Gästbloggare: Manzuri

Bästa bloggläsare.

Jag är en sträv, skamlös och stolt småbarnsägare i mina bästa år och roligaste men kanske också tyngsta år. Idag har jag fått äran att gästblogga här. Jag tänkte passa på att berätta för er om Kejsarens nya kläder. Man inbillar nämligen sig så mycket när man får barn.

Idag skulle jag köpa jeans. För det första är det inte så många jeans jag kommer i som nyförlöst (för nyförlöst räknas jag väl som minst i ett par år?). Och när jag väl hade hittat ett gäng jag skulle försöka pressa mig i (det går ju alltid att lägga lite lös hud vilandes ovanpå linningen) så fick jag knappast prova dem ifred.

2-åringen sprang ut och in och drog glatt bort skynket. Men inte gör det något, skrattade jag, jag har ju STRUMPBYXOR på mig! Att de var ganska trasiga och att man såg rakt igenom dem var en annan sak. Jag hade ju faktiskt tuttarna i bh:n för en gångs skull, och inga spyor eller annat kladd på mig (ännu). Så där stod jag, naken mitt i en butik, och kände mig påklädd. Men jag fick i alla fall med mig ett par byxor hem till slut, och även en vild 2-åring, vilket kanske var ännu mer otippat.

Sedan gick jag runt här hemma i de nya byxorna, med lappen kvar, tänk om jag skulle ångra mig och vilja lämna tillbaka dem? Jag är inte van att lägga pengar på mig själv, och det var ju många sedlar. Sedlar jag hade kunnat lägga på en stor hög små fingervantar att krympa i torktumlaren, eller varför inte hårda plastdjur och bilar att halka på, på morgonkvisten.

Lappen på byxorna hänger kvar än. Som att de skulle ta tillbaka byxorna men tomatsås, spya och diverse okända fläckar (jag vågar inte tänka på när de uppstod). Jag får nog nöja mig och anse byxorna som mina vid det här laget. Nu kan i alla fall inte det oskyldiga lilla barnet ropa "hon har ju ingenting på sig!"

Kejsaren är inte naken längre.