Snö, tö och skottade tak!

Vanligtvis brukar vi kustboendes i februarimånad prata utebliven snö, längtan efter tö och att det minsann varit ljuvligt med en meter vitt på taken. I år pratar vi om snön som vräker ner, om stundande hot om tö och hur vi minsann hjälpt än den ena än den andra med att skotta fram hustaken i grannområdet. Inte konstigt att vi upplever oss själva som gnällspikar. Är vi aldrig någonsin nöjda med väder och vind?

Såg att det skapats en grupp på Facebook dit man kunde ansluta sig och därmed lova att inte gnälla på värmen i sommar. Tanken är god. Sensmoralen efter denna vinter bättre, men om det kommer att hålla gnället borta när temperaturen stiger mot trettio plus - tveksamt. Det allvarliga i situationen som råder är att vi faktiskt lever under hot om tö. De osannolika mängderna av snö som kan komma att smälta, beräknat att göra så med start imorgon, har lett till att samtliga skolor och förskolor i kommunen håller stängt på måndag. Eleverna och barnen ska stanna hemma, personalen jobba. OK, tänker jag - vem tänkte (inte alls) till här?

Jag är ju i elevsvängen vilket innebär att jag får utrusta mig med skyddshjälm på måndag och kliva in på jobbet (läs skolan) och vara vackert försiktig. Min pedagogskalle är uppenbarligen inte lika mycket värd som de yngre medarbetarnas. Eller hur ska vi tolka kommunens direktiv? Är det mindre risk för takras och fallande istappar om bara personalen befinner sig i skollokalerna? Ibland förstår jag inte. Alls.