Fredagsreflektion, nr 2

Fredag igen och en ny reflektion för er som ids läsa. Denna vecka har jag funderat över massmediernas inflytande på oss. Som exempel ska jag utgå från sommarens hybris kring svininfluensan..

Vid googling på ordet "svininfluensa" fick jag i augusti ("ungefär) 1 280 000 träffar på svenska sidor. Utöver kvällspressens frågelådor om den världsomspännande influensan, fann jag exempelvis att Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket varit om sig och kring sig och lagt ut information om sjukdomen. Dessa sidor kan anses som tillförlitliga och därmed som relevanta källor att hämta kunskap från. Inte lika trovärdiga anser jag att massmedierna.

Att sätta ordet svininfluensa i rubriken på löpsedeln lär ha sålt tusentals extra nummer under juni, juli och augusti. Om texten i tidningen dessutom spär på en redan skakad nations farhågor om insjuknande, är det inte så konstigt att vi fick hybris (och kanske fortfarande har) när det handlar om influensan. Eller vad sägs om följande saxade nyheter:

Enligt en prognos kommer över 400 000 svenskar att smittas av svininfluensa i höst även om vaccineringen kommer igång snabbt. I värsta fall kan fler än fem miljoner svenskar drabbas.
- Sydsvenskan.se den 14 juli 2009

WHO höjer till fas 5 på sin sexgradiga pandemiskala. Det innebär att influensaspridningen nu är så stor att en pandemi är förestående. (Pandemi betyder epidemi, vanligen av infektionssjukdom, som sprids över världsdelarTojjans anm.) - Aftonbladet.se den 3 augusti 2009

Och slutligen klippet som fick mig att sucka djupt:
Den höjda beredskapen märks på de populära semesterorterna på Cypern. Hotellgäster som klagar på huvudvärk och ber om en alvedon gör personalen nervös och får många följdfrågor. En kille från Varberg som var på Cypern för några veckor sedan ska, enligt uppgifter till HN, ha fått åka ambulans till sjukhuset efter en sådan förfrågan. Han fick också sitta i karantän på flygplatsen. Hallands Nyheter.se den 22 juli 2009

Men hallå! Vi har att göra med ett luftburet virus som orsakar feber, hosta, muskelvärk och trötthet. En klassisk influensa som smittar precis som alla tidigare influensor gjort. På den fronten intet nytt. Att viruset är en ny konstellation av influensavirus från gris, människa och fågel är den enda nyheten i sak. Och för guds skull, vi talar om en influensa - inte Digerdöden!

Som alltid i influensatider gäller det att undvika att bli spottad i ansiktet av en insjuknad, slarva med handhygienen och endast äta från sin egen tallrik. Jag frågar mig därför varför massmedierna låtit drevet gå mot dessa influensabakterier på det sätt som de gjort. Var sommarens nyhetstorka så torr att vi var tvungna att skapa hybris i folkhemmen och skriva om massvaccinationer, samhällshot och fara å land å rike? Det ska bli intressant när hösten är över att summera massmediernas hejarklacksrop på fritt vaccin till alla, farhågorna om samhället som kommer att haverera och om det verkligen blev det värsta scenariot; fem miljoner insjuknade bara i Sverige!

Tills dess ligger jag lågt i frågan, känner inte efter mer än nödvändigt då jag vaknar till ännu en vacker dag i Herrens fantastiska värld och fortsätter att umgås med mina snoriga lekkamrater. Prosit på er!

Ska jag spela den här matchen?

Ponera att din ännu icke vigda (med dig) livspartner vill lämna föreningen som omger den Svenska kyrkan för att partnern inte med gott hjärta kan ställa sig bakom föreningens stadgar, syften och mål.

Ponera att din partner tydligt proklamerar budskapet om Darwins teorier på diverse tillställningar och med vass tunga kritiserar allt från sanninghalten i att de tre vise männen verkligen hittade krubban och lille Jesus, till att Moses delade vattnet och skickade gräshoppor över Egypten.

Ponera att din partners kritik är otvetydig om var denne står i frågan kring föreningen Svenska kyrkan, och så snart året (varje år) lider mot sitt slut tänker säga upp medlemskapet. Dels utifrån ett ekonomiskt argument, dels utifrån argumentet om att vi aldrig ser några "matcher". Varför då heja på den föreningen? Förstår ni vad jag menar? Bra.

Förklara då gärna hur det kommer sig att densamme partner vill, om och när det skulle bli aktuellt, viga sig i kyrkan inför Gud, Jesus och alla de andra figurerna som representerar föreningen Svenska kyrkan. Var är logiken? Meningen med varför? Eller är det rent och skärt hyckleri?

Fotnot: Eventuella likheter mer personer i min omedelbara närhet är en ren slump.

Fredagsreflektion, nr 1

Jag ägnar denna första reflektion åt en snabb titt i backspegeln och frigör några tankar i ämnet semester. Den lexikala betydelsen av ordet semester är enligt ne.se följande:

"/.../ arbetstagares årliga, av arbetsgivaren betalda ledighet för rekreation."

Vidare kan vi läsa att det var 1938 som de anställda i Sverige fick lagstadgad rätt till semester, två veckors betald ledighet, att antalet veckor under senare år utökats för att idag vara föreskrivet i den så kallade semesterlagen att fem veckors årlig semester ska gälla. Detta om du har ett arbete och har tjänat in dina semesterdagar. Ne.se upplyser oss även om att semesterledigheten bör ge arbetstagaren en ledighetsperiod "av minst fyra veckor under juni, juli och augusti."

Okej. Så långt - inga frågor. Svensk lag lägger ribban, vi följer den och tar tacksamt emot vår ledighet. Frid och fröjd - inga frågor. Men hur har vi det på vår semester egentligen? Att semestern ska vara en tid för rekreation, tycks vara något som vissa grupper i samhället missat. Åtminstone efter vad jag sett sommaren 2009.

Grupp nr 1: Husvagnsfolket med (minst två) medföljande barn
Vi strövade genom en av vår stads många och vackra campinganläggningar en afton i juli. En av de fina, regnfria kvällarna. Oset av flintastek låg som en Londonfogg över området. I var förtält satt minst en uppsättning camparfamilj med barn och åt och drack. I många förtält satt flera familjer och idkade samkväm. En vacker svensk sommarvy.

Njae, inte den kvällen då vi passerade genom detta sätt att rekreera sig. Det var barnskrik, vuxenbråk, hundskall, tomgångsskörning, flaskklirr, husvagnsdörrar som smällde igen, tandagnisslan efter en vurpa med cykeln, hojtande om att lådvinet var slut, tjat om att få spela minigolf (igen) och en hel del annat liv som jag väljer att lätt censurera här.

- Hur orkar dom? frågade vi oss då vi kommit hem till vår lugna lya. Är det semester? Det enda batteri som laddas på campingplatsen vi strosade genom var väl bilbatterierna då vi faktiskt inte såg en enda bil i rullning (kanske berodde det på lådvinskonsumtionen?).

Grupp nr 2: Kulturfolket med (minst tre) medföljande barn
Denna grupp känns igen på sin relaxade klädstil; fördomsfullt kan de beskrivas att vara klädda i den inte allra senaste modellen av jeans, T-tröja och sandaler. Deras outfit har gälla färger, deras hår (iallafall barnens) detsamma. De äter medhavd matsäck, kör Volvo 745, har ingen koll på tiden men letar konstant efter kulturföreteelser att betrakta. Liseberg räknas inte (till barnens förtret) till något sådant. Nej, här gäller glasblåsning, silversmide, artefakter från medeltiden skogsstenar som talar, konstutställningar (utan inträde) och forntidslämningar som ingen förutom den svenska arkeologeliten förstår sig på.

Kulturfolket valsar runt på diverse visningar som kan bidra till ett kulturellt klimax och detta folk hänger på låset till vår stads museum var dag, i ur och skur, för att se allt - en gång till. Kulturfolkets barn som efter första museibesöket tappat sugen för det kulturella, blänger ilskt på lokalbefolkningen om vi kommer för nära. Som om det var vårt fel att de hittade en gubbe i en mosse, eller att nån godsherre fick spunk och skrev ner en massa visdomsord (även de obegripliga) på stenar i en skog. Kulturbarnen gör istället revolt. Mot allt och kallar sig plötsligt för anarkister, färgar håret i en än mer gäll färg och slutar att delta i det demokratiska livet. För nu.

- Hur orkar dom? frågade vi oss då vi kommit hem till vår lugna lya. Är det semester? Det enda kulturella klimax det folket uppnår är väl då de i samtal med likasinnade på sin bakgata i sin hemkommun kan visa upp polaroidbilderna av just gubben från mossen och de talande stenarna. Och då har deras barn hunnit färga håret i en ny färg - igen.

Det finns fler grupper att raljera och reflektera över och jag skriver detta med glimten i ögat. Var och en får givetvis använda sin lagstadgade ledighet till det de vill. Men samtidigt, när hade du och din familj en semester som var just en semester, det vill säga en tid av rekreation - utan happenings, minigolf, lådvin, kulturevenemang, gnäll och tandagnisslan?

Ett symboliskt inlägg

Så var vardagen här med arbete, hämta-och-lämna turer till förskolan, storhandla och "äntligen fredag"-längtan. Så även vardagen som innebär oslagbara minnen vid det alltid försenade frukostbordet, de spontana småbarnskommentarerna när det vinkas hej då i dörröppningen en duggregnig morgon och de njutfulla middagarna med familjen då veckans rabalder och stå redovisas över tacosfrossan.

Härligt att vara tillbaka i vardagen! Medger gärna att semestertider och svensk sommar inte är lika med lugn, ro och romantiska nätter. Inte längre. Annat var det förr, tiden före förskola, föräldraskap och fantasilösa (?) fredagsmiddagar. Då var vardagen det som höll uppe själen eftersom vardagen innebar vila från pub, danshak och ändlösa videosöndagar på sofflocket med kebabrulle och mycket kolsyrad dryck - utan spets av Absolut.

Vad skönt att var sak har sin tid, att vi inte fastnar i en ålder och sedan tvingas loopa i den år efter år. För ack och ve vad less jag varit på kebabrulle med veckans VHS om jag tvingats uppleva åren runt tjugo igen och igen och igen. Det som då var en självklarhet, är för mig en lyx idag.

Ser fram emot en höst då vi bojkottar tacos, är lite wild and crazy och hyr en rulle som vi avnjuter till en annan slags rulle från topplistan, och sedan somnar mätta och stinna med kolsyrebubblande bukar.

Välkommen kära vardag, anno hösten 2009!

Snart, snart snart...

...är undertecknad tillbaka med vasst tangentbord. Då ger det sig om det finns några "readers" kvar här ute i sajber.

Vi skrivs den 1 september.

Tips och tävling!

Avbryter bloggsemestern med ett länktips till en nydanande designer...Tvillingtand
Tävla om du vill, scrolla runt bland hennes alster och njut! Det är värt det!

Nu mer semester!

Semesterpaus!

Tack för efterfrågan om ordsnurrerier. Känns bra att vara saknad i sajber, och jag får villigt erkänna att jag saknar livet med bloggen, men att anat tagit tid under vår och sommar. Tojjan kvar, kommer att återvända med nya tyckar-stormar när sommarvindarna mojnat.

Tills vi skrivs, njut av månaderna utan bokstaven "r"...

Mellan hägg och syrén

Idag flyger Kristi sin himmelsfärd och vi befinner oss mellan hägg och syrén. Den vackraste tiden på året, enligt vissa. En kvämjelig tid för andra. Pollen når sitt klimax och min lilla famlij knaprar antihistaminer som om det vore lördagsgodis. Alla mynt har två sidor, allt har en bakisda.

Jag minns mina ungdomligare års skolavslutningar. Visst blommade syrénen då? Visst var gymnastiksalen, kyrskosalen och klassalen smyckade med dessa väldoftande blomster. Hur mådde allergikerna under sjuttio- och åttiotalen? Var det färre allergiker då, än idag? Eller hade inte antihistaminerna uppfunnits, eller var allergikerna förpassade till lufttäta vrår?

Blommor och blomster, vår och vackert väder i all ära. Men för familjeron behövs regn lite då och då som skäljer bort pollen från det offentliga rummet. Kontot för allergidämpande preparat närmar sig gränsen för att ha övertrasserats. Och än befinner vi oss mellan hägg och syrén. Än är det inte över.

Loppis, Moskva och ettåringar

Äntligen helg. Veckan har varit. Punkt slut. Nu ser vi ljuset i tunneln.

Dags att möta lediga dagar med att stå på loppis i en varm inomhushall, reta upp oss på den östeuropeiska dominansen i Eurovision Song Contest och idka samkväm med en hel drös ettåringar ute i det fria.

Vad ska du göra i helgen? Eller om du tittar in efter helgen, vad gjorde du?

Karaktärsfulla fjäderfän

Smilfinken - de kännetecknas av sitt stora intresse för att bli omtyckta. Deras sociala ritual går ut på att alltid le och vara trevliga mot alla, till och med mot rovfåglar. På så sätt tror de att de vinner social status.

Dårfinken - Man märker direkt då de kommer flygande. Fjäderdräkten är oftast udda, men fågeln har en munter sång och ett varierat läte. Den är dock en smula oberäknelig och den häckar precis där den känner för det. Den mår gott av att dricka alkohol.

Mesen - en mycket liten fågel, ofta beige. Man får anstränga öronen för att alls kunna höra den. Så fort större fåglar vistas i närheten, flyr mesen och tar skydd bakom andra mesar.

Ruggugglan - Känns igen på sin grälla, men ruggiga fjäderdräkt och hesa läte. Brukar mopsa sig mot andra ruggugglor och hävdar aggressivt sitt revir. Den hackar ofta på andra ruggugglor av samma kön.

Skatan - Brukar hacka på mesar, ruggugglor och andra arter. Söker sig till kackel. Häckar tillsammas med andra skator och då blir det en ganska skränig flock.

Muntergöken - En trevlig liten fågel som kan umgås med de flesta andra arter. Har en vacker röst och ett ljust sinnelag. Använder sällan näbben till att hacka på andra. Bryr sig oftast inte om att putsa fjädrarna utan ägnar hellre sin tid åt att underhålla andra med kvitter och sång.

Hackkycklingen - En fågel som befinner sig längst ner i näringskedjan av fåglar. Har som uppgift att reta upp sin omgivning så att andra fåglars rovdjursinstinkt inte går förlorad. Känner sig för osäker för att flyga.

Skrattmåsen - har röstresurser som slår det mesta och en av dess instinkter är att överrösta alla andra fåglar. Använder ett skrattliknande, gutturalt läte i de flesta sammanhag, även då den känner sig hotad, generad eller ilsken.

Källa: http://huvudbrydd.blogg.se/