginlägg på. Vad tycker du?

Önskar er alla en trivsam och lugn helg. Stanna upp en stund och bara andas. Det är värt det. Och förresten, det snöar just nu och har så gjort hela dagen. Är nog ingen idé att ta ut baden-baden stolen, idag heller.

Tillbakabild

Det sägs att vi får snö inatt. Sommar, sommar, sommar. Att det ska bli kall och torr luft. Värme, värme, värme. Nu kan skridskor, miniskidor och pulkor tas fram. Bada, bada, bada. Kängor, termobrallor, varm choklad ute. Kall Fanta, baden-baden stol och massa sol.

Kontrasternas paradis måste ju ändå vara vinter på väst(bäst)kusten eftersom vi ena dagen har alpint glittrande väder med rimfrost, snö och hög luft, andra dagen plus åtta grader, regn och halv storm. Den tredje dagen och de flesta andra så här års ska vi inte ens nämna.

Tacka vet jag att få sitta vid vår brygga vid vår sjö och räkna abborrar. Då drömmer undertecknad sällan om västkustens knasiga vintrar. Sommar.

Alternativa kulor

Har varit ute i handeln och fotat lite alternativa kulor att hänga i årets gran. Jag väljer att inte kommentera dem ingående, men kan tycka att en del av dessa alternativa julgransdekorationer är så fåniga att det bara inte är sant!

Att vara traditionsbunden och tycka att det ska vara kulor som dinglar i granens grenar känns kolossalt och hopplöst ute när jag reflekterar kring bilderna och ser pelikaner, högklackade skor, svulstiga grisar och sälar! Änglar, smällkarameller och söta små virkade klockor likaså.

Jag vet inte ens om man ska bli förvånad - egentligen - över den värld i ytterligheternas sfär som kommersen tycks vilja få oss att vandra vilse i, men visst blir du väl, som jag, uppriktigt förvånad över de som fortfarande bokar resor till Thailand, dras med i Årets Julklappshets och fortfarande inreder sina hem efter årstiderna med en intensiv slit-och-släng mentalitet?

Om något är ute så är det just allt det som svarar för drygt mycket överskott i privatkassan, flashiga översittarattityder och en stinkande låg moral som förvisar vissa av världsmedborgarna till bondespelare att offras i schackjakten på en stunds glittrande glättighet i överflödets sjuka buk.

Fram för second hand, återvinning och kravodlade grönsaker! Årets julklapp är att få sina nära och kära att tänka om, tänka till och tänka både klimatsmart och global rättvist! Våga vägra ett år till med Wii-spel, Nudie jeans och/eller obegriplig littografi av någon koakainstinn konstnär. Ge istället bort en kram, ett tvåtimmars barnvaktspass, en husstädning, ännu en kram och/eller en hemlagad middag där diskning ingår.

I fredens tecken, love.

Trots att...

... vädret kunde varit bättre, clementinerna sötare, avsnitten i Greys anatomy lite längre, tvättmaskinen rustad för fler kilo, Rolf Berg tomtar billigare, köksfläkten effektivare i utsuget, Skype-telefonin mer utbrett bland vännerna, julkalendern i SVT mer julig, sommaren närmare, Tradera.com mindre lockande, jag själv något smalare, valet av pensionsbolag enklare, min födelsedag en helgdag (för ledighetens skull), cancern i den bästa av världar utrotad och vädret mycket bättre, känner jag mig ändå go och glad (å där kom kopplingen till bilden)!


Trevlig helg på er alla. Ska seriöst försöka att hitta inspiration till vettigare bloggande i nästa vecka. Men, Orsa kompani lovar inget bestämt!

Noll inspiration - okej?

Ibland tryter inspirationen för att göra något och orken liksom försvinner. Just nu är det bloggens kreativitet som känns eftersatt och släpande. Som att dra på ett tungt brunnslock. Jag kan inte komma på ett endaste något (vettigt) att skriva om och skulle behöva en kurs i att komma igång. Det är som om jag har tentaångest. Gör allt annat än att skriva ett blogginlägg. Tvättar. Diskar. Pyntar för jul. Pratar i telefon...eller nej, det gör jag inte det heller. Hushållets trådlösa telefoni har ballat ur och fungerar bara i enstaka minuter. Felkällan sökes varje kväll (jag kan inte något så jag söker inte något) av sambon som har betydligt större tålamod för struliga tekniska prylar än mig. Hm. Iallafall de som är kopplade till något som inte syns och löper genom en fiberkabel.

Tänker nu återgå till att inte ha någon inspiration eller ork och diska undan efter kaffet jag druckit och pepparkakorna jag ätit. Vi skrivs vidare, bästa hälsningar.

Lillgammal(t)

Det händer allt oftare att jag finner mig själv uppkrupen i soffan framför något TV-program som jag inte riktigt kan se mig själv titta på när jag tänker på mig själv. Typ Bingolotto. Utan att jag har en lott att spela på tittar jag och nynnar igenkännande med när Kicki Danielsson river av en av sina gamla up-tempo låtar från åttiotalet, allt till applåder av programmets gäst Lasse Holm och den eminenta programledaren Lotta Engberg. Det osar lillgammalt om mig vid ett sådant tillfälle. Om jag ändå haft en lott, då kunde jag ju skylla på att det var den där svensktillverkade och supersäkra bilen jag ville åt, eller en säng från det där rutiga företaget eller de sköna slantarna att handla barnmat för i den där mataffären.

Ett annat tillfälle då jag inser att jag är lillgammal är när jag funderar på om jag ska lägga fram de virkade juldukarna på fönsterbrädorna i år eller inte, och bringa julstämning i hemmet. I dessa stålrena och prylavskalade inredningstider är virkade dukar sannolikt bland det mest omoderna jag kan omge mig med. Julstämning eller inte. Vad hände egentligen med den vackra handarbetenas tid? Dog den ut i samband med att vi gick från Amiga 323 till PC, eller innan dess? Hur långt innan dess isåfall? Jag är ju för tusan född på sjuttiotalet och minns dukarnas storhetstid! Alla hade ju virkade dukar! Alla!

Andra advent står för dörren och nått litet virkat stycke ska jag nog pricka in under nån kruka nån stans. Så lillgammal är jag och så lillgammalt vill jag ha det över julen! Så det så!