onsdag 21 januari 2009

Härliga bekanta!

Jag var länge motståndare till att blogga. Läste inte ens bloggar. Förtalade fenomenet, sågade formen och skulle minsann aldrig starta upp en egen blogg. Tji fick jag!

Sedan september förra året har jag varit aktiv med min blogg. I början skrev jag bara, läste inte speciellt många andras bloggar. Men så i november upptäckte jag hur lätt det var att söka och hitta bra sidor samt hur givande det kan vara att ta del av andra människors tankar, upplevelser och åsikter. Det finns ett mumsigt bord av bloggar som bara väntas på att bli lästa om vi bara ger oss tid att söka!

En del av de bloggar jag besöker lämnar jag avtryck i, i form av kommentarer. Andra "tjuvläser" jag, och liksom följer i smyg. Några av människorna bakom bloggarna har jag haft personlig kontakt med, skrivit ett mail om att deras texter har betydelse för mig, att jag lär mig saker av att läsa dem. På så sätt skapas en (om än ytlig) ny bekantskapsyta. Ett rum i sajber där vi kan samtala, utbyta tankar och visa ömsesidig respekt. Jag blir glad av det!

Till alla bloggbekanta där ute i landet, kram! Ni behövs och det ni skriver är betydelsefullt. Oavsett ämne eller inriktning. Ni sätter guldkant på en föräldraledig människas vardag!

Gott veckoslut, till var och en, bloggare som läsare.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med dig, man kan helt fastna i bloggvärlden. Två stycken tjejer vars bloggar jag följer har precis i dagarna fått barn. Jag känner mig nästan som en moster nu så mycket som man har läst om dem :-)

Kram på dig!

Unknown sa...

Åh kära svägerska va du är duktig på att sätta pricketn över i:et!!

Ses imorgon, nu är jag dödstrött....kram kram Pia

Anonym sa...

Jag håller med, indeed! Och, du har mail. :-)

Carita Liljendahl sa...

Jag blev SÅ glad för dina kommentarer på min bloggsida angående min bok. Och att du visar upp också bokpärmen på din blogg värmer förstås otroligt.
Jag är ju lite "rädd" för svenska läsares reaktioner på den första boken då den inte är språkgranskad, så som den andra är. Därför brukar jag "varna" om Muminspråket.

Önskar dig nu fortsatta spännande lässtunder i Adrians sällskap. Du har uppfattat honom helt rätt, under den kaxiga välslipade ytan bankar ett varmt hjärta.

Anonym sa...

Tack ska du ha (för vare sig det var menat eller ej så väljer jag att ta åt mig litegrann).

Och sen tänkte jag ursäkta mig också för att det inte blev något gästbloggande i helgen. Jag glömde faktiskt bort, men jag lovar att jag ska försöka ta mig i kragen. På återseende.

Tojjan... sa...

Till Joel: Japp! Ta åt dig! =)

Anonym sa...

Tog tid också för mig att börja blogga, kände att jag efter katastrofen behövde lång tid att orka. Glad du lämnar avtryck det uppskattas ska du veta.
Skriver inte varje dag, ibland är jag bara helt tom.
Läser din blogg. Bra det du skriver.
Kram
Birgitta, Carolas mamma