Py, pyspunka och parodi!

Gårdagens Melodifestival innehöll inte något som gjorde schlagerfantasten Tojjan trygg. Med ett undantag. Dolph. Om det inte vore för honom, skulle hela tillställningen göra pyspunka på sig självt. Har Björkman en låtskrivarmaffia bakom kulisserna vars uppdrag går ut på att tre låtskrivare ska skriva allt? Eller har Björkman spelat bort sig själv som ess i leken och ruinerat Sverige på bra musik? Tycker, om det senare stämmer, att han kan plocka fram kvalitén i Melodifestivalen igen. Fort, annars riskerar showen att snart bli en enda lång och svindyr TV-avgiftsfinansierad parodi.



Så sist. En fråga. Vem var det som sjöng låten Magisk stjärna? Ozzy Osbourne eller en framtida femtioårig Shirley Clamp? Eller var det Py Bäckman - trots allt?

Bildkällan hittar du här.

Farbror Blå åker in?

Jag vet inte hur jag ska tackla den information som nu strömmar fritt om polischefen som står åtalad för flertalet våldtäkter och förberedelser till våldtäkt mot barn. Senaste uppgifterna gör gällande att han även sysslat med koppleriverksamhet. Vad är nästa snedsteg? Egen bordell? Sexköpsresor och egenhändigt ihopklistrade kvitton samt standarssvaret "det hade jag ingen aaaaaning om"? Kanske inte, i en månad har han suttit häktad. Men senare? Han nekar nämligen mot alla anklagelser som riktas mot honom.

Hur illa kan man resonera som en Farbror Blå? Visst. Det finns grötskallar inom alla yrkeskårer, men detta tar nästan dumhetspriset. Hur många anmälda våldtäkter har han, i sin position, sopat under mattan på grund av en annan syn på det illegala än lagens ramar? Hur många kvinnor (och kanske män) som anmält att de utsatts för brott på den station han var verksam, kan idag känna sig trygga med att allt gått rätt till i utredning och hantering av deras anmälningar? Hur tänkte denna Farbror Blå när han förgrep sig på barn? Igen och igen.

Tvi. Det ska bli intressant att se vad påföljden för hans sjuka gärningar blir. Om det blir någon... En farbror Blå med smak för barn lär få det förbannat tufft på Kumla eller Hall. Han är där fel i dubbel bemärkelse.

Fredagsreflektion, nr 10

Om fyra månader har vi firat midsommar. Dansat runt björkrisklädd stång, druckit en nubbe i gröngräset till kryddig sill och samlat blommor att lägga under huvudkudden. Om fyra månader bör det vara högsommar, varmt så det klibbar och grillen på konstant glöd. Fatta?

Vägen dit känns lång. Belöningen för en lång väntan blir den grönska som vi alla vet kommer. I sinom tid.

Ha en underbar tö- och rasfri helg. Håll humöret uppe! Snart är det vår.

Snö, tö och skottade tak!

Vanligtvis brukar vi kustboendes i februarimånad prata utebliven snö, längtan efter tö och att det minsann varit ljuvligt med en meter vitt på taken. I år pratar vi om snön som vräker ner, om stundande hot om tö och hur vi minsann hjälpt än den ena än den andra med att skotta fram hustaken i grannområdet. Inte konstigt att vi upplever oss själva som gnällspikar. Är vi aldrig någonsin nöjda med väder och vind?

Såg att det skapats en grupp på Facebook dit man kunde ansluta sig och därmed lova att inte gnälla på värmen i sommar. Tanken är god. Sensmoralen efter denna vinter bättre, men om det kommer att hålla gnället borta när temperaturen stiger mot trettio plus - tveksamt. Det allvarliga i situationen som råder är att vi faktiskt lever under hot om tö. De osannolika mängderna av snö som kan komma att smälta, beräknat att göra så med start imorgon, har lett till att samtliga skolor och förskolor i kommunen håller stängt på måndag. Eleverna och barnen ska stanna hemma, personalen jobba. OK, tänker jag - vem tänkte (inte alls) till här?

Jag är ju i elevsvängen vilket innebär att jag får utrusta mig med skyddshjälm på måndag och kliva in på jobbet (läs skolan) och vara vackert försiktig. Min pedagogskalle är uppenbarligen inte lika mycket värd som de yngre medarbetarnas. Eller hur ska vi tolka kommunens direktiv? Är det mindre risk för takras och fallande istappar om bara personalen befinner sig i skollokalerna? Ibland förstår jag inte. Alls.

Lyxigt lättlagad, söt currygryta

Om du är sugen på att prova en lagom spicy rätt som tar mindre än 20 minuter att göra kan du med gott mod planka nedan recept.

Tojjans toppensvägerska bjöd till bords och serverade den här rätten och till och med de annars så kryddkänsliga barnen åt och njöt!

Recept beräknat för fyra personer

• 4 kycklingfiléer

• 3 dl mellangrädde som vispas lätt


• 1 dl mango chutney


• 1 stor grön paprika som delas i bitar


• 1-2 pressade färska vitlöksklyftor


• 1 tsk curry


• 1-2 msk sambal olek

Bryn kycklingbitarna och lägg i smmord form.

Blanda ner övriga ingredienser i grädden och häll över kycklingen.

In i ugnen, 200 grader i 25-30 minuter.

Servera med jasminris och fräsch (svalkande) sallad.

Och nu till det positiva med snön...

För den givna objektivitetens skull publiceras här några bomullsinbäddade vyer över staden.
Kanske är det once in a lifetime som vi upplever snö i sådana mängder som vi just nu gör? Varför då ensidigt gnälla och gny på den i-landsproblematik som vinter med massor av snö medför? Nä. Dax att visa att även Tojjan tycker om vintertäcket som lagt sig över vår annars kala fläck. Och ni norrbor, visst har vi gott om det?

Syns inte - finns inte?

Tojjan följer upp egen tråd i föregående inlägg och publicerar exklusiva (!) bilder på den så sanslöst skrattretande snöröjningen på Västkusten. Förutom de faktum att vi inte vet var vi ska göra av all snö som faller - finns ju inga preppade uppsamlingsområden eftersom vi inte är vana vid detta väder - och att det enda vi pratar om är den bristfälliga och ologiska snöröjningen av stadens cykel- och gångstråk - har en del av oss det helt okej i vinterlandet.

För alla norrboende utomsocknes här ute i sajber, antar jag att det förefaller som om vi lamslagits av snön. För alla er med årtionden av erfarenhet vad gäller snö, röjning och utomhusaktiviteter i långkalsonger antar jag att det förefaller som om det är kaos i vår del av Sverige. Och jorå, nog är det kaos alltid. Idag fick vi det dessutom bekräftat av tabloidblaskan Aftonbladet som på löpet och ettan basunerar ut orden kaos och snö och västsverige.

Åter till de exklusiva bilderna sammankopplat med detta inläggs rubrik. Kan det vara så att kommungubbarna som har det ansvarsfulla jobbet att få undan det vita, tänker "syns inte - finns inte" eftersom de skottat in snön i gång- och cykeltunnlarna?

Undrar om jag kan göra likadant på mitt jobb? Skyffla undan eleverna i någon skrubb så att de inte syns och inte finns? Eller om skjuksköterskorna kan sopa ner patienterna i nån kulvert och hävda att "jajamensan, klart vi har plats". Det senare kanske är en idé med tanke på snöröjningens många halkoffer?

Fredagsreflektion, nr 9

Veckorna rusar förbi i expressfart. Även om jag just nu är i fas med omvärlden, har åtaganden, jobb och familjen i boet i schack känns det som om dagarna allt för fort blir till veckor som blir till månader. Kanske är det åldern, snart halvvägs säger en del, som gör att det snurrar fortare i mitt (ekorr-)hjul, kanske är det ett allmännt välmående som bidrar till ett flow?

Inför helgen är en så kallad klass 2 varning utfärdad i mina regioner. Tre decimeter nysnöska falla över omgivningarna och om det tycker jag väl sådär. Snöröjningen anno 2010 spräcker kommunens budget med råge, eftersom vi vanligtvis är en kal fläck på kartan. Undrar varifrån kommungubbarna tänker skjuta till pengar för extra skottning ifrån? Den redan bantade offentliga vården, de knägående skolorna eller från sina egna lönekonton? Det tidigare är ingen högoddsare.

Kramsnön faller tungt just nu, inatt fryser det på och imorgon sjunker temperaturen. Måtte hastigheten på tiden sakta ner en smula. Jag vill fortsätta att ha det som jag har det - alla tiders och fantastiskt lugnt. Ha en lugn helg, gott folk.

Sportlov då och nu och sen!

1990. Vi drar söderut. Till Österrike och besegrar Alperna i sju dagar. Lion Alpin är researrangör, vi är ett gäng på cirka 14 pers från samma stad och vi regerar i backarna och på After Ski-kvällarna. Konstant. Ingen är trött, ingen är sliten och ingen backar ur. Det enda vi backar vi rör oss bland är de vi åker i. Varje dag. Upp och ner, höger på transportaträckor och vänster i opistade pistar. Livet lever och vi står på toppen av vår alpina karriär. Those were the days!

2010. Vi drar norrut. Till Norge och åker på dalskidan i Skanderna. Vi arrangerar resan själva, en liten familj om fyra från samma bo, och har inte ens tänkt tanken att delta i något After Ski-likande event. Inte alls. Alla är trötta efter bilresa, uppackning och efter timmarna i (barn-)backen. Vi backar ur när det blåser på toppen, avvaktar i en värmestuga i nån timma och vet att detta är början på slutet av vår alpina karriär. Theese are the days!

2023. Barnen drar västerut. Till Klippiga bergen och åker off-pist i tre veckor på betald arbetstid. Oavbrutet och samvetslöst. Alla gör det då. Ingen av barnen är på toppen av sin alpina karriär, de är mitt i livet (åja, nästan iallafall) och skickar på sin höjs något meddelande via satellit hem till oss, de åldrande paranteserna som sitter hemma vid datorn och minns alla sportloven vi upplevt. That will be the days!

Tänk vad tiden går.

OS 2010, del 1 (och kanske den enda)

I lördags var det alla sportfånars paraddag. Invigning av världens största vinteridrottstävling. Vad vackert det var! Nej, jag är inte ironisk. Det var ett suveränt skådespel, välregisserat och så gnistrande som bara en OS-invigning kan vara. Jag är definitivt en av alla som sitter naglad framför dumburken och tittar på än det ena än det andra i sådana här sammanhang. Jag gillar sport i allmännhet, och OS i synnerhet. Fredsbudskapet når fram och de gamla grekerna som en gång i urtiden kom på att tävla så här, borde vara glada idag eftersom traditionen lever vidare.

Ändå var det med visst tvivel jag såg på showen från invigningen. Urbefolkningen tilläts ta plats (första gången?) och hyllningen till Canadas rötter hade ingen botten. Fint. Men vad kostade allt detta? Utan att bli en moraltojjan vill jag ändå väcka frågan. Behöver nationerna ta i från tårna och glänsa över varandra var fjärde år? Bara att fixa frisyrerna för alla statister lär ha kostat mer än vad vi skänkt till Haiti so far.

Om vi gav bort lika mycket till välgörenhet som det kostar att fixa ett OS skulle Tojjan tiga. Det känns lite orättvist att vi som kan får mer, medan de som vill inte får. Get my point?

Så. Nu har jag gnällt. Nu laddar jag om och hejar fram kronor, damer och andra gul-blåa atleter.

Hjärta du!

En hel tunna med röda och vackra och innerliga hjärtan skickar jag ut och iväg via sajber. Ta ett om du vill, behöver och har lust. Tunnan är djup, precis så som sann kärlek ska vara.

Tojjan tillbringar sista dagen i karantän med medlemmarna i boet och får fylla de ljusa timmarna med att teckna, titta på OS och önska lite vår. Tojjan tillägnar också ett stort antal hjärtan till de som inte gillar kommersiella dravveldagar som den här, eller som i likhet med Tojjan är utestängd från att handla på grund av köpstopp. Hjärta er!

Och du, hjärtat i mitt liv: jag hjärta du!

Fredagsreflektion, nr 8

Och när kräkset tog slut och det lite bättre humöret visade sig satt vi, nyss ynkligt sjukliga, nu feberfria kring matbordet och spånade fram allt bra vi kan göra i väntans tider. Nej, inget tillskott i boet är på gång, men en karantän a´ 48 timmar för att undvika smitta har inletts.

Alltså. Där satt vi, i reklampauserna på fyran och då OS-preppen kändes torftig, och babblade. Jag och den äldste av de små. Inga andra registrerade bomedlemmar medverkade då de ansåg sig ha personliga förhinder. Följande kom vi på att göra i helgen:

• städa ur skåpet i köket där pennorna och en miljard andra saker står
• sanera "stäschet", det lilla utrymmet under trappan där allt försvinner in
• röja legolådor, arbetslådor och andra lådor som inget vill erkänna som sina
• spela ett TV-spels-marathon från nu till söndag
• torka bort kladdiga handavtryck på insidan av boets alla rutor (inklusive speglar)
• rensa garderoberna från sådant som bara hänger och sådant som bara ligger

Ja, det var ju en hel del bra idéer som kom fram där. Kreativa och av karatären "fängschii". Och vi valde, efter seriöst övervägande och noga genomtänkande (trumvirvel) TV-spels-marathon. Vi ses och hörs (tidigast) på söndag!

Minusgrader, kräks och bomull

Det blev plötsligt kallt. Fjorton minusgrader och ett landskap som stelnar av kylan. Trots en klarblå förmiddagshimmel, är förmiddagen inte god. Dels för att David Birgersson fortfarande är spårlöst försvunnen, dels för att två fjärdedelar av boet är sjuka och kräks.

Så klart är det första värre än det andra, så klart är det vanisnnigt att ens jämför de två orsakerna eftersom dess konsekvenser är så vitt skilda. Men ändå.

Vi bor i bomull känns det som. Alla ljud är liksom dämpade. Både ute och inne. Hur har du det?

Som om allt stannat

Vi var nog flera som när måndagsmorgonen kom, barnen skickades iväg till skola, och vi begav oss till våra respektive arbetsplatser, hade en slags ny medvetenhet och känsla i maggropen. Vi var nog flera som när vardagen kickade igång efter helgens dramatiska händelser, tänkte lite extra på nära och kära.

Kanske skickades ett extra sms till sambo och barn med en enkel hälsningsfras, men fullt av värme. Kanske ringde vi någon vi inte talat med på ett tag under dagen, bara för att höra hur läget var. Och kanske kommer vi att värna om nuet, mer carpe diem så att säga, då vår västkustpärla till stad toppat nyheterna i landet på i ett otäckt sammanhang.

För några av stadens medborgare finns inte längre en vanlig vardag. Det finns istället ett före och ett efter det som hänt. Ännu vet vi inget om utgången. Vi - oavsett om vi tillhör den närmsta sfären kring 18-årige David Birgersson eller inte - fortsätter nära hoppet om lyckligt slut och att vi ska nås av positiva besked.

För vi vill inte bära på den molande och ororsfyllda känslan en endaste sekund till. Vi vill inte heller att någon skulle ha bragt David Birgersson om livet, och på fri fot, kanske utan skuld, vandrar bland oss. Vi vill inte ha ett Varberg före och ett Varberg idag. Vi vill ha David Birgersson tillbaka, vi vill ha lugnet tillbaka och vi vill ha en vardag tillbaka.

Nu är det inte så - än. Och just nu är det som om allt stannat. Precis allt.

Och medan timmarna går...

...är vi fler och fler som sänder tankar och energi till de närmast anhöriga, vänner och klasskamrater till David Birgersson. I väntan på uppdaterad information kan kanske Aftonbladet.se påverka någon, som vet något, att höra av sig till Polisens tipstelefon. Alla iakttagelser är viktiga, tveka inte att ringa och berätta om du har sett eller hört något.

Under dagen, fram tills mörkret sänkte sig över Varberg, deltog frivilliga i den fortsatta sökningen efter den försvunna 18-åringen. Polisen kommer att återuppta sökningarna under måndagen, och enligt vad vi erfar ikväll, även att dyka utmed stadens kustlinje i början av veckan.

Medan timmarna går, och de tips som inkommit till polisen i Varberg noga gås igenom, sänder vi tankarna till David Birgerssons anhöriga. Vi är många, många som finns med er i tanken.

Vi hoppas att ni känner det!

Rekommenderade länkar:

Hallands Nyheter

Radio Halland

Eloger, empati och envishet!

Hundratalet frivilliga har under gårdagen och idag organiserat sökt efter 18-årige David Gunnarsson som försvann efter en gymnasiefest natten till fredagen. Via Hallands Nyheter kan vi hålla oss informerade om vad som händer i sökandeet, och därmed hålla ryktesspridning och felaktiga uppgifter om än det ena än det andra på avstånd.

Det finns en familj, släkt och vänner som idag mår riktigt dåligt och som oroar sig på gränsen till vansinnighet på grund av David Birgerssons försvinnande. Det finns också de som på ett förvånande sätt sprider rykten, spekulerar och skriver om hypotetiska antaganden som skulle kunna utgöra en förklaring till det som hänt, men som dessvärre bara bidrar till ett större kaos.

Låt polis, frivilliga och andra seriöst engagerade få vara befriande från spekulationer som sårar. Låt de anhöriga få slippa läsa om hur "nära vänner" i press uttalar sig om sådant de inte har en aning om. Ta ditt ansvar, håll dig till fakta och det du får veta som förstahandsinformation. Lämna allt annat snack därhän.

En eloge till alla de som engagerar sig i sökandet och som visar envis medmänsklighet i detta nu, oavsett om de känner David Birgersson eller inte.

Försvunnen 18-åring!

David Birgersson, 18 år, är försvunnen sedan natten till fredag. Efter en gymnasiefest på nattklubben Oscars i centrala Varberg, finns inte ett spår efter 18-åringen. Klockan 01.22 ses David Birgersson gå västerut, därefter har ingen sett honom.

Över stora delar av Varberg sitter lappar uppsatta med uppmaning om att den eller dom sett, hört eller vet något ska höra av sig till polisen! David Birgersson var vid försvinnandet klädd i traditionell tyrolerdress då festen han deltog i var en maskerad.

Lärare, släkt, vänner och klasskamrater letar efter David Birgersson, och kanske kan det vara så att någon av alla er där ute i bloggsfären fått nys om något? Ring isåfall till polisen i Varberg! Minsta lilla sak kan vara viktig i sammanhanget - låt de som har erfarenhet av sådana här försvinnanden avgöra om informtionen du har är "värd något" eller inte. Bara ring!

Namn och bild publiceras med föräldrarnas tillstånd på aftonbladet.se

Gratis är gott!

Vi prövar att ha köpstopp i familjen under en månad. I familjen och i familjen, det kanske är en sanning med modifikation. Köpstoppet gäller inte alla i boet. Inte en shälften. Närå, stoppet gäller bara mig av någon obegriplig anledning och infördes vid ett husmöte i helgen. Samtliga i boet, som var gamla nog att begripa att räcka upp handen på rätt ställe, fick rösta och då blev utgången 2-1, förlorare jag. Trots att jag försökte muta tjugomånadersbabyn att sträcka en vänsterarm mot taket och lockade med kex, föll jag på målet och var den enda som röstade till fördel för mig.

Nu har jag underkastat mig att hålla redigt hårt i slantarna i trettio dagar från och med nyss. Gah! Magsår redan nu. Inte så att jag brukar shoppa varje vecka, eller ens varje månad, men valfriheten har funnits där. Att kunna shoppa om jag velat. Nu vill jag ju shoppa konstant. Kopplas samman detta plötsliga begär med ordet "förbud" och fattar att det som är stoppat det lockar och at det suget är det tuffaste suget av dem alla.

Nu får de kommersiella hjulen alltså snurra en månad utan mina bidrag. Jag ber om ursäkt till alla butiksbiträden och alla snabbmatskockar. Förlåt att jag sänker er omsättning.