En dag för längesedan var jag engagerad i en studentverksamhet. När examen var avlagd och det var dags att söka arbete, kontaktade jag en av de personer som under tiden med studentverksamheten varit som en mentor för mig. Jag frågade vad han (för det var en man) ville läsa om de personer som sökte arbete hos honom. Hur ville han att eventuella kollegor till honom skulle beskriva sig i det personliga brevet du skickar in vid platsansökningar.Mannen, som (givetvis?) satt på en hög position, var chef för drygt tjugotalet anställda. Branschen han var verksam inom hade expanderat enormt på tre år och nådde nu i stort sett samtliga delar av Sverige. Den personal som han anställde fick vara beredda på att arbeta hårt, vara flexibla utöver gängse lexikala betydelse för flexibilitet samt att arbeta med sin personliga utveckling.
- Jag skulle vilja läsa om att den som söker arbete hos mig är medveten om sina fel och brister och att personen jobbar med dem. Förstår du vad jag menar, undrade han och tittade på mig.
- Ja, jag fattar. Men vågar man verkligen skriva så i ett brev där det handlar om att framställa sig själv på bästa sätt?
- Vad är bättre än att du erkänner att du har mycket kvar att lära, ser att du kan utvecklas om du fortsätter att våga förbättra ditt tänk och ditt sätt att vara?
Han hade onekligen en god poäng där. Jag fortsatte lyssna då han fortsatte att tala.
- Jag är trött på att läsa om hur mycket en blivande anställd tränar, hur mycket skogspromenader och middagar med vännerna uppskattas. Det är ju ingen kontaktannons som ska skrivas, utan ett personligt brev till din blivande chef, sa han.- Men är inte den sociala biten viktig då, frågade jag?
- Självklart. Men det är en yrkesmänniska vi söker och den personen som ser det naturligt att beskriva sina fel och brister anser jag per automatik ha en mycket hög social kompetens.
Det har nu gått ett antal år sedan samtalet ovan ägde rum. Jag har tyvärr fegat ur de gånger jag skrivit en arbetsansökan, men i samtalen med chefer jag haft och har, har jag varit mycket tydlig med att jag vet om mina fel och brister och att jag jobbar med dem. Dagligen.
Jobbar du med dina?
6 kommentarer:
Ja..som svar på frågan; Reflektion kring ens egna fel och brister är kontinuerligt återkommande här. Dock tycker jag att man bör försöka ha en god balans mellan att loda runt bland fel och brister och att faktiskt tycka att man är 'bra' på olika sätt också. Så att det inte blir som en självuppfyllande profetsia, alla de där felen och bristerna man ser hos sig själv (du försår va? Lite svårt att formulera..).
Sedan tycker jag (och detta är ju bara min personliga uppfattning ;-))att en måttlig nivå av självanalys kan vara 'tillräcklig'. Och det är framförallt nu sedan jag blivit mamma. Jag kan nästan börja flabba åt mig själv så mycket som jag reflekterade kring mig själv och 'mitt' tidigare.
Men jag förstår poängen han har den där snubben du snackat med. Visst har det betydelse att den som anställs har en sas 'social profil' som passar in i gänget på arbetsplatsen, men det är ändå en yrkesperson som ska anställas. Och jag kan föreställa mig att de flesta cv man får in som rekryterare framhäver den sökande mycket (kanske i bland på karikatyrnivå ;-) ) Kanske blir man lite trött på det efter ett tag. För man VET ju ändå att de där människorna har fel och brister. Och då kan det ju vara vettigt att veta att den sökade reflekterar kring sina sådana.
Klockren kommentar. Lagom av allt är bäst, inte minst när det handlar om att analysera sönder sig själv. Jag tror att det chefen menade var att han ville ha tänkande personer i sin stab. Inte personer som "go with a flow", m a o ja-sägare och andra.
Sedan är det givetvis intressant att fundera över om en kvinnlig chef uttryckt sig likadant...
Tack för din kommentar, mittsakalladeliv!
Mvh Tojjan
Har varit på ganska många anställningsintervjuer i mina dar men aldirg fått just den frågan. De flesta sträcker sig till att avsluta intervjuerna med "och så dina sämsta sidor"...dha..?
"Vadå sämsta sidor" undrar jag då? "Ja, sånt som du är mindre bra på" får man till svar.
Jag gillar inte alls den typen av frågor däremot blev jag helt lyrisk av den chefen du beskrev. För EXAKT så tycker jag också att det är.
Jag menar, ALLA människor har sämre sidor, fördomar och andra skavanker i sin personlighet. Men det finns en sak som skiljer oss åt och det är dom som liksom accepterat sig själva som dom är och tycker dom duger. Och sen såna som (jag själv bla) ser hela livet som en process i personlig utveckling och som aldrig stannar av.
Jag vägrar fastna gjuten i en form och anse mig vara "färdig". Att få ha en chef som ser just detta är i mina ögon en förmån. Det är en människa som i mina ögon kommit längt med sig själv och som har en djup mäniskokännedom. En person som ger alla "en andra chans", dvs inser att INTEN är perfekt och att ALLA kan fela. Istället för att fördöma.
Har man en sådan chef så utvecklas man och det finns utrymme till det i organisationen. Jag anser att man måste våga se sig som den man är med alla fel coh brister. Har man människor omkring sig som tänker likadant så blir det även ett öppet klimat på arbetsplasten där det är högt i tak.
Ett fördömande klimat (dvs där misstag är förödande och man förväntas vara perfekt i alla avseenden) är inte utvecklande, det hämmar och bidrar till en miljö med mäniskor som inte vågar vara sig själva.
När jag fått frågan på intervjuer om mina "sämsta sidor" så har jag sagt att "jag jobbar på dom" dagligen, för "ni förväntade väl er inte att jag skulle säga att jag saknar sådana". Har fått alla jobb jag sökt utom två. Har tackat nej till hur många tjänster som helst genom åren.
Jag tror alla arbetsgivare uppskattar ärlighet, att mäniskor vågar stå för det dom är och som inte skyggar eller ryggar för sina egna fel och brister.
Just nu har jag ett jobb jag stormtrivs med. Det fick jag pga mitt "goda rykte". *skrattar*. Näe, jag har jobbat där tidigare så de visste vad de fick.
Nu blev jag långrandig igen..sorry..men ditt inlägg var suveränt bra och skapar eftertanke.
Ha en riktigt bra dag :)
Jag försöker se på mig själv så klart som möjligt. Jag satsar på att "jobba" både med mina BRA och DÅLIGA sidor...*fniss, jag är iaf ingen go with the flow människa...
Kram
Kul inlägg som manar till eftertanke. Jag ska absolut tänka på det inför kommande arbetssökningar.
En sak som hjälper mig mer än något annat att arbeta på de sidor av mig själv jag tycker mindre om är att umgås med människor som är goda förebilder för mig.
Man blir som man umgås är min devis och jag letar aktivt upp sådana som ger mig positiv energi och umgås så lite som möjligt med energitjuvar av olika slag.
Människor som tränar mycket inspirerar mig att träna mer... etc.
Va bra att se att det finns sånna som tänker till om dina blogginlägg och kan skriva att fel o brister är bra att lyfta fram. Jag som inte trodde vi svennar kunde det *asg*
Sen kan man ju koppla detta inlägg till det om pedofilen för den "djörken" kan ju inte vara med här och tycka. För om han säger nått om detta inlägget så säger han ju också att han -är- har fel o brister. Fattar ni? *asg* igen
Skicka en kommentar