Skorpioner och bakelser

Konstnären som gjort skorpionen på bloggens startsida heter Hasse, håller till i Kulla Skolor, strax utanför vår centralort och gör fantastiska verk i bland annat smide. Skorpionen (mitt stjärntecken) kom "på köpet" när sambon flyttade in. Visst är den fin, om än lite läskigt levande. Passar ju bra en helg som denna... Trick or treat?

Vi lite äldre kommer i afton att vara vakande över våra busungar när de ger sig ut för att knacka dörr. Vi nådde en kompromiss gällande Halloween; idag får barnen busa, imorgon får vi vuxna dinera i ett stillsamt tempo. Alla blir nöjda. Alla blir glada.

Vi förmanar och manar de små till försiktighet, ödmjukhet och vänlighet när de plingar på hos grannar och bekanta med hopp om att fylla korgen med gott. Själv har jag köpt jätteäckliga och billiga klubbor att dela ut, hittade tyvärr inget marmeladgodis som M Uggla tipsade om!

Trick or treat på er!

Det har gått tio år...

Vissa händelser glömmer man aldrig. Brandkatastrofen på Backaplan 1998, i media kallad Diskoteksbranden, där 63 ungdomar miste livet, är en sådan. Idag är det 10 år sedan. Då och då har tankarna vandrat till de ungdomar som omkom. Några av dem hade jag varit i kontakt med tack vare att vi delade intresset för en viss bollsport. Några av dem kom inte till de resterande seriematcherna som spelades efter den 29 oktober. Några matchställ fick ligga kvar i trunken den säsongen. Några spelare felades sina lagkamrater. För alltid.

I tanken har jag då och då återvänt till katastrofen. Så ock idag.

Trick or treat eller inte alls?

I hemmet pågår en diskussion om trick or treat. Diskussionen är sansad och saklig. Sonen förstår att helgen som står för dörren inte har med godis att göra, utan att det är en tid där vi ska stanna upp och tänka till. Kanske på de som gått vidare ur detta liv, kanske de som ännu finns bland oss. Sonen har alltså förstått att det är en afton som inte handlar om godis.
- Men fredagen då? säger han och tittar på oss. Då är det ju inte afton. Då kan vi gå ut och trick or treat. Mamma, snäällllaaaa...I almanackan står det ju till och med Halloween!
- Va, utbrister jag, och undrar när det tåget passerade. Vaddå Halloween i vår svenska almanacka. Sen när då? Vi har väl Alla helgons afton...?

Hur ska vi vuxna förhålla oss till detta för att alla ska bli nöjda?. Är säker på att vi har många svenska traditioner som i sina begynnelsetider uppfattades både skrämmande, smaklösa och respektlösa. Trick och treat hör samman med Halloween. Firar vi Halloween i Sverige? Eller är det ett kommersiellt jippo där företagen är de som egentligen trickar när de lockar (lurar?) ungarna att köpa Liemannen-kläder att ränna runt i.

Förra året uppmanades de som ville ha besök av utklädda busfrön att ställa ett brinnande ljus i fönstret...eller var det tvärtom? Hm. Vill vi ha besök som ringer på och trick or treat hela kvällen? Och vilken kväll ska vi vara beredda - med godis - isåfall?

Min stora lille idol, Magnus Uggla, berättade att han alltid köpte sådana där kletiga gröna marmeladliknande sockerdoppade godisar att dela ut till fröna som ringde på. Han menade att snart spred sig ryktet bland gatans barn att "i det där huset får du bara äckligt godis så skit i att ringa på där" och att dörrklockan snart förblev tyst. Kanske en bra idé? Gelédallrande grönt äckligt godis. Men hur gör jag med min egen trick or treat sugna unge? Ska jag låta barnen ge sig ut och samla kletigt godis ur grannarnas skålar eller ska jag vara marodör-morsa och sätta P för detta med trick or treat? Vad skulle du göra?

Irriterande mamma

Tryckfrihet är bra, rätten att demonstrera och rätten att få campa i naturen en natt helt avgiftsfritt är också bra. Men är yttrandefrihet alltid bra? Kan för mycket yttrande leda till att en slags "Peter och vargen"-effekt uppstår på, låt säga, lokaltidningarnas insändarsidor? Ska alla yttranden i demokratin tryckas så länge de inte kränker eller förtalar? Och vem bestämmer vad som ska tryckas, vad som anses kränkande, kan uppfattas som förtal eller till och med som hets mot folkgrupp? Balansgången är hårfin och jag avundas inte de redaktörer som tvingas skära i insändarflödet till landets lokaltidningsredaktioner. För det måste vara ett riktigt tröttande jobb...Eller vad sägs om det här:

Signaturen Irriterad mamma lämnade sitt yttrandefrihets-bidrag på insändarsidan i vår lokala tidning i förra veckan. Insändaren var kort, rakt på sak och tydlig. Budskapet gick fram. Irriterad mamma var så upprörd över sin sak att en insändare sannolikt var enda vägen ut ur hennes vrede. Utan att klä in sina åsikter i fina floskler vräkte hon ur sig sin syn på saken om att det är "ursuselt att inköparna i stan inte kunde räkna ut att alla femåringar minsann behöver regnkläder på hösten." Den högst uppretade mamman ifrågasatte inköparnas kompetens och lät oss läsare veta att hon "tvingas runt hela stan" i jakten på regnställ.

Jag erkänner villigt att få ting och företeelser i världen kan få mig så uppgivet irriterad som totalt fördummande yttranden i det offentliga rummet och som publiceras på insändarsidorna i någon tidning. I flera år har jag försökt att intala mig själv att alla människor har olika referensramar för innebörden av katastrof, kaos och uruselt.

För mig är tsunamin i Asien 2004 en katastrof eftersom människor blev hemlösa och utan tillgång till färskvatten. För mig är kaos det som uppstod efter mordet på statsminister Olof Palme 1986 då ingen visste vad den andre gjorde och alla undrade vem Hans Holmér var. För mig är uruselt betyget på de förändrade a-kasse- och sjukpenningsreglerna i vårt land eftersom arbetslösa och sjukskrivna riskerar att slås ut ur alla trygghetszoner.

Inte skriver jag en insändare om regnställen på H&M är slut! Inte låter jag himmel och jord rivas upp för ett sådant i-landsproblem och inte offentliggör jag min egen dåliga inköpsplanering av regnkläder eller andra årstidsbundna kläder och dumgör mig (visserligen anonymt) i en insändare över det! Signaturen Irriterad mamma borde ju veta att varje höst regnar det, så varför denna stackars referensramssnäva moder inte i augusti köpte regnställ till sin femåring är något jag däremot kan tänka mig att skriva en insändare om. Snart kommer dessutom vintern (se snön som lurar bakom träd) och med den behovet av skor med tjock sula och jackor av varmare slag. Bara ett tips, till irriterande mammor i vår stad.

Hög och låg

Jag klättrade upp på en höjd, såg ut över nejderna och inväntade bra idéer. Jag stod där, beundrade staden från ovan och insåg att den vackra utsikten endast förvirrade min idétorra tankevärld och då klättrade jag ner från höjden igen.

Väl hemma, sjönk jag ned vid köksbordet, slog upp en av veckans tidningar, och där var det! Uppslaget jag väntat på! Med andra ord är bloggverksamheten på väg att startas upp igen efter en vecka med andra åtaganden så som en bruten axel, god medmänniska och lyssnerska...

Trevlig helg, vi skrivs till veckan!

Framtidshopp!

De är ofta skalliga, dreglar, fiser offentligt och kräks lite här och där utan att be om ursäkt och kan somna mitt i ett samtal. Allt som om det vore det mest naturliga i världen, och för dem är det det. För vi talar om bebisar. Ett gäng goa ungar som gärna känner sig för på varandra, tittar fram ur bärsjalens trygga näste och skrattar gemensamt åt något lustigt som någon säger.

En dag i veckan, några timmar helt frivilligt, träffas ett gäng glada flerbarnsföräldrar i det som i "hetast just nu-listan" är döpt till måndagsklubben. Tretton, fjorton fantastiska föräldrar i olika åldrar, med olika erfarenheter, olika upplevelser och bakgrunder med olika små framtidshopp.

Det som gör den här måndagsklubben så förträfflig är dels den öppenhet och ärlighet som genomsyrar samtalen, dels det vidvinkelperspektiv som var och en av de vuxna utrustats med och som ger oss en förståelse för allas rätt till olikheter!

Det känns förmånligt att vi i ett ganska ytligt, stressigt och materiellt samhälle tillåts att stanna upp med våra framtidshopp några timmar i veckan och låta dem lukta på livet. Där på golvet i en babyblandning ligger kort, lång, ljus, mörk.

Där ligger någon som kommer att få tandställning, en annan glasögon, någon som blir berömd för det stora, en annan kommer att uträtta stora saker i det tysta. Alla dessa framtidshopp - så levande och nyfikna. Så leendes och lyckliga!

Jag var först!

Ibland blir jag glad. Ibland arg. Eller som idag, konfunderad. Över en kopp nybryggt frukostkaffe läser jag lördagens lokala tidning. På sidan 2 finns ett stort uppslag om ett ämne jag igår kväll skrev en blogginlägg om. Hur ska jag nu göra, tänker jag. Publicera min text, och framstå som värsta plankerskan, eller strunta i att publicera inlägget?

Efter en kvick överläggning med sambon (som idag utsåg sig själv till chefredaktör för bloggen) väljer vi (jag och chefredaktören) att låta texten bli läst på bloggen. Sträcker på mig, texten hamnar under det datum då jag skrev den om jag inte ändrar i inställningarna. Kanske var det mitt gamla journalist-jag som i veckan insåg att stamkundsrabatter är ett ämne som kommer att bli hett? Isåfall - jag var först, läs gärna texten, den ligger ute under den 16 oktober!

Go´ helg på er!

En inte fullt lika vacker höstvecka är över, men det är otroligt vad veckorna flyger förbi. Hinner ni stanna upp och andas och bara vara? Ett långsammare tempo gör gott för hjärta och hjärna. Lita på mig, jag vet, med tanke på min enastående förmåga att inte göra ett endaste något i flera långa sköna timmar!

Tack för härliga, roliga, tänkvärda och rådande kommentarer i bloggen under veckan. Min inspiration stannar utan er! Trevlig helg till er alla.

P.S Vilket gensvar som ljuder till inlägget V a r läser du... Tack! D.S

Chokladbollar de luxe

Familjen befinner sig i en partyintensiv period där de inneboende funnit ett nytt favoritrecept på ett klassisk godisrecept. Jag valde att köra allt samman i matberedaren och använda kokosflingor som topping för att inte få för mycket sockersmak. Det blir godare så, eller som den äldste sonen sa: "-De smakar som de riktiga vi köper i affären, mamma!"

• 150 g smör eller margarin
• 2 dl socker
• 3 ½ dl havregryn
• 1 dl kokosflingor (endast till smeten, ej beräknat till topping)
  
• 1 ½ msk vaniljsocker eller vanillinsocker
• 5 msk kakao
• ½ dl kallt starkt kaffe (önskas mildare kaffesmak, minska på mängden)

Blanda socker och smör till en jämn smet. Tillsätt havregryn, kokosflingor, kakao, vaniljsocker samt kaffe och mixa detta till en fin smet.

Använd en matsked och måtta ut bollarna som du sedan rullar i kokosflingor. Ställ godiset kallt, eller frys in det till kommande fester.

Övervakad stamkund

Vår numera medvetna familj fortsätter att planera veckomatsedlar, storhandla, frysa in (och frosta av frys) och har som biståndshjälp av en av de butiker vi handlar regelbundet i, fått en tryckt påminnelse om vårt (o-)hälsosamma matliv. Som stamkund hos en av landets livsmedelsbutikskedjor får du varje månad från och med oktober skräddarsydda rabattkuponger. Systemet bygger på att vi vid ett visst antal tillfällen, under en viss period, handlat en viss produkt. Dessa lottas runt i en stor datatombola - typ - och skickas sedan ut till stamkunderna.

- Skitsmart, var det första vi sa när vi satt samlade vid köksbordet och med spänning pillade på det plastförslutna personliga utskicket med kupongerna.
- Nu sänker vi matkostnaderna än mer, och dessutom på de varor vi äter mest av!

Glädjen blev inte särskilt långvarig, jublet övergick abrupt i kväsande, genanta stön som kombinerades med ett fingrande på bordsskivan och tystanden blev total för en tusendels sekund. Så plötsligt:
- Herregud! Vad är det vi har för vana att bära hem från affären? utbrast sambon och tittade på mig. Vad är det vi äter?
- Öh, va, men, du...stammade jag, och tittade på rabattkupongerna.

Där fanns valfri Pastamixer - nu avslöjas det alltså att min sååå goda lasange inte alls är hemlagad utan en knorrig halvfabrikatsprodukt. Där fanns Kelda såser, samma sak här, busted som Clint Eastwood skulle sagt! Och där fanns de färdiga vitlöksbaguetterna i praktiskt 6-pack. Aj då. Oj då. För mitt inre såg jag hur mitt kulinariska förtroende hos sambon trycktes ner i färspressen (kanske samma som de heta kebabspetten körts genom?).
- Ja vi får väl tänka till i fortsättningen, sa jag till sambon. Big Brother ser ju allt, FRA-lag eller inte, nu vet de till och med vad vi åt i somras. Det var ett försök att få diskussionen bort från den färgglada sanningen på bordet framför oss.
- Får hoppas det, svarade sambon. Synd bara att alla de nyttiga saker som grönsaker, frukt och mager korv minsann inte fanns rabbatterade.

Mitt inre hoppade till. Glädjen gjorde en dubbel saltomotal och jag replikerade kvickt:
- Ja, för vi äter faktiskt massor av sånt i vår familj. Och titta, Physalis finns med! Ha!
Situationen var räddad. För nu. Inser ju att nästa månads rabatter speglar sensommarens inköp och att eftersläpningen på vår nya medvetenhet inte kommer att synas i datatombolan på ett tag. Men sen, då rackarn´s. Då ska det utnyttjas personliga stamkunsdrabatter!