måndag 7 september 2009

Ska jag spela den här matchen?

Ponera att din ännu icke vigda (med dig) livspartner vill lämna föreningen som omger den Svenska kyrkan för att partnern inte med gott hjärta kan ställa sig bakom föreningens stadgar, syften och mål.

Ponera att din partner tydligt proklamerar budskapet om Darwins teorier på diverse tillställningar och med vass tunga kritiserar allt från sanninghalten i att de tre vise männen verkligen hittade krubban och lille Jesus, till att Moses delade vattnet och skickade gräshoppor över Egypten.

Ponera att din partners kritik är otvetydig om var denne står i frågan kring föreningen Svenska kyrkan, och så snart året (varje år) lider mot sitt slut tänker säga upp medlemskapet. Dels utifrån ett ekonomiskt argument, dels utifrån argumentet om att vi aldrig ser några "matcher". Varför då heja på den föreningen? Förstår ni vad jag menar? Bra.

Förklara då gärna hur det kommer sig att densamme partner vill, om och när det skulle bli aktuellt, viga sig i kyrkan inför Gud, Jesus och alla de andra figurerna som representerar föreningen Svenska kyrkan. Var är logiken? Meningen med varför? Eller är det rent och skärt hyckleri?

Fotnot: Eventuella likheter mer personer i min omedelbara närhet är en ren slump.

5 kommentarer:

Ulrika sa...

Hmm, det var en nöt att knäcka må jag säga... Skulle vilja hänvisa till den genom tiderna ständigt pågående striden mellan "team intellekt" och "team andlighet". ;)
Ulrika

PisanTösen sa...

Personen ifråga är väl ett offer för traditionen, skulle jag tro!

Själv diskuterade jag med min arbetskamrat häromdagen angående om man nån gång gifter sig, var detta i så fall ska ske någonstans. Jag har gått ur svenska kyrkan då jag är med i missionskyrkan, så det självklara för mig är då att vigseln i så fall skulle ske i "min" kyrka. Min arbetskamrat däremot frågar om min sambo har gått ur - vilket han inte har - och lyser upp och säger att då kan ni ju gifta er i svenska kyrkan i alla fall!

Eftersom det skulle vara mer "riktigt" på nåt vis...

Lotta sa...

För många handlar det om att vara fullvärdig medlem eller inte alls. Inga gråzoner här inte. Om jag inte kan säga att jag tror på något till hundra procent, då ska jag banne mig inte vara med alls. Men det kanske inte är så enkelt. Kanske någonstans finns det en litet skrymsle där man inte är riktigt säker. För hur kan man veta...?

Dessutom är det ju en väldigt fin tradition där man lovar varandra att dela livet med varandra med både Gud(om man nu tror på det), släkt och vänner till vittne. Det är kanske en gammal barndomsdröm inte bara för den blivande bruden. Vem skulle inte vilja se ut som en pingvin åtminstone EN gång i livet;)

Sanna sa...

Hyckleri! Eller vänta nu - err oförmåga att se likheter kanske? Själv gifte jag mig borgerligt men är fortfarande medlem trots år av "Nej nu ska jag minsann lämna föreningen"
Undrar varför folk är så traditionsbundna åt alla möjliga håll och kanter.

ullrika sa...

hyckleri är ett hårt ord. blasfemi säger dom väl själva :D