Idag ska jag vara inskränkt och fördomsfull. Ska med vasst tangentbord ifrågasätta två fenomen som jag inte blir klok på: Namn och namn i almanackan.När jag analytiskt går igenom månad för månad (!) finner jag namn som jag ställer mig högst tveksam till om de någonsin kommer att bli moderna igen. Dagens inskränkthet har således beslutat sig för att alla namn inte blir moderna igen.
Dubbelnamn är ett kapitel för sig och kommer inte att avhandlas i detta inlägg, utan endast "singelnamn". Namn som stavningskontrollen i ordbehandlingsprogrammet till exempel inte släpper igenom, men som återfinns i almanackan.
För att ge exempel:
Styrbjörn - Frideborg - Ansgar - Anselm - Torun - Halvar - Gotthard - Borghild - Moses - Abel - Holmfrid - Tiburtius - Irmelin - Volmar - Rutger - Torborg - Botvid - Alfhild... Och så vidare.
Namn kan delvis uppfattas som ett kulturarv. Och den tanken gillar jag. Men tänk alla dessa moderna namn vars bärare aldrig får en namnsdag. Hur förklarar vi det? - Ja du lille Olger, om si så där hundra år ska du se att ditt namn blivit ett kulturarv och kommer med i almanackan. Hm. Lika osannolikt som att människan någonsin satt sin fot på månen.
Smått provocerande är att ifrågasätta föräldrarna till de moderna namnbärarna. Hur tänkte ni när ni satte namn på era telningar? Tror ni att barnet kommer att uppskatta att heta Destiny när hon är i tonåren? Eller att sonen ler stolt vid uppropet i första klass då fröken frågar om Mex är närvarande? Och vad som händer när kompisarna ropar på Humla kan jag bara skaka på huvudet åt.Åh, vad snålsnävt att få vara motvals, ifrågasätta dåtid och kritisera nytid. Lovar att det inte ska upprepas - på ett tag. Förresten, hur tänkte ni när ni namnade telningarna runt er?
2 kommentarer:
Jag var fly förbannad på "den" person som ville ha My som namn åt dottern, en fight jag o dåvarande svärmora hade (som f.ö gick över då jag äntligen öppnade mina ögon, drog upp huvudet ur sanden, lyssnade på riktigt alltså!) för jag var inte imponerad, sen blev det visst Tove också, efter mormor... Tove var helt ok för mig, My accepterade jag mycket för att hon var en "lilla My" o skrek o hade sig ;-)
Numer har jag en Myh bara, Tove är något hennes årsgamla vänner tycker är hur töntigt som helst tydligen men så kan det vara, "Lilla My" -> Myh är väl en en ok utveckling och japp, hon har fortfarande kvar samma temperament som hennes namne i Mumindalen.
Tack för dina ord, intressant att läsa om din släktings arbete med just hemdialysen, farsan hann bara med påsdialys hemma, annars var det bloddialys på sjukhuset som gällde, och jag delar helt din uppfattning om både "lille" Billström och Nyamko, må de samarbeta hela skiten väck ur riksdagen och låt oss återuppväcka den mänsklighet som faktiskt har funnits även inom den svenska politiken! (amen)
åsså blev det en kram bara för att!
Enkelt, omobbningsbart (jag vet att detta ord inte finns, men visst förstår ni vad jag menar), internationellt och fint. Något som passade min lilla goding. Och det tycker jag att de gör-allihop!
Skicka en kommentar