El(ände), el(ände)!

Vilka problem man kan ställas inför. Som om livet hade en inbygd mekanism att återkommande utmana individens förstånd, fysik och fömåga. Jag tänker på de så kallade I-landsproblemen, ni vet de som är synonyma med att det endast går att ta ut 500-lappar i bankomaten, att busstidtabellen alltid är felzynkad med Fröken Ur och att vi fick mindre bra plaster i biosalongen.

Just nu kämpar vår lilla familj med en ljusslinga på balkongen på andra våning. Vi vill ha upp den, vi vill pynta fint med konstgjort granris, men vi hittar ingen bra lösning på kopplingen av elen. Eländes elände. Mannen i hushållet, som för övrigt är elektriker i botten, gnuggar geniknölarna i jakt på en perfekt lösning medan jag ifrågasätter om det finns perfekta lösningar - av I-landsproblem i stort och övrigt generellt.

Vid frukostbordet, i sms under lunchrasten och vid middagsbordet presenteras diverse förslag på kabeldragning och annat. Vi vill ha ljus utanför vårt hus, och idén om att belysa balkongräcket har snart blivit en fix idé. Mannen ska lyckas och mannen ska lyckas lösa det helst igår.

Medan förslag förkastas och nya tillkommer, trär jag på mig förklädet, badar ungarna och pyntar på i hemmets vrå. Jag är övertygad om att belysningen kommer att lysa upp både balkong och tillvaro inom en överskådlig framtid, och tar det hela med viss ro. Var sak har sin tid. Så även att finna lösning på I-landsproblemen.

Detta är nog ett av de mer ytliga inlägg Tojjan tyckt till om, men vaddå? Om jag skulle presenterat de reella utmaningar som vi brottas med, skulle du aldrig (?) ha läst till detta ord. För det är väl så det är, att vi har fullt upp med våra respektive livssituationer, att det kan vara helt okej att raljera över, och läsa om, något så simpelt som en elslinga på balkongen?