På kanten

Ett mynt har två sidor. Det mesta har två sidor. Så även att vara föräldraledig mor och hemma med ett nyfött knyte, företrädesvis enligt sjuksköterskor och bättre vetande vänner, dygnet-runt- ammandes. Livet ter sig då underbart. Allt är ljusblått eller rosa, lyckönskningarna är oräkneliga och njutningen av att få uppleva en spädbarnstid tycks vara bättre än allt. Eller vad sägs om dessa fördelar med att vara föräldraledig mor:

• du får se en ny liten person formas och växa och som upptäcker nya saker varje dag
• du tillåts vara okoncentrerad och okontrollerad i huvudet, lite lagom spånig typ
• du förväntas inte veta vem som vann valet i USA utan vilken blöjsort som är bäst mot väta
• du vaknar med skadeglädje dagen efter festen då andra vaknar med herr Backus Fullus
• du kan utan ursäkter vandra omkring i förra årets mode och förr-förra årets frisyr
  

Mm, så kan det vara, men det finns alltid två sidor av allt. Här kommer några mindre fördelaktiga saker som säkert någon mer än jag reflekterat kring en stund eller fyra.

• den lilla personen är som lera på en drejskiva, medan du formar kan ett för hårt eller för löst grepp få oanade konsekvenser
  
• bristen på koncentration blir snart ett irritationsmoment för övriga i familjen eftersom du inte längre kan komma ihåg någonting åt någon och förlägger allt - hela tiden, varje dag
  
• du gråter uppgivet när du upptäcker att det amerikanska valet inte hade en kandidat den här gången vid namn George (valfri bokstav) Bush och inser att världen snurrat ett varv
• du längtar, drömmer och kan smackandes minnas känslan av annan måltidsdryck än vatten, mjölk och juice och lovar tyst att bjuda in Backus Fullus så snart det är möjligt
• att du tvingas fortsätta bära förra årets mode eftersom din kropp inte riktigt återhämtat sig till storleken du minns att du var van vid, och att håret mest känns som något att göra rent grillen med

Ett mynt har två sidor. Alltid. Men jag är född optimist (menar jag) och letar positiva vinklar i det mesta. Myntet har ju en kant, och på den kanten tillåter jag mig själv balansera, dribbla och flumma runt i tanke och själ medan jag ömsom njuter av ledigheten, ömsom längtar tillbaka till arbetslivet. Hur gör du med ditt knyte och med dina tankar?