Ett av tre måsten är utlagda i sajberspace, för den som önskar att ta del av, men även för mig att leva upp till. Att låta lättjan fullkomligt ta över rodret i min vardag, att ignorera de tre måsten jag redovisar, vore att dräpa självkänslan och i bekantskapskretsen be om verbalt stryk. Inte utan strid tänker jag ge mina tvivlande bekanta en fajt om mina måsten.2. Motionscykeln i vardagsrummet ska sluta vara klädhängare och förvaringsplats och istället tas i bruk för det syfte den är skapad: att cyklas med. Det fanns en tid då jag tre mornar i veckan begav mig till ett gym, sadlade upp motionscykeln och trampade si så där femton kilometer i lagom lunk. Vilka tider! Vilken energi! Och vilken powerstart på dagen!
När så barn och annat kom in i mitt universum, blev tiden på morgonen inte längre lika lätt att frigöra. Det var då idén med en egen cykel kom på tal med sambon. Fortfarande är det ett mysterium varför sambon inte där och då drog i bromsen med tanke på att cykeln för utomhusbruk blivit ett inventarium i förrådet med pyspunka på grund av icke-slitage. Vilka odds talade för att en cykel för inomhusbruk skulle bli mer använd?
Nåväl, en motionscykel inhandlades och jag vet att jag inte är den enda i världen som minsann lovat sig själv och andra att "bara jag får en egen cykel hemma ska jag cykla varje dag". Varje dag blev inte en enda dag. Och nu står den där, dammig och onyttjad, som ett monument i dekadensens högborg. Jag tycker om monument, de är oftast väldigt vackra och rogivande, men knappast detta monumentet. Jag får förhöjd puls bara av att titta på det, och det beror inte enbart på den dåliga konditionen jag har, utan på att cykeln kostar ångest!Hur svårt ska det vara att komma igång och träna? Likväl som att ligga i sängen och följa The Oprah show, kan jag cykla och titta. Så får det bli. Imorgon. Måste ju först hitta skor, byxor, tröja, svettband, vattenflaska...
Del 3 av Dekadensens högborg publiceras imorgon. Välkommen åter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar