Sportlov då och nu och sen!

1990. Vi drar söderut. Till Österrike och besegrar Alperna i sju dagar. Lion Alpin är researrangör, vi är ett gäng på cirka 14 pers från samma stad och vi regerar i backarna och på After Ski-kvällarna. Konstant. Ingen är trött, ingen är sliten och ingen backar ur. Det enda vi backar vi rör oss bland är de vi åker i. Varje dag. Upp och ner, höger på transportaträckor och vänster i opistade pistar. Livet lever och vi står på toppen av vår alpina karriär. Those were the days!

2010. Vi drar norrut. Till Norge och åker på dalskidan i Skanderna. Vi arrangerar resan själva, en liten familj om fyra från samma bo, och har inte ens tänkt tanken att delta i något After Ski-likande event. Inte alls. Alla är trötta efter bilresa, uppackning och efter timmarna i (barn-)backen. Vi backar ur när det blåser på toppen, avvaktar i en värmestuga i nån timma och vet att detta är början på slutet av vår alpina karriär. Theese are the days!

2023. Barnen drar västerut. Till Klippiga bergen och åker off-pist i tre veckor på betald arbetstid. Oavbrutet och samvetslöst. Alla gör det då. Ingen av barnen är på toppen av sin alpina karriär, de är mitt i livet (åja, nästan iallafall) och skickar på sin höjs något meddelande via satellit hem till oss, de åldrande paranteserna som sitter hemma vid datorn och minns alla sportloven vi upplevt. That will be the days!

Tänk vad tiden går.