På söndag är det dags. Första advent och i fönstren skall ljusen tindra. Barnen ska gnistra ikapp med ljuset som gatlamporna reflekterar i den snöfria asfalten under kvällstid, och vi vårdnadshavare ska proklamera julens allvar och budskap. Frid, fred och fräcka paket!
Jag är torsk på julen. När den väl är här. Typ klockan tre på eftermiddagen den 24 december. Då är det too late att ändra och ångra, deletefunktionen upphör att fungera och det är bara att gilla läget. Då gillar jag läget med julen. Frid infinner sig, fred(-ligare) tankar tänks och de fräcka paketen rycker allt närmare ett öppnande.
Inför söndagen och 2009 års första advent har jag planerat att ta tag i en hel drös med uppgifter. Förutom att putsa fönster så att ljusen kan tindra och utöver att sopa bort alla löv som täcker den asfalterade gången utanför hemmet, ska jag prioritera mina kontouppgifter. I år ska julklappskontot stramas åt. De fräcka paketen ska minsann minskas på allvar och inte förrens det är klappat och klart får jag fred i sinnet.
3 kommentarer:
jag har inte ens börjar tänka på jul. eller advent. det börjar nog bli dags nu va?
:)
Klokt att lägga sig på en vettig paketnivå nu. Kraven accelererar med stigande ålder kan jag säga. Och vem lägger ribban? Hmm det är nog vi föräldrar.
Drick glögg och tänd ljus, det brukar funka bäst ;)
Kram Ingrid
Roligt få läsa dina inlägg igen. Ja herre je dessa julklappar mina barn är vuxna liksom mina 3 äldre barnbarn det är bara den yngsta det4:e som inte fyllt 2 år som jag köper saker till, inga dyra, resten får pengar samma varje år men med så många som det blivit så kostar det ändå. Visst vill jag skämma bort dem men plånboken säger sitt och eftersom jag mist en dotter så känns det bra att kunna ge lite till dem vid jul och födelsedagar, vem vet hur nästa dag blir. Men att ge kärlek är det värdefullaste, inte dyra presenter.
Kram
Birgitta, Carolas mamma
Skicka en kommentar