Äppel-päppel-pirum...

Med risk för att tillfälligt tappa det radikala och samhällskritiska perspektivet, vill jag vara lite domestic och berätta om den trevliga sysselsättningen hela familjen ägnade sig åt i lördags. När sockerkakan, kladdkakan och tigerkakan var bakade (trogna läsare minns kanske att jag numera inte låter varor förspillas - äggen gick ut den åttonde), klädde vi på oss trädgårdsutstyrseln och knatade ut på våra domäner. Det var dags att plocka ner icke uppäten frukt från träden. Äpplena, som trots fyrahundratrettiosju äppelkakor/pajer/kompotter/sylt och mos-tillagningar fortfarande envist tyngde grenarna, höll på att förgås på grund av frosten. Å se det har jag minsann fått talat om för mig att det går ju inte bara för sig att låta frukt gå till spillo.

Vi plockade sålunda ner de röda c-vitaminrika frukterna. La de maskätna i en säck och släpade (äldsta sonen fick släpa-rollen) de ratade äpplena till närmsta kompost för att låta vår naturliga frukt återgå till naturen. Inte för att jag har en aning - men det känns så korrekt att säga att det varit ett osannolikt bra fruktår att det inget gör om vi sorterar bort de maskätna. De andra, de som fortfarande var fina, frystes efter hack och rens in! Jag kände mig verkligen domestic, redig och urmoderlig när vi räddat frukten från frosten och detta måste ju bara ge galet många pluspoäng i vuxenstatistiken!

När så detta var klart, det värsta lyckoruset lagt sig, gick vi inomhus och utmanade varandra på en omgång landslagsfotboll på X-box. Då intog tävlingsmänniskan undertecknad och borta var alla hemtrevliga och ödmjuka känslor. Nu räknades bara vinst, oavsett om den skulle komma mot den äldre sonen, den lånade kusinen eller sambon. Ja, man måste ju balansera saker och ting! Eller hur?

Ha en bra vecka!