Consuetudinis vis magna est

Det är min övertygelse om att vi alla har en slags vana som vi inte riktigt kan frigöra oss ifrån. Vi låter i detta sammanhang rökning, snusning och andra laster vara exkluderade, och fokuserar på sådant som att exempelvis inte gå på A-brunnar men gärna på K-brunnar, slå av och på en strömbrytare ett visst antal gånger eller att dubbelchecka - trippelchecka - om jag låste bilen, lägenheten, dagboken etcetera.

Consuetudinis vis magna est - vanans makt är stor, och just det där med brunnslock ställer till en del för mig då jag är ute och promenerar med junioren i barnvagn. Om jag vill undvika (sju års?) olycka ska jag parera A-brunnar, så långt är nog de flesta av oss skrockfyllda vanemänniskor överrens; A-brunn lika med otur. Men gäller det både mig (läs mina fötter) och barnvagnen (läs hjulen)? Och vilken skrockfylld innebörd ha V-brunnarna? De små luriga som så där retligt sticker upp en bit ovanför asfalten...Kan jag gå, trampa, på dem utan fara å färde? A-brunnarnas farlighet har jag lärt mig, av gammal vana svänger hela jag inklusive eventuell barnvagn undan dem. Oftast. När jag riskerar att kollidera med andra människor på gång- eller cykelbanan chansar jag givetvis och spelar högt och tvingas trampa på dem. Spottar dock snabbt över båda axlarna för att gardera mig mot olycka!

En väninna berättar om sin kusin: halvvägs till bilen, han måste vända, gå in i sin lägenhet igen, kolla spisen. Framme vid bilen, han måste vända, kolla så att han låste ytterdörren. Framme vid resmålet, han får halv panik eftersom hemmet nu är på ett icke kontrollbart avstånd, och han kan inte kolla om allt var släckt och låst och avstängt! Min väninna berättar att kusinen då ringer sin granne o ber denne kolla!

Tålmodig granne, tycker jag och tycker samtidigt synd om väninnans kusin. Han ska dock vara glad att han inte bor med mig! Jag kollar inte något upprepade gånger, förutom e-posten, facebook, mobilen, bloggen, sms...och peppar, peppar, ta i trä - än har inget hänt. Eller?