Helt perfa!

Lagom till aftonutflykt med "flerbarnshavarna" anländer en känsla av högsommar till staden. Perfa, som kiddsen i skolan säger.

Innan jag skriver helg och innan jag dansar ut på lövade bryggor (bildligt - inte bokstavligt) skickar jag en Karmakram till er som av någon anledning inte har lugn, ro, värme, kall dryck och glatt humör. Ett tips skaffa allt - det gör livet helt perfa!

Bästkustens grejer är det bästa som finns!

Vad mycket det finns att upptäcka i vår stad när det finns tid för expeditioner. Utöver ett traditionellt Bästkustenutbud med salta dopp och smidiga klippor, vita stränder och lockande krabbfiske, pockar insjöar i glesbygden, konstsafari utanför stadskärnan och lata glass-ätar-stunder på ett undanskymt café på uppmärksamhet. Om du ger dig till att hitta dit vill säga.

Jag och de mina har i år bojkottat alla måsten på ledigheten. Inget får gå före det vi själva vill göra, med undantag för familjära tillställningar som kalas och sammankomster. Vi har lovat oss att inte inhysa förbipasserande vänner från när och fjärran a´la modell vandrarhem och vi har lovat varandra att ignorera den renovering gräsmattan egentligen hade behövt. Vi tänker ändå inte tillbringa ledigheten i trädgården, så varför bry oss - just nu?

Det finns så mycket att upptäcka i vår stad och det tänker vi göra ända in i nästa arbetsperiod. Tänker du upptäcka din stad, ort eller by i på din ledighet?

Hoppsan Kerstin!

Glad sommar! Jag är på G, men det tar lite tid. Har en del sidekicks som ska underhållas och som pockar på uppmärksamhet, men jag har tankarna här i denna sfär. Sanning!

Bada, bubbla och busa på. Det gör jag och de mina i sommarboet.

Om jag inte hade haft några barn så...

...hade inte kräks loopat i boet som värsta åkattraktionen på Liseberg.
...hade helgerna tillbringats med shoping, inte att gräva ur sandlådan om och om igen.
...hade ekonomin inte kretsat kring barnbidrag, vabavdrag eller barnomsorgsavgifter.
...hade maten varit mer varierande än dess nuvarande likhet med bambasedelns kost.
...hade glamrock från åttiotalet dundrat ut högtalarna, inte Mora Träsk vol 4.
...hade inte urvuxna skor ramlat ner från hyllplanet i klädkammaren.
...hade en najs After Work inneburit fortsatt nattliv, inte däckad och seg klockan 19.
...hade sambon lekt med mig (minus byggklossar) och jag hade skrattat.
...hade tiden på dygnet räckt till och blivit över.

...hade livet varit så oändligt mycket mindre värt, torftigare och påtagligt innehållslöst.

Till alla kids i boet: Jag älskar er!

Jag: en sengångare!

Vet inte vad det är som händer. Upplever en trötthet just nu som inte går att sova bort. På jobbet är det full fräs som alltid, men hemma djup suck. Jag känner som junioren i boet säger: "orka" och fortsätter göra absolut ingenting. I mitt fall, i min tid just nu, är absolut ingenting mycket nätsurfande. Jag hittar allt från spännande butiker till fiffiga hemsidor. Det mesta är mer intressant och tilltalande just nu än mycket av sådant jag borde, skulle och måste.

Är det vårtrötthet? Vi har temperatur mot de 20 i solen nästan varje dag. Är det maten? Snabba E-nummers sockerinnehåll tar ut sin rätt. Jag håller inte på att rasa ihop, om nu någon (orkar) undra, men trött är jag. Så trött att det svider i skinnet. Aj, aj och svid.

Någon sa "det är åldern", en annan att "det är övergående" och en tredje att "go with the flow". Vilken tur då att dagens ålder är övergående och att jag inte kan verka mot tidens rand. Bara följa med. Men erkänn (som junioren i boet säger) att det är otippat att känna otippade saker i en tid då naturen får liv igen och då ljuset som når vår hud omvandlas till energi i kroppen. Kanske ska jag erkänna att det är vårkänslor och inte (vår)trötthet jag upplever. Isåfall tippar jag på att min trötthet är övergående och tippar på en rejält energifylld framtid.

R.I.P och bakvatten

Just nu pågår down town en manifestation för David Birgersson. Efter att ha varit försvunnen i 56 dagar återfanns hans kropp i havet. Vad som orsakat hans död kommer obduktionsrapporten att tala om, och därmed förhoppningsvis sätta "p" för alla spekulationer som hans försvinnande omgivits av. Droger, självmord, bråk med invandrare - you name it - den här tragedin har gett alla CSI-inspirerade privatdeckare sitt lystmäte. Naturligt eller makabert?

Men. I bakvattnet av David Birgerssons tragiska öde har det startats en rad olika grupper på en rad olika forum där alla tillåts sörja honom. Tiotusentals människor som samlas i sajber och uttrycker sina kondoleanser till familj och anhöriga. Och det utan att ha känt David Birgersson. Jag kan inte tycka att det är helt naturligt. Mer makabert. Jag kan förstå att väldigt många engagerats i pojkens försvinnande, men en del av alla de anslutna till exempelvis den officiella sidan på Facebook, är tioåriga barn! Barn som sitter framför datorn, kanske utan en vuxen att prata med, och som med ett musklick deltar i en slagas sorggrupp. Är det rätt?

Jag förnekar inte människan att sörja i grupp. Tvärtom, men vore det inte bättre att vi skapade mötesplatser för sorg i det riktiga livet? Öppna upp fritidsgårdarna igen, låt fältassistenter bli ett naturligt inslag på gator och torg sena kvällar och möt människor i sorg där de är. Dock inte på nätet, som just nu har fler r.i.p-sidor/grupper än jag sett graffitti i gångtunnlarna Sverige runt! Ja, jag tycker det är makabert att sorgen närs på nätet.

Förstår ni vad jag menar? Jag vill inte provocera, men det är dags att ta tag i tioåringar som sörjer främmande människor på nätet omdedelbart! Tioåringen kan mycket väl triggas av all den uppmärksamhet, exempelvis David Birgersson fått, och själv få för sig både det ena och det andra. Get my point?

Fredagsreflektion, nr 11

Sällan har ett program väckt så starka känslor som SVT:s Uppdrag granskning i onsdags. Jag har, som säkert många andra, reagerat och agerat! Jag överlåter denna fredagsreflektion åt mina bloggläsare att själva reflektera.

En utgångspunkt kan vara att starta här och sedan läsa vidare via de länkar du finner! Ett annat sätt är att du ansluter dig till Facebookgruppen. Hur en hel bygd kan bete sig så nedrigt är för mig som salt tant utmed kusten en gåta!

Som underlag för din reflektion kan du ju läsa domen.

Allt går att fixa!

Det papperslösa informationssamhället har sina för- och nackdelar. Mycket av våra uppgifter transporteras via sajber, men emellanåt måste även en traditionell papperskopia upprättas.

Undrar just vad det blivande äkta paret tycker om att nedan dokument läckt ut på nätet. Eller är månne så att detta dokument är en offentlig handling och att det är helt okej att publicera det?

För inte kan det väl vara så att hela grejen är en bluff? Inte att de ska bli ett äkta par då, utan att pappersprodukten är fejk? (Klicka på bilden för att förstora den)

Ordmärkaren brer ut sig

Ibland kan det vara bra att ha koll på vad som komma skall, men att i förväg veta att det ska ske ett bankrån...är det möjligt? Ska man tro skyltmakaren bakom denna lapp, som idag sattes på en av stadens bankkontor, så är det solklart möjligt!


Bilden är lånad från hn.se

Hemma - aa-a-a-a-a...

När man efter ett dygn inte kan bli fri från en reklamjingel, borde det vara på sin plats att skicka ett gratulationskort till reklamabyrån som skapat jingeln. Right?

Jag har nu skrålat, nynnat, trallat och sjungt Hemma-aa-a-a-a-a i minst ett dygn och lär inte komma ur den loopen i första taget. När någon på jobbet idag sagt något har jag svarat med att byta ut ordet hemma till ett annat ord som passat in på kollegans prat men sjungt fram ordet med melodin. Hänger ni med?

Varför fastnar inget vinnande vetande på samma sätt? Tänk vad praktiskt om saker man lärde sig i skolan för hundra år sedan hakade fast lika fort som dagens reklamjinglar. Kära nån vilka betyg jag skulle haft! Prova nu inte att nynna på Hemma-aa-a-a-a-a. Du fastnar. Det kan jag lova. Lova-aa-a-a-a-a...