Det känns bra ju!

Har just kommit hem från en av stadens livsmedelsbutiker med fulla kassar. Jag har veckohandlat, strikt följt familjens gemensamt komponerade inköpslista, och känner att jag borde få dubbla vuxenpoäng för detta äventyr. Jag menar, jösses vad mallig jag kände mig när jag körde omkring med en XL-kundvagn, tygkassar och självscanningsapparaten i högsta hugg! Jag såg allvarlig ut, lät blicken ömsom vandra över hyllorna i butiken, ömsom över listan i handen. Var livmedelskonsumenternas okrönta drottning och log lite då och då igenkännande mot personalen som om jag minsann var världens mest hemtama stamkund i butiken.

Visst, jag har veckohandlat förr, men då har mer maggropskänslan fått styra val av varor. Och det har blivit dyrt. Visst blev det dyrt idag också, fast på ett annat sätt. Det fyrsiffriga beloppet som drar från betal- och bonuskortet känns mycket motiverat när jag ser fylld kyl- och frys. Det känns bra ju! Nästa steg i hela processen med att familjen spånar fram veckomatsedel och att vi veckohandlar blir att laga maten! Jag är ganska duktig på att piffa till det på helgerna, värre är det under vardagarna. Jag är mindre bra på husmanskost. Men skam den som ger sig, via bloggar och andra bra källor finner jag recept som ska hjälpa mig att våga i köket.Och det känns ju bra!