Dagen efter...

Är rusigt glad över den royalistiska yran som utbröt i vårt land igår. Äntligen ska kronprinsessan få sin prins. Ja, för det tycker jag han är, en prins. Grattis till förlovningen, jublar jag från mitt hörn av Sverige. Dock inte helt fritt från grus...

Olika förståsigpåare har under gårdagen och dagen tyckt om huruvida Daniel, som man av folket, är för simpel för att axla den tunga bördan som det innebär att vara prins av Sverige. Att monarkin riskerar att gå under om vanligt blod från Gästrikland blandas med det blåblodiga Bernadotte. Att monarkin är ett förlegat styrelseskick som inte hör hemma i en demokrati för att det är tokfel att ärva ett ämbete år 2009. Och sist men inte minst, det där tjafset om apanage och vad nu ett bröllop kommer att kosta för oss skattebetalare.

Jag tror nog Daniel klarar mycket mer än vad alla negativa typer tycker och tror. Karln har ju inte bara stått på tur i sju år bakom "Vickan", han har även startat upp ett företag och gjort det till en kedja, han har vårdat kontakten med sitt Ockelbo och viktigast av allt; han har ju uppenbarligen stått ut med att vara med kungen! Bara det sista kvalificerar väl till en liten krona, eller tiara? Nä. Kör som fan nu och skaka om i fundamenten inne på Drottningholm. Daniel behövs och personifierar ju egentligen nuvarande kungens valspråk; För Sverige i tiden.
Detta med en man av folket ligger väl verkligen i (rätta) tiden?