En av mina goda vänners mor är engagerad inom Svenska kyrkan och dess verksamhet. Det är en driven mor, vill alla väl och som vid flertalet tillfällen ställt upp för de mindre bemedlade i samhället. En förebild med andra ord. Senaste projektet modern engagerat sig i är att hjälpa de hemlösa i vår stad. Flera samfund har gått samman kring syftet och ska tillsammans arbeta för att skapa goda förutsättningar för de som saknar en egen härd att krypa in i.Trots att vi bor i en relativt liten stad, drygt 56.000 invånare, har situationen för hemlösa blivit ett "problem" på kommunens stora bord som ingen handlingskraftigt velat ta i. Frälsningsarmén, med sina kokande grytor och sjungande arméer, upplåter därför helt naturligt sina lokaler där det på lördagarna serveras sopplunch, och där de olika samfunden arbetar sida vid sida.
I lördags blev jag inbjuden att tillsammans med min vän och den engagerade modern avnjuta en lunch i Frälsis lokaler. En "riktig" kock hade ställt upp ideellt för att koka soppa som serverades med creme fraiche och färskt bröd. Soppan, en form av gulasch, var vällagad och smakade mumma. Priset för lunchen, inklusive kaffe och kaka, var 20 kronor per person. Inte många proffslagade lunchrestauranger som kan matcha det!
Nåja. Vi åt och tog för oss, betalade och pratade med några av gästerna. Tro nu inte att alla som var där tillhörde de lägre samhällsklasserna, tvärtom! Där satt egenföretagaren, där var journalisten och dit kom konstnären och ett glatt pensionärsgäng. För en stund kändes det som om vi var på samma våglängd, oavsett bakgrund och missbruk eller inte. Oavsett om vi hade en fast bostad eller slaggade på någon offentlig toalett vid torget. Det var en härlig känsla.
När lunchen var över hade jag och vännen beslutat oss för att en kommande lördag i vår kocka soppa hos Frälsis. Om den blir lika god som den vi åt, vågar jag inte spekulera kring, vi är inga proffs, men vi kommer att lägga ner själ och hjärta i tillagningen. Och det bästa av allt, vi kan vara kaxiga över att få vara med om och dra ett litet strå till stacken.Vilket strå drar du? Berätta - jag lyssnar! Och du, kolla upp Frälsis verksamhet i din stad. Kanske värt ett (smakfullt) besök?
26 kommentarer:
Jag kan garantera att en soppa tillagad med själ och hjärta kommer att smaka utsökt. Eftersom jag bor i ett litet samhälle så har vi varken hemlösa eller frälsis, men jag skulle inte tveka att dra mitt strå till stacken om så behövdes.
Jag brukar ibland gå och käka då någon skola eller scouterna serverar lunch, och pengarna går till ungdomsverksamheten. Men jag har också fadderbarn både i Kenya och i Bolivia. Utöver det betalar jag gärna pengar till insamlingar; Röda Korsets, Unicefs, Frälsningsarméns, lokala församlingens etc.
Jag som har ett jobb och därmed just nu stabila inkomster hjälper gärna andra, ser det som helt naturligt egentligen. Vem vet när man själv behöver hjälp nån dag?
Det hela har kanske med min barnatro att göra, eller den livsåskådning som ligger mig närmast hjärtat.
Jag delar gärna med mig, både av pengar, kärlek, omtanke, erfarenheter, värme... du vet :-)
Varje år i snart 10 år har vi årligen gett en liten summa pengar till gatubarnen i Bolivia, ger glatt till insamlingar och försöker faktiskt stödja på olika sätt med det vi kan....
Kraaam Pia
Detta ligger mig varmt om hjärtat! Jag tycker det är tragiskt att människor ska behöva leva utan att ha tak över huvudet.
Jag sjunger i gospelkören Rejoice och vi ska ha en konsert till förmån för de hemlösa i staden. Denna konsert kan man åtnjuta den 20 mars till det facila priset av 140 kr (biljetter går att köpa i Pingstkyrkans café). All vinst denna kväll går till natthärbärget som Frälsningsarmén har upplåtit sina lokaler till. Detta är en del av det ekumeniska samarbetet som Tojjan pratade om. Utöver konserten jagar vi sponsorer som vill vara med och hjälpa de hemlösa och jag måste säga att det värmer mitt hjärta att se att så många småföretagare gärna ställer upp och skänker en slant. Exakt vilka summor vi är uppe i kan jag inte avslöja än, men det är mer än jag hade förväntat mig. Finns det någon där ute som inte blivit tillfrågad men gärna vill vara med och bidra så är det inte för sent än. Sponsorpaketen ligger på 500:-, 1000:- och 2000:-.
Ursäkta att jag bredde ut mig så här, men som sagt, det ligger mig varmt om hjärtat.
Kom gärna till konserten, jag tror jag kan lova att det blir ösigt!
det här blev extra spännande när jag nu kommit på att vi har samma frälsningsarmé att ty oss till.
förlåt att jag lämnar ditt aktningsvärda ämne och går rätt på geografin: tänk, jag reagerade och tyckte faktiskt att bilden på det jag nu förstår är varmbadhuset var bekant. jag fnissade lite åt att det kunde finnas en annan nästan likadan silhuett nånannanstans i sverige!
visst är det inte bara samma kust, det är också samma frälsis, kallbadhus och stad! (för jo, kallbadhus menar jag såklart inget varmt dito!)
lite festligt att springa på varann i sånt här sammanhang. kanske till och med vet vem vi är?
tjo!
Helt suveränt. Vilket underbart initiativ.
Själv arbetar jag ideellt för att bringa skön musik till människorna i Falkenberg.
Inte är det mat eller tak över huvudet, men kultur är också friskvård. Åtminstone är det så för mig själv och då är där en mindre för vården att ha omsorg om. *S*
Sluta göda den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag!Den är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet.
I “hemlösaindustrin” tjänar människor pengar och det blir viktigare att hålla människor kvar i ”utanförskapet” än att hjälpa dem in.
Den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, handlar om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (avsaknaden av ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” skulle göra någon skillnad. De allra allra flesta hjälpare verkar i sin egen trygga lilla värld glömt bort den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som skulle göra att människor inte dagligen vräks av de höga och ständigt stigande boendekostnaderna.
Det våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer hellre gör, är att sitta tysta i knä med nappen i mun på kapitalet. Och på detta sätt hålla de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.
Ett urholkat argument för att hemlösheten är svårlöst, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas mellan dem.
Om vi använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i vårt land. Den definitionen borde då i rimlighetens namn vara gällande över lag. Men Socialstyrelsen räknar bara de bostads/hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade på 17 800 hemlösa i vårt land.
Använder vi oss av forskning som finns under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.
Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.
Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, tillåta oss att vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle. Detta på grund av de orimligt höga inkomstkrav vår gemensamma allmännytta kräver för att vara aktuell för ett kontrakt. Detta kan bara fortgå på så länge vi har politiker och tjänstemän som inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.
För det kan väl ändå inte vara meningen att vår regeringsform inte ska gälla för våra mindre bemedlade människor. Ska denna författning heller inte åtlydas för de människor som har det svårt med tilliten till samhället, är sjuk och inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer? Ska denna ständigt ökande i antal individer slängas ännu längre ut ur det?
Nu när det dagligen vräks människor till hemlöshet och redan finns hemlösa individer, är det då meningen att självgoda människor ska förtjäna dessa smutsiga pengar på sina för etablerade människors sysselsättningsbaserade verksamheter, för att vi fortsätter att kasta ut ny föda åt dem?
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
till Rolf Nilsson: att skriva en lång och faktaspäckad text/kommentar är rätt enkelt. att skriva en som är kort och intressant är svårare.
jag orkade läsa hälften. korta ner dina argument och gehöret blir kanske större?
Korta kommentarer används oftast i syftet att inte få grepp på helheten och orsaker. Långa för att sätta in problemet i ett sammanhang. Och orkade du inte läsa hela texten är du tyvärr heller inte intresserad av frågan.
Hur tror du tillförlitligheten till forskningen skulle vara om den bestod av tre rader?
Rolf, jag är intresserad. Du lyckades bara inte fånga mig tillräckligt. Ett koncist slagkraftigt inlägg hade imponerat mig mer än ditt faktaspäckade manglande.
Du generaliserar. Men. Korta kommentarer blir alltid lästa och är svårare att formulera.
Vad jag för övrigt tror om forskning är i sammanhanget ointressant. Detta är nämligen ingen avhandling. Det är en blogg.
Slutligen. Jag tycker det är märkligt att du kallar Frälsningsarméns arbete "hemlösaindustri". Har du lust att utveckla? Lite kort.
Det är inte bara "frälsis" som utgör industrin. Men det finns ca 900 organisationer i Sverige som får bidrag för att hjälpa hemlösa. Dessa avlönar över 30 000 hjälpare åt våra ca 18 000 hemlösa (senaste sammanställningen).
Glömde tillägga att antalet hemlösa ökar ändå i oförtruten takt, vilket också hjälparna gör av någon underlig anledning. Fast lite fortare.
Jag är inte lika insatt som du Rolf, så du måste hjälpa mig förstå. Du rabblar siffror utan källa. Du klankar cyniskt på dom som ideellt (dvs gratis) hjälper till. Du tycker det är märkligt att folk vill hjälpa till. Jag misstror inte din kunskap, men förstår inte resonemanget.
Vad tjänar Frälsningsarmén (ekonomiskt) på att servera billig sopplunch? Vad är det för slags "bidrag" du skriver om. Osv.
ps. jag hoppas verkligen du inte har nåt emot att vi diskuterar vidare i din blogg Tojjan!
För varje verksamhet när det gäller hemlösa söks och ges bidrag från Stat och/eller kommun. Sen kan man ju undra varför bland andra kyrkor, frälsis eller andra som har soppkök åt våra hemlösa måste stå till exempel på "plattan"? Hemlösa vill knappast bli exploaterade, men det vill gärna de som är goda.
Till Rolf Nillson:
Att det råder bostadsbrist är oomtvistat. Så även att det är dyrt att bo. Två viktiga frågor, absolut. Men vad har det med insatsen om att servera sopplunch att göra? Blir bostäderna fler och/eller billigare för att vi avstår från att ställa upp ideellt (=gratis) och serverar en sopplunch?
Jag förstår att du, Rolf Nilsson, är engagerad och insatt. Men jag förstår inte varför du med formuelringar som "Sluta göda den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag!" vill motverka att vi erbjuder dem som vill en talrik soppa, möjlighet att tvätta/byta sina kläder, sitta ner i ett varmt rum, prata med varandra och (oss) andra? I min värld göder det inte det du kallar industri, i min värld är det att ställa upp för medmänniskor.
mvh
Tojjan
Skulle viljan vara så välvillig som tiggarkampanjerna säger, då kan man undra hur till exempel frälsis och stadsmissionen hellre spekulerar med fastigheter än låter hemlösa bo där? I dessa skulle organisationerna kunna ge det stöd och den hjälp de idag får under begreppet hemlösa. Den stora skillnaden i de olika förfaranden är, att så länge vi hjälper hemlösa med deras symptom tjänar organisationerna pengar. Skulle hemlösa mot förmodan få bli "vanliga" medborgare och kallas det. Då blir det svårare att både tigga pengar från godtrogna givare och få bidrag från kommunerna. För att hjälpa fattiga är inte lika känsloladdat som ordet hemlösa och därmed uteblir mycket av de pengar man idag man tigger eller söker bidrag för i de "stackars" hemlösas namn.
Lite tankar och reflektioner.
Vänligen
Roffe
De mest grundläggande kännetecknen hos våra
”fattigvårdsorganisationer” är en nödvändighet att överleva. Vare sig dessa är uppbyggda på någon religion eller ser sig utvald av regeringen att hjälpa, så är och kommer alltid det främsta intresset vara bevarandet av institutionen. Till exempel om en organisation är uppbyggd på att ”hjälpa” utsatta människor, är det också den organisationen som står allra längst ifrån att vilja se en lösning . Detta skulle ju göra organisationen överflödig för samhället, vilket verkar vara en utopi i dagens samhälle.
De stora kolosserna Stadsmissionen och Frälsningsarmén men detta gäller generellt organisationer som är verksamma i hemlöshetsfrågans lösning. Att någon av alla ca 900 organisationer i Sverige inriktade på hemlöshet skulle hjälpa hemlösa ur detta tillstånd(läs definitionen av hemlös på http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2000/3367/2000-15-1+Sammanfattning.htm) är en sedan uppkomsten av ”fattigvården” en förljugen bild av sanningen.
För det bakomliggande syftet är hur ”goda” och ”ärliga” de än kan låta, självbevarelsedriften och det monetära systemet. Det är pengarna som ger organisationerna medel för makten över andra människor och för sin egen överlevnad. Precis som en fattig/hemlös utan andra alternativ kan behöva tigga eller tvingas tjäla för sin överlevnad, måste organisationerna också göra vad som krävs för att fortsätta sin lönsamhet.
Detta försvårar avsevärt eller kanske till och med omöjliggör en förändring inom dessa vinstbaserade organisationer. Det är ju inte bara deras egen överlevnad som sätts på spel, utan också den materialistiska livsstilen som förknippas med rikedom och makt.
När nu ”hjälpa-hemlösa-organisationer” byggt sin grund på att det finns hemlösa människor blir i sin förlängning den oroande framtiden att bevara dessa institutioner, att vidmakthålla människor i detta tillstånd. Dessa gör istället allt de kan erbjuda, dock utan att hemlösa kommer ur detta tillstånd. Detta är till största del förankrat i ett pengabehov och/eller vinstsyfte.
”Vad kan jag tjäna på detta” är vad folk tänker. Om förtjänsten ligger i att sköta en verksamhet i samhällets tjänst, kommer man bekämpa tillkomsten av nytillkomna med ännu mer "svindyr" reklam och tigga mer pengar till sin organisation.
Detta är en av orsakerna till varför folk inte är rättvisa eller kan lita på varandra.
När någon presenterar samma lösning för hemlösa som övrig befolkning har för att på ett någorlunda sätt klara av sina egna liv, då försvarar sig organisationerna med att problematisera och kategorisera en grupp hemlösa individer och påtalar olika symtom vi alla skulle få efter ett tag i hemlöshet.
Hej Roffe! Tack för att du svarade på min kommentar. Jag blir dock inte klarare i tankarna om varför det är fel att ställa upp ideellt och servera en lunch? Jag förstår att hjälporganisationer världen över är beroende av att det finns personer som behöver hjälp. Men ska organisationerna avveckla sig själva för det?
Alla organisationer far inte med sanningar, vill gott och har en fungerande verksamhet. Jag inser att exempelvis löner, administrativa kostnader och hyror gör att delar av de summor som skänks går till dessa. Men vad är alternativet?
Om vi låter människor i behov av en bostad få en bostad, oavsett om de har ett missbruk eller inte, vem betalar deras hyra den dagen (om dagen inträffar) när de inte kan betala hyran? Ska alla ha rätt till en bostad utan minsta motprestation?
Konkret fråga som avslutning: Jag möttes av en stor tacksamhet och glädje dagen då vi var på Frälsis. Men om du fick påverka mig, skulle du då uppmana mig att inte ställa upp för Frälsningsarmén och deras soppluncher igen?
mvh Tojjan
Ursäkta att jag skickar en lång text till dig jag skrev för ett tag sen. Men om du läser den kan vi ha en dialog efter det om det. Men innan om du läser den ska du veta att hemlösheten omsätter ca 11miljarder varje år. Det är uträknade siffror från lunds universitet, där flera av våra främsta forskare på området finns.
Insamlingsrekord för välgörenhet trots finanskrisen går det utläsa i några av våra största tidningar, rekordet på 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat i år. Det borde utifrån den girighet som genomsyrar världen finnas ett stort allmänt intresse av att veta lite mer om dessa pengar och de ”heliga korna” välgörenhets/frivilligorganisationerna vi har i Sverige. Men av någon underlig anledning verkar intresset för detta vara lågt, så organisationer kan fortsätta agera helt fritt. Men skulle jag skänka pengar till vad det än må vara, vill jag veta att mottagaren gagnar de människor tiggeriet bygger på. Hjälp till hemlösa, är enligt mig att göra människor till ”vanliga” medborgare, med samma rättigheter som övrig befolkning. Inte ”lotsa” in hemlösa i olika system fullt med ”diagnoskåta” problemorienterare som med alla medel förvarar dessa system uppbyggda mer för de själva än hjälp åt de behövande.
Trots detta skänker vi godtroget ofantliga summor pengar och saker till deras second hand affärer. Någonstans tror jag detta görs av våra medborgare för att utsatta människor ska få möjlighet att leva ett någorlunda “normalt” liv. Så utifrån den tanken kan man fråga sig varför våra fattiga och människor i hemlöshet trots antalet miljarder kronor som spenderas för detta ändamål ständigt ökar i antal. Samtidigt som detta sker växer och växer paradoxalt nog också dessa organisationer i både antal och i anställda hjälpare. Vilket idag betyder cirka 900 verksamheter och ungefär 30 000 avlönade.
Kan det verkligen vara meningen att vissa människor ska ha/få betalt för att kunna känna sig goda över den bistra sanningen, den att utsatta människor görs livstidsberoende av fattigvård för att överleva i ett av världens rikaste länder?
Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har? Eller rör det sig om ett sätt att för stunden trösta? En tröst för båda parter. För i det långa och till synes oändligt utdragna loppet känns denna hållning mer som ett sätt att dölja den verklighet många av våra medborgare lever i, men vi andra inte vill se. Detta görs samtidigt som vi biter oss allt hårdare om våra egna privilegier.
Kanske skäms vi någonstans djupt inom oss i vår krampaktiga värld av en föreställning som handlar om att vissa av oss ska ha makt och möjlighet att välja huruvida en människa ska få leva eller inte. Vanliga människor ska till och med få känna sig snälla för att de nådigt delar med sig av det som de själva är en del av. Det som de visserligen tack vare sin duglighet och sin förmåga eller genom sina kontakter eller sin härkomst fått på sin lott att förvalta men som i grunden inte tillhör dem mer än någon annan.
Ägandet har fått ett överdrivet och omåttligt stort utrymme i våra tankar om vad det är och betyder att vara medmänniska.
Hej igen!
Varför var och en av oss skänker pengar eller andra medel till välgörenhet är vanskligt att generalisera kring. Säkert finns det bakomliggande motiv så som att lindra ett dåligt samvete eller en tröst, vilket du beskriver. men det är min övertygelse om att den stora majoriteten av oss givare inte ger för att mota apan på axeln, utan för att vi tror på att hjälpen når fram.
För att undvika att pengar som skänks hamnar i fel händer, kan man välja att enbart skänka via 90-konton. Ett kontrollerat organ. Bland annat genomförs de stora TV-insamlingarna via sådana konton, konton som noga övervakas. Därmed inte sagt att det är en "ren" verksamhet, grötskallar (som jag kallar dem) finns inom alla branscher. Men sluta ge för det? Nej, iallafall inte jag.
Du svävar på målet vad gäller mina frågor till dig. Om den enda lösningen till "fattigdom" är att ge alla människor ett värdigt liv, inkluderande en bostad, står min fråga kring det ekonomiska och kring ett eventuellt missbruk kvar. Ska vi ge utan motprestation?
En liten parallell i sammanhanget är den ökande second hand-verksamheten. Vad i detta kan vara fel? Äntligen, ropar jag, minskar vi nykonsumtionen och återanvänder de ting vi tillverkat. Om en förening kan tjäna en hacka på att serva med lokaler och marknadsföring kring kommersen, så är det helt ok för mig. Jag har jobbat i tjugo år ideellt inom svenskt föreningsliv och vet att varje krona in är det trippla ut i form av att vi ger människor en meningsfull tillvaro. Om det sen är en basketklubb, en schackklubb eller pensionärsföreningen i Hjo som kan fortsätta med sin verksamhet tack vare second hand-försäljning, ja då handlar åtminstone jag någon av min grannes ratade varor.
Likaså vad gäller kläder. Jackan från i fjol kanske jag har tröttnat på, men för en mindre bemedlad medborgare kanske den gör succé säsongen efter?
Du som ordförande i Föreningen Stockholms hemlösa vet mycket mer än jag i sakfrågorna, och inför det är jag ödmjuk. Men generalisera inte kring mig som givare. Alla som ger har inte baktankar. Vissa av oss har bara ett stort hjärta.
Mvh Tojjan
till Rolf: du svävar fortfarande omkring. Tojjan ställer en rak fråga som du inte kan, eller vill, svara på?
ditt resonemang kring kyrkliga givarorganisationer är intressant. men. för det första. det finns en värld utanför stockholm. i vår västkustska stad finns inget "plattan", här finns ingen vilja att synas eller göra sak av sin givmildhet. för det andra. jag förstår inte varför en givmild kyrklig organisation måste välja att lägga ALL sin kraft på just givandet? det är en självklarhet att ett varaktigt placerande främjar framtiden. för det tredje. jag ogillar skarpt de kommunistiska idéerna du avslutar din monolog med.
jag skulle vilja veta, vad gör du själv för att "hjälpa"? hyser du hemlösa i ditt hus? rehabiliterar du psykiska sjukdomar i ditt badrum? håller du kurser som hjälper ekonomiskt oförmögna på fötter?
till Tojjan: jag tänker som du och hade kunnat sätta min signatur under din kommentar.
Jag blir lite förbryllad över den långa dialog som förts ovan. Jag vet inte om det går att diskutera ev. systemfel vs ideellt arbete/donera pengar. OM det förekommer ngt systemfel så tror jag att strypningen av tillförsel av medel, frivilliga etc verkar kontraproduktivt och kanske är att angripa problemet från fel håll.
Om det är så svart som Rolf Nilsson skriver så betyder det att styrning/kontroll är bristfällig. Då är det väl i så fall bättre att försöka påverka från det hållet. Ett resultatkrav ska kanske följa med ev bidrag från skattemedel.
Om man resonerar som dig, Rolf Nilsson så finns det ingen anledning att ge till någon organisation, ledsen men jag kommer att fortsätta.
Tråkigt att du för övrigt har ett sånt syniskt förhållningssätt till dom som på olika sätt vill hjälpa till.
Jag har arbetat väldigt hårt för det lilla jag har och det är mitt, rent krasst. Sen kan jag tillägga att trots att jag har det mycket knapert för tillfället och har haft sen en tid tillbaka, fortsätter jag att ge till andra. Detta gör jag inte för att jag skäms, eller anser mig ha någon makt över andra. Jag gör det för att jag anser att man ska hjälpa varandra.
Ulrika
Om mina sista ord i texten enligt dig är kommunistiska är det utifrån ditt sätt att se det. Förlåt, men nu tycker jag ni slänger er med ord som verkar ha en helt annan innebörd för vissa och kanske ionte alls för4 de som inte är öppen i sinnet. AQtt hjälpa andra människor är en kortvarig företeelse, men i den "hjälp" hemlösa får av myndigheter och organisationer. Den har ingenting med den hjälp en hemlös behöver för att ges en ärlig möjlighet till ett "någorlunda" fungerande liv. Nä den hjälpen helt och hållet vad som finns att erbjuda. Om detta inte känns fel för er, så kanske den sanning som råder av alla "hjälpare". Hur kan man känna sig god och göra ett bra jobbgewnom att se till att hemlösa får ta del av allt och lite till som hemlös? All den hjälp en hemlös får på gatan, det är vad alla andra behöver ett hem för att klara av. Anmärkningsvärt eller är det bara en släng av kommunism dert här också.
Rolf. okej. du har vunnit. jag ska sluta bry mig eller skänka pengar. jag ska sitta i mitt hus och klappa mig på magen och bara gnälla. blir det bra då?
Ja, eller så är vi nöjda med det VI har och det VI bor i. Kanske ska vi återuppliva den där Jantelagen?
Tråkigt att det blir ett sådant negativt brus kring ett viktigt ämne. Ska väl sluta köpa de hemlösas tidning Faktum också så att jag garanterat inte ger allmosor...
Till Roffe: Kämpa på utifrån de du står för och det du tror är rätt för hemlösa och andra mindre bemedlade människor i vårt land. Du gör säkert ett bra jobb, men jag har bara så svårt att förstå min "felaktighet" i det hela. Tyvärr.
//mvh Tojjan
Skicka en kommentar