Hur tänkte de här?

Det är kul att få post. Och när man flyttar kan det därför vara praktiskt att göra en adressändring så att alla roliga fönsterkuvert når fram.

Följande fin-fina formulering återfinns på en hemsida där denna ändring görs.

Vad kostar eftersändning?

Eftersändningen gäller 12 månader och kostar 400 kr. Är du under 26 år kostar den 400 kr.

Jag vet inte hur du tänker, men jag tänker att den som skrev det inte tänkte alls. Eller?

Bor ni så här, frågade flickan?

Av barn och andra spontana får man minsann höra sanningen om det mesta. Sedan flytten i april har vårt nya bo mest liknat ett testområde för missiler med hantverkare och jobbgubbar, golv och spackel samt damm och bråte överallt. Vi andas tungt inomhus eftersom luften konstant är full av lim-, primer-, svets- och svettaromer. Inte så att det luktar särskilt illa, mer att det inte luktar oss. En bekants dotter undrade vad som hänt hemma hos oss och tittade sig frågande omkring: "Bor ni så här?"

Vi hade just avslutat iordningsställandet av badrum nummer 2, när ett antal felaktigheter upptäcktes. Ett inte helt lyckat hantverk, enligt de som besiktigade och skulle ge sitt godkännande. Nu lever vi under oket att möjligen få göra om badrummet. Från scratch. Och det innebär ännu en vecka med (nya) hantverkare, nya dofter och nya prövningar. För även om vi vet att slutresultatet blir vackert, känns det tungt att samtidigt som det inplanerade bytet av parkettgolv sker, ska eventuellt badrummet rivas ner - igen. Allt medan vi lever med vardagsrummet i köket, köket i hallen och hallen på andra våning (med undantag ytterdörren då). Härda ut, tänker jag, och gömmer mig vid datorn. Bjud på kaffe och le mot jobbgubbarna som denna vecka kommer och piffar upp i boet...

Ja, vi bor så här. Hur länge vet vi inte. Murphys law tycks råda just nu. Murphy är en dryg jäkel som prövar den lilla familjen i det nya boet. Men skam heller att vi ger oss. Om Murphy vill fajtas är det en fajt han ska få. Så ja, vi bor väl så här då!

Nollåttor utanför Stockholm

Att vara hemma med barn är stimulerande på många sätt. Dels får man uppleva hur telningen växer och frodas, dels får man tillfälle att med gott samvete prata, fika och bara vara tillsammans med andra föräldralediga.

I vintras kläckte den föräldragruppen jag tillhör en idé om att samla alla de barn som föddes i vår stad 2008 till en träff på en av stränderna utmed vår stad. Via våra konton på Facebook spred vi informationen, vi pratade med folk på Öppna förskolan och vips var vi över 250 anmälda till den träff som går av stapeln den 17 maj. Hela 83 av de anmälda är bebisar som nu tultar i sitt första år.

Uppmärksamheten kring evenemanget har varit och är över all förväntan. Media, sponsorer och föräldrar till andra årsbarn än nollåttor stöttar och tycker idén är spännande. Kanske kan vi fortsätta att ordna träffar för telningarna, kanske kan det ge ett lite mildare klimat på gator och torg när dessa små blir tonåringar och ska "springa ute"? Kanske förbättras förutsättningarna för gemenskap något, när vi nästa söndag släpper fram våra nollåttor på beachen?

Vill du läsa mer och få en bättre bild om varför vi gör detta och hur det började, surfar du in på denna länk: http://hn.se/livetsgang/1.452840

Från dalen till höjden och trygga rutiner

Äntligen tid för inlägg. Och att ge eventuella intresserade en tillbakablick på Tojjans senaste tid (och förklaring till frånfälle i bloggsfären).

Vi flyttade på långfredagen från en av stadens dalar till en höjd där det nya boet inrymmer rum åt alla och några hundra meter närmare till centrum. Trevligt, barnvänligt och ett riktigt Svensson Svensson område. Grovt generaliserat kan man säga att mödrarna på området är hemma med minst ett barn i åldern 0-2 år, papporna packar matlåda och yrkesvalsanpassad portfölj varje morgon vid 08-tiden. Vinkar av sina "fruar", säger puss och vänder från hem mot jobb.

Dagarna löper på enligt föräldraledigas rutiner, och sandlådan vid lekplatsen blir ett naturligt nav för ledighetskommittén (jag vet att det är full fart att vara hemma med barn och sällan tid till ledighet, men ändå). Vi pratar, knyter föbund och jämför våra telningars olika utvecklingsstadium. När lunchtid närmar sig avfolkas de allmänna utrymmena, var och en går in i sitt bo för att kocka mat, men kaffet på maten tas så klart runt bordet vid lekplatsen.

Vid 16.10 börjar papporna droppa in på området. De hejar på "grannfruar" och deras barn, pussar sina egna och slår sig ned vid bordet på lekplatsen. Vi som varit lediga och lever i bubblan med hemmavarande barn, tar storögt emot rapporter om vad som hänt in the real world. Vi får uppdaterad information om logistik och varuhantering, om finmekanisk produktion och nedskärningar. Om sjuktransporter och operationer och om kommunens planering kring hur trafikkaoset i sommar ska undvikas. Tacksamma uppslag att prata vidare om nästa dag, då vi i ledighetskommittén åter samlas efter att ha vinkat av våra "män", för att umgås i vid vår plats på lekplatsen.

Det blir nog ett bra liv med trygga rutiner här på höjden i det nya boet!

Valborg och sköna maj!

Tack för alla värmande hälsningar via kommentarsfältet på Tojjan tycker till. Jag finns fortfarande kvar, tänker blogg nästan dagligen och hoppas komma igång igen så snart hantverkare och andra lämnar vår röra ifred. Och databord är installerat och klart på anvisad (just nu gapande tom) plats.

Önskar er alla tills vi skrivs, en virvlande Valborg och en skön Maj!

Flytt, flytt, flyttar aldrig igen!

Sitter i skräddarställning på ett golv med tangentbordet i knät. Dataskärmen står provisoriskt uppställd på en pall. Skrivställningen är sannolikt inte godkänd av arbetsmiljönämnden (finns den?), men vi reder oss. Ett tag. Tills benen somnat...

Jag är äntligen åter online med omvärlden och bloggsfären, och minsann - det har varit intressant att inte kunna surfa runt på nätet som en av de dagliga rutinerna. Jag har tänkt mycket på aktiviteten hos mina bloggfavoriter, funderat över egna inlägg att skriva när linje till sajber var återupprättad och uppriktigt saknat att inte kunna blogga samt blogga runt.

Flytten är avklarad så till vida att vårt bohag transporterats från ett ställe till ett annat. Nu väntar några månader med basrenovering av exempelvis badrum och barnrum. Lådor som packades har delvis packats upp. Men master bedroom ser ut som ett testområde för missiler och lär så göra ett tag framöver. Lustigt att man som vuxen (och som förälder) väljer att ordna sin egen oas sist. Att barnens rum, TV:n rum och kastrullernas rum har högre prioritet. Jag menar det är ju vare sig barnen, TV:n eller kastrullerna som behöver vila efter midnatt då ännu en lång dags rörighet når sitt slut.

Ja ja. Tojjan är tillbaka. Hoppas att några trogna läsare finns kvar där ute. På återskrivande, mina ben sover...

Upp och ner och överallt

Det lär bli lite mindre tid att blogga och surfa runt i bloggsfären den närmaste tiden. Orsak? Det är strax dags att ge sig av från vårt trivsamma bo till ett större. Lådor packas, saker slängs och skänks bort. Kläder sorteras och glas emballeras omsorgsfullt. Flyttlasset ska snart lastas. Adressändring är gjord. Vänner informerade om och när och var hjälp tacksamt tas emot för att kånka lådor, möbler och mer därtill.

Det är intressant att flytta. Dels finner man saker i gömslen och vrår som man inte minns att man hade. Dels ges ett utmärkt tillfälle att värdera det man samlat på sig. Behöver vi de gamla skorna från tiden då vi tränade för ett marathon? Vill vi ha kvar alla pocketböcker som är lästa om och om igen? Och hur är det med barnens leksaker?

Jag är något av en ordningsminister, men efter att ha levt i en upp och ner vänd värld (läs bo) med saker överallt i snart fyra veckor, måste jag erkänna att det är inte en undergång om det är lite skitigt i hörnen. Det är okej att inte ha en skinande, ny-vimmad diskbänk varenda dag, och det är ok att inte bädda sängen med överkast. Och det är okej att tvätten inte blir tvättad på stört. Det händer ju inget om inget blir gjort. Världen rämnar inte. Inte ens lite. Jag har därför tagit flytten som en slags terapi i att bota min fobi för rörighet. Jag är inte helt helad, men jag har kommit en bit på vägen.

Och apropå vägen. Det är dags att koppla ner. Nya tider väntar ivrigt runt hörnet, ett nytt bo att inreda och göra trivsamt. Det är spännande att flytta. Vi är på väg - äntligen!

Vad är det vi firar - egentlien?

Så var det då snart påsk. En av de största högtiderna i det kristna kyrkoåret. Vi firar med att äta ägg, lax, lamm och prinskorvar till de små. Vi dricker påskmust och låter nubben ta plats vid det dukade bordet. Så långt är jag med. Men varför firar vi påsk egentligen?

Inom judendomen firas påsken till minne av uttåget ur Egypten. En glad och positiv händelse. Nu tillhör jag inte judendomen, men hade nog hellre föredragit deras orsak till kalas kring påsk, än den kristna; här firar vi till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Död?! Lidande?! Uppståndelse?!

Jo, jag är med på det glada i att Jesus återuppstod. Men ändå, känns det inte typiskt nordiskt att ha en tragisk händelse i botten för ett firande? Hur hade vi varit, verkat och sett på omvärlden om påsken firats till minne av Maria Magdalena och hennes betydelse för Jesus? En spännande fundering.

Vi hade ju också kunnat fira påsken för att Jesus gick bärsärkagång mot kapitalet (inte judarna) inne på marknaden i templet i Jerusalem? Jesus vände sig mot kommersen för att han ansåg branschen vara korrumperad, segregerad och individualiserad. Gör en jämförelse med fallskärmar, lönebonusar och svenskt näringsliv. Samtliga har sina tempel, LO-borgen eller Rosenbad eller något kontor i Stockholms innerstad. Om kollektivet (oss vanliga) och allmän välfärd bryr de sig inte så värst.

Knyter nu an med inledningen. Jesus dog -vi firar. Folket tågade ut ur ett land och blev fria - judarna kalasar för fullt. Är det konstigt att vi i Sverige har Jantelag och bitterheten som honnörsord? Nej. Inte alls. Från och med nu firar jag därför påsk för att hedra Maria Magdalena och för att Jesus var människa nog att redan på den gamla goda tiden inse att vi var på väg mot ett skamlöst orättvist samhälle där endast de rika kan (över-)leva gott.

Onödiga Oumbärliga Ting

Trots att jag tidigare skrivit att jag så sakteliga börjat ta avstånd från det ekorrshjul-lika konsumtionssamhället, vill jag ändå berömma en av de prylar och ting som förenklar mitt liv, så kallade OOT:n; ett ting som genom snillrika personer blivit uppfunnen för att skapa ett behov hos oss köpare vi inte visste att vi hade, men samtidigt underlätta vardagens små bestyr som vi inte före OOT:ets tid klagade över...

Jag hade jag klarat mig utan detta ting, men nu när jag har det, behåller jag det för alltid. Eller i alla fall ett tag.

Vilka oumbärliga men onödiga ting har du hemma hos dig?

April, april och året var 1976

Jag har inte den blekaste aning om jag idag kommer att bli lurad och aprillad upp på läktaren. Har inte hunnit vittra lokaltidningen på årets långnäsa. Inte heller rekat i morgonsofforna på TV eller lyssnat in radions eventuella försök till bedrägeri. Än. Men det hinns med under dagen.

Mitt bästa minne av att ha blivit blåst är då jag är sex år och går på lekis. Vår fröken Gunnel berättar på samlingen att ABBA uppträtt på stadens torg den morgonen och att Frida och Agneta var bedårande med snöflingor i håret. Jag bara dånade av avund över vad fröken Gunnel sett och vara nära att ta till lipen.

Jag satt där på golvet, i den klassiska ringen, iförd några plyschkläder som modet bar med sig vid den tiden, sockerplast på fötterna och med dagens frukt i ryggan ute i hallen. Jag skämdes fett (som ungarna av idag säger) när fröken Gunnel sa "april, april..." Undrar just om ett sådant barnbedrägeri gått igenom skolinspektionens kontrollorgan idag?

Jag erkänner gärna min svaghet för denna dag på året då det smygs in en del riktigt bra och genomtänkta aprillisar både här och där. Att bli fintad är kul. Om finten är bra. Eller vad tycker du? Känner du ett behov av att ha koll på tidigare års aprilskämt? Varsågod.