Skolan, del 1: Rättvisa ur ett pengaperspektiv?

Tänk vad viktigt det är för vissa att dela in, sortera och kategorisera samhället och dess medborgare. Inkomst: låg, medel, hög. Utbildning: låg, medel, hög. Social status: låg, medel, hög. Det första hänger ihop med det andra som automatiskt ger det tredje. Anser vissa. Suck.

När vi sorterat in de olika grupperna i olika fack, påbörjar vi en intern sortering inom respektive grupp. Exempelvis bland skolelever: grupp A är elever som går på samma skola. I grupp A finns olika samhällsklasser, hemförhållanden, bakgrunder och utbildningsnivåer hos föräldrarna. Faktorer som spelar roll för en fördelningspolitik av de skolornas ekonomiska resurser; ju sämre hem-bostads- och familjeförhållanden dina elever har det, desto mer pengar ur den kommunala potten får du.

Bor du i ett låginkomstområde kan du vara nästan säker på att dina barn får resurser till förfogande, men bor du i ett villaområde, tjänar hyfsat med pengar (studieskulderna tas ingen hänsyn till), får du vara beredd på att fixa det mesta av dina barns eventuella behov av extra stöd på egen hand. Skolor i höginkomstområden får nämligen inte alls lika mycket pengar att arbeta med som sina kollegors "på andra sidan vägen". Är det en lika utbildning? Är det en rättvis skola?

Jag har ingen patenterad lösning på hur den svenska skolan ska nå en rättvis politik, där samtliga kan känna sig relativt nöjda med pengar, resurser, lokaler etcetera, men jag tycker det är fel och fulspel när vi dömer en elev som bor i ett "sämre" bostadsområde att per automatik ha sämre förutsättningar för att lära. Det är att generalisera och fördöma!