Just nu pågår down town en manifestation för David Birgersson. Efter att ha varit försvunnen i 56 dagar återfanns hans kropp i havet. Vad som orsakat hans död kommer obduktionsrapporten att tala om, och därmed förhoppningsvis sätta "p" för alla spekulationer som hans försvinnande omgivits av. Droger, självmord, bråk med invandrare - you name it - den här tragedin har gett alla CSI-inspirerade privatdeckare sitt lystmäte. Naturligt eller makabert?
Men. I bakvattnet av David Birgerssons tragiska öde har det startats en rad olika grupper på en rad olika forum där alla tillåts sörja honom. Tiotusentals människor som samlas i sajber och uttrycker sina kondoleanser till familj och anhöriga. Och det utan att ha känt David Birgersson. Jag kan inte tycka att det är helt naturligt. Mer makabert. Jag kan förstå att väldigt många engagerats i pojkens försvinnande, men en del av alla de anslutna till exempelvis den officiella sidan på Facebook, är tioåriga barn! Barn som sitter framför datorn, kanske utan en vuxen att prata med, och som med ett musklick deltar i en slagas sorggrupp. Är det rätt?
Jag förnekar inte människan att sörja i grupp. Tvärtom, men vore det inte bättre att vi skapade mötesplatser för sorg i det riktiga livet? Öppna upp fritidsgårdarna igen, låt fältassistenter bli ett naturligt inslag på gator och torg sena kvällar och möt människor i sorg där de är. Dock inte på nätet, som just nu har fler r.i.p-sidor/grupper än jag sett graffitti i gångtunnlarna Sverige runt! Ja, jag tycker det är makabert att sorgen närs på nätet.
Förstår ni vad jag menar? Jag vill inte provocera, men det är dags att ta tag i tioåringar som sörjer främmande människor på nätet omdedelbart! Tioåringen kan mycket väl triggas av all den uppmärksamhet, exempelvis David Birgersson fått, och själv få för sig både det ena och det andra. Get my point?
4 kommentarer:
Jag har väntat hur länge som helst på att du skulle skriva om David, trodde du skulle göra det direkt när de hittade kroppen.
Om den tioåriga flickan, chansen är väldigt stor att hon gick med där för att alla andra gjorde det. Jag säger inte att hon inte sörjde, bara att chansen är ganska så liten att hon gjorde det.
@ Amanda:
Jag har också väntat på en text om David. Har dock inte haft rätt input på mina tankar kring det.
Ja, grupptrycket kan nog påverka barn att gå med i diverse grupper på nätet som de inte har hundra koll på...Även en del vuxna rycks ju med i sådana här sammanhang...
överlag tycker jag barn gör för mycket på nätet oavsett sorg eller glädje. fast jag är ju lika salt som du iofs... om än inte tant än på några år ;)
Hej
Jag förstår hur du menar och visst det är ínte riktigt naturligt att barn skriver på en sådan sida. Man kan undra hur de påverkas.
Det är verkligen sorgligt att det gick så illa för killen men bra att de hittat hans kropp.
Kram på dig.
Birgitta, Carolas mamma
Skicka en kommentar