När jag var liten var det en kvartett som vann Eurovision Song Contest,
ESC, i Brighton. Det blev ett himla liv för kvartetten efter det. I Sverige var det också ett himla liv vid den här tidpunkten, med
alternativa schlagerfestivaler som protest mot det glittriga och glammiga originalet. Jag minns inget om några alternativa varianter och vad de som protesterade gör idag har jag ingen aning om, men kvartetten som gjorde succé i Brighton slutade efter drygt tio år på poptronen att spela tillsammans. Då hade de erövrat världen.
Nu nalkas ESC igen och inför
el grande finale i Moskva ska vi först sortera fram vårt svenska bidrag genom ett antal
deltävlingar. Diggi-loo, Fångad av en stormvind och andra
örhängen är odödliga i sammanhanget. Vi hoppas och tror att
årets bidrag (varje års bidrag) ska vinna, göra succé och visa att Sverige regerar på
popscenen. I år har arrangörerna (som är SVT oavsett vilket land som vunnit) ändrat om i röstningsförfarandet. Antar att man vill stoppa den östlig
dominansen och förhindra att länder från samma område bara röstar på länder från samma område. Som om vi i väst inte alltid röstat på länder från väst?
Jag har en mängd minnen till denna fascinerande underhållning som Melodifestivalen och ESC är. En del allmänna, en del mer personliga. När jag var femton, TV-kuppade Lill Lindfors då Sverige stod som arrangörer för ESC, genom att chockerande låta halva klänningen falla till golvet. Jag minns än idag hur min mor skrek till i TV-rummet. Vi som satt inne på mitt flickrum framför 17´s TV:n skrek inte lika förfärat, utan garvade istället oss hesa. Tills vi fattade att allt var en kupp, att Christer Lindarw sytt klänningen och att vi nog aldrig skulle ha så snygga ben som Lindfors vid den åldern då hennes klänning blev världsberömd.
Nu är jag inte lika liten längre, men väntar spänt på att låta maestro Björkman och hans följe lura mig till TV-soffan varenda eviga lördag hela våren. Allt för att låta mig hoppas och tro, att nu, i år kommer vi att vinna och låta en ny kvartett (?) få ett himla liv. Lurad? Antagligen. Men den 7 februari släpper vi alla hämningar och diggilooar oss! Igen. För du hänger väl med?
Nu nalkas ESC igen och inför el grande finale i Moskva ska vi först sortera fram vårt svenska bidrag genom ett antal deltävlingar. Diggi-loo, Fångad av en stormvind och andra örhängen är odödliga i sammanhanget. Vi hoppas och tror att årets bidrag (varje års bidrag) ska vinna, göra succé och visa att Sverige regerar på popscenen. I år har arrangörerna (som är SVT oavsett vilket land som vunnit) ändrat om i röstningsförfarandet. Antar att man vill stoppa den östlig dominansen och förhindra att länder från samma område bara röstar på länder från samma område. Som om vi i väst inte alltid röstat på länder från väst?
Jag har en mängd minnen till denna fascinerande underhållning som Melodifestivalen och ESC är. En del allmänna, en del mer personliga. När jag var femton, TV-kuppade Lill Lindfors då Sverige stod som arrangörer för ESC, genom att chockerande låta halva klänningen falla till golvet. Jag minns än idag hur min mor skrek till i TV-rummet. Vi som satt inne på mitt flickrum framför 17´s TV:n skrek inte lika förfärat, utan garvade istället oss hesa. Tills vi fattade att allt var en kupp, att Christer Lindarw sytt klänningen och att vi nog aldrig skulle ha så snygga ben som Lindfors vid den åldern då hennes klänning blev världsberömd.
Nu är jag inte lika liten längre, men väntar spänt på att låta maestro Björkman och hans följe lura mig till TV-soffan varenda eviga lördag hela våren. Allt för att låta mig hoppas och tro, att nu, i år kommer vi att vinna och låta en ny kvartett (?) få ett himla liv. Lurad? Antagligen. Men den 7 februari släpper vi alla hämningar och diggilooar oss! Igen. För du hänger väl med?
5 kommentarer:
Jag ska absolut följa schlagercirkusen, i år som alla andra år! Framförallt är det väl kanske Fredrik som är mest förtjust, men nog är det roligt att sitta där och spekulera och gissa, kommentera och kritisera!
Ja det är kul, men man blir ju irriterad emellanåt när "fel" bidrag går vidare... =)
Klart man tittar på schlagerfestivalen! Heja Kroatien...*fniss
Kram och puss
Pippilottan på fyran
Jag brukar undvika allt i största möjliga mån, men du skrev ju så underhållande om det hela att jag kanske måste titta på nåt nu iallafall. Av nostalgiskäl. :-D
Självklart! Folknöje kallas det väl. Att lyssna, fnissa och dissa är härligt!
Du verkar dock betydligt mer insatt äån jag är. Nytt röstningsförfarande? ingen koll.
Skicka en kommentar