Fredagsreflektion, nr 1

Jag ägnar denna första reflektion åt en snabb titt i backspegeln och frigör några tankar i ämnet semester. Den lexikala betydelsen av ordet semester är enligt ne.se följande:

"/.../ arbetstagares årliga, av arbetsgivaren betalda ledighet för rekreation."

Vidare kan vi läsa att det var 1938 som de anställda i Sverige fick lagstadgad rätt till semester, två veckors betald ledighet, att antalet veckor under senare år utökats för att idag vara föreskrivet i den så kallade semesterlagen att fem veckors årlig semester ska gälla. Detta om du har ett arbete och har tjänat in dina semesterdagar. Ne.se upplyser oss även om att semesterledigheten bör ge arbetstagaren en ledighetsperiod "av minst fyra veckor under juni, juli och augusti."

Okej. Så långt - inga frågor. Svensk lag lägger ribban, vi följer den och tar tacksamt emot vår ledighet. Frid och fröjd - inga frågor. Men hur har vi det på vår semester egentligen? Att semestern ska vara en tid för rekreation, tycks vara något som vissa grupper i samhället missat. Åtminstone efter vad jag sett sommaren 2009.

Grupp nr 1: Husvagnsfolket med (minst två) medföljande barn
Vi strövade genom en av vår stads många och vackra campinganläggningar en afton i juli. En av de fina, regnfria kvällarna. Oset av flintastek låg som en Londonfogg över området. I var förtält satt minst en uppsättning camparfamilj med barn och åt och drack. I många förtält satt flera familjer och idkade samkväm. En vacker svensk sommarvy.

Njae, inte den kvällen då vi passerade genom detta sätt att rekreera sig. Det var barnskrik, vuxenbråk, hundskall, tomgångsskörning, flaskklirr, husvagnsdörrar som smällde igen, tandagnisslan efter en vurpa med cykeln, hojtande om att lådvinet var slut, tjat om att få spela minigolf (igen) och en hel del annat liv som jag väljer att lätt censurera här.

- Hur orkar dom? frågade vi oss då vi kommit hem till vår lugna lya. Är det semester? Det enda batteri som laddas på campingplatsen vi strosade genom var väl bilbatterierna då vi faktiskt inte såg en enda bil i rullning (kanske berodde det på lådvinskonsumtionen?).

Grupp nr 2: Kulturfolket med (minst tre) medföljande barn
Denna grupp känns igen på sin relaxade klädstil; fördomsfullt kan de beskrivas att vara klädda i den inte allra senaste modellen av jeans, T-tröja och sandaler. Deras outfit har gälla färger, deras hår (iallafall barnens) detsamma. De äter medhavd matsäck, kör Volvo 745, har ingen koll på tiden men letar konstant efter kulturföreteelser att betrakta. Liseberg räknas inte (till barnens förtret) till något sådant. Nej, här gäller glasblåsning, silversmide, artefakter från medeltiden skogsstenar som talar, konstutställningar (utan inträde) och forntidslämningar som ingen förutom den svenska arkeologeliten förstår sig på.

Kulturfolket valsar runt på diverse visningar som kan bidra till ett kulturellt klimax och detta folk hänger på låset till vår stads museum var dag, i ur och skur, för att se allt - en gång till. Kulturfolkets barn som efter första museibesöket tappat sugen för det kulturella, blänger ilskt på lokalbefolkningen om vi kommer för nära. Som om det var vårt fel att de hittade en gubbe i en mosse, eller att nån godsherre fick spunk och skrev ner en massa visdomsord (även de obegripliga) på stenar i en skog. Kulturbarnen gör istället revolt. Mot allt och kallar sig plötsligt för anarkister, färgar håret i en än mer gäll färg och slutar att delta i det demokratiska livet. För nu.

- Hur orkar dom? frågade vi oss då vi kommit hem till vår lugna lya. Är det semester? Det enda kulturella klimax det folket uppnår är väl då de i samtal med likasinnade på sin bakgata i sin hemkommun kan visa upp polaroidbilderna av just gubben från mossen och de talande stenarna. Och då har deras barn hunnit färga håret i en ny färg - igen.

Det finns fler grupper att raljera och reflektera över och jag skriver detta med glimten i ögat. Var och en får givetvis använda sin lagstadgade ledighet till det de vill. Men samtidigt, när hade du och din familj en semester som var just en semester, det vill säga en tid av rekreation - utan happenings, minigolf, lådvin, kulturevenemang, gnäll och tandagnisslan?