Så svårt!

Jag inser att jag lovat något som jag inte kan hålla. Om jag ska hålla löftet måste jag sluta blogga. Jag klarar helt enkelt inte av att inte KLAGA. Jag vet. Patetsikt. Men om jag inte får klaga på, låt säga blindgalna makthavare, odemokratiska idioter, trångsynta tanter, slappa sillar och makalösa män så vet jag inte om vad jag ska skriva. Ibland.

Det är ju inte så att jag har ett behov av att klaga var eviga dag, men att få sänka saker, skeendern och händelser i närliggande flod då och då, är väl ändå en mänsklig rättighet? Jag fixar inte att vara rar och redig i bloggsfären längre. På jobbet måste jag vara det konstant och utan undantag, så jag behöver nog en ventil...bloggen! Därför, framöver kommer Tojjan att tycka till som Tojjan kan, vill och bör (?) göra. Ah, vad gott att ha klargjort mitt misslyckande med att vara klagolösheten personifierad.
Let´s rock!