Hm, låt mig tänka efter. Vi skippar de första tolv åren och backar (för de flesta av oss i alla fall) in i år 13. Vad nojjade man då om och över? Kläder, killar, kompisar. Ja. Men över att bli gammal? Nej. Sannolikt fanns en längtan efter den magiska femtonårsgränsen. Okej, då hoppar vi till den gränsen.
Femton år och mitt i mellan. Nojjor nu då? För små bröst, för lite muskler, för tjock, smal? Några minnen av att det var svårt att bli äldre? Nope. Nu hägrade ju arton. Bil, bar och bostad. Gammal nog att köra bil, skriva under ett hyreskontrakt samt köpa en öl eller sju på en bar. Nope, som sagt, vid femton heller ingen åldersnojja.Men så händer något. När ålder 20 är nådd och du som medborgare får rätt att handla på systembolaget är den yttersta av åldersrelaterade gränser vi kan nå nådd. Och nu räknar jag inte singelkubbar för 35+, eller båtklubbar för 55+. Nej, nu menar jag sådana gränser som vi alla har rätt till, kommer åt och kan nå, oavsett kön, klasstillhörighet, utbildningsnivå, bakrund etc.
När vi fyllt 20, står på egna ben och ska börja leva som fullt vuxna med en vuxens rättigheter och skyldigheter, börjar åldersnojjan komma smygande.
Allt vi borde göra innan 25, i mitt fall vara gift, bo i radhus, ha två barn, jobba som vårdbiträde och umgås med samma vänner som när jag var femton, skulle nu förverkligas. Jag hade inte ens fast sällskap vid 20. Hur sjutton skulle jag hinna fixa en hoper ungar? Och utan en man så som läget var då? Inte konstigt att nojjan kom krypandes.
Sen har det väl bara rullat på. De inre nojjorna, att fixa sig en bra utbildning och ett bra jobb, har med stigande ålder ersatts av att fixa en bra toning till håret som täcker de grå och ett bra pensionssparande som kan ge återbäring på ålderns höst. För än är det typ sommar i mitt liv. Medelålders säger en del. Pyttsan, säger jag! Jag ska leva tills jag är (minst) hundra, och då är jag per dagens datum knappt i närheten av att vara medelålders.
Men en tatuering i svanken, det kanske skulle föryngra mig något och hejda åldersnojjan? För nog borde jag ha..och sett...och rest...och...
6 kommentarer:
Haha du är för rolig du!
Vet du vad jag brukar säga om mig själv?
Jag kallar dom dom 3 S:en (passar bra också med tanke på efternamnsinitialen:)
Stark, säker och sexig!!
Jag tycker jag blir bara bättre med åren och skulle aldrig vilja vara 20 igen.
Nej fram för mogna vackra kvinnor!
Märta skötte sig by the way jättebra men domaren ville ha en annan typ av tik på prispallen idag. Känner mig jättenöjd med hennes uppförande och beteende överhuvudtaget, hon blir också bara finare med åldern.*fniss
Kram Pi
Mina tre S står för Snygg, Sexig och Singel...
Jag har absolut ingen åldersnoja, herregud, mitt liv blir ju bara bättre och bättre. Och ja, jag har ju gjort allt. Haft hus, rest runt i världen, barn och en bra utbildning och nu en bra karriär.. Herregud, livet leker!
Ja, visst kommer tankar ibland på det man borde ha gjort och hunnit med och så vidare, men jag måste säga att de senaste två åren har fått mig att ändra på prioriteringarna litegrann.
Jag är FRISK, jag har ett HEM, jag har ett JOBB, jag KLARAR mig! Sen såklart, så fattas det en del saker, som jag hoppas kommer så småningom, men jag FINNS och jag ANDAS, och det var jag inte så säker på för ett år sedan!
Förresten, det var jättekul att träffas på kalaset, men som du skrev till mig, nästa gång får vi försöka prata mera!
Har du bytt telefonnummer? Härligt inlägg även om jag faktiskt aldrig har känt av den där nojan. Jag gilar att bli äldre och har alltid gjort. Dan däremot börjar noja sig över att han är ytterligare steget närmare 30 :-)
Fika snart? Hur har du det på torsdag förresten? Jag är ledig hela dagen.
Kram!
Läste med intresse inlägget om åldersnojan :-) Jag är 46 och har aldrig haft nån ålderskris, kanske den kommer om fyra år...
Tatueringar har jag två, den ena är utbyggd fyra gånger och jag tror inte jag har tagit min sista tatuering än :-)
Känner mig ung i sinnet och tror att det alltid bor ett litet barn i oss alla.
Förresten, har lagt ut några bilder från Thailand på min blogg nu, och sänder böckerna med posten åt dig imorgon.
Ang. kommentar i min blogg: Vad DUKTIG du är!!! Håller ALLA tummar för dig, vad skönt att ha någon att kämpa med!
/A
Skicka en kommentar