fredag 31 oktober 2008
Skorpioner och bakelser
Vi lite äldre kommer i afton att vara vakande över våra busungar när de ger sig ut för att knacka dörr. Vi nådde en kompromiss gällande Halloween; idag får barnen busa, imorgon får vi vuxna dinera i ett stillsamt tempo. Alla blir nöjda. Alla blir glada.
Vi förmanar och manar de små till försiktighet, ödmjukhet och vänlighet när de plingar på hos grannar och bekanta med hopp om att fylla korgen med gott. Själv har jag köpt jätteäckliga och billiga klubbor att dela ut, hittade tyvärr inget marmeladgodis som M Uggla tipsade om!
Trick or treat på er!
onsdag 29 oktober 2008
Det har gått tio år...
I tanken har jag då och då återvänt till katastrofen. Så ock idag.
måndag 27 oktober 2008
Trick or treat eller inte alls?
- Men fredagen då? säger han och tittar på oss. Då är det ju inte afton. Då kan vi gå ut och trick or treat. Mamma, snäällllaaaa...I almanackan står det ju till och med Halloween!
- Va, utbrister jag, och undrar när det tåget passerade. Vaddå Halloween i vår svenska almanacka. Sen när då? Vi har väl Alla helgons afton...?
Hur ska vi vuxna förhålla oss till detta för att alla ska bli nöjda?. Är säker på att vi har många svenska traditioner som i sina begynnelsetider uppfattades både skrämmande, smaklösa och respektlösa. Trick och treat hör samman med Halloween. Firar vi Halloween i Sverige? Eller är det ett kommersiellt jippo där företagen är de som egentligen trickar när de lockar (lurar?) ungarna att köpa Liemannen-kläder att ränna runt i.
Förra året uppmanades de som ville ha besök av utklädda busfrön att ställa ett brinnande ljus i fönstret...eller var det tvärtom? Hm. Vill vi ha besök som ringer på och trick or treat hela kvällen? Och vilken kväll ska vi vara beredda - med godis - isåfall?
Min stora lille idol, Magnus Uggla, berättade att han alltid köpte sådana där kletiga gröna marmeladliknande sockerdoppade godisar att dela ut till fröna som ringde på. Han menade att snart spred sig ryktet bland gatans barn att "i det där huset får du bara äckligt godis så skit i att ringa på där" och att dörrklockan snart förblev tyst. Kanske en bra idé? Gelédallrande grönt äckligt godis. Men hur gör jag med min egen trick or treat sugna unge? Ska jag låta barnen ge sig ut och samla kletigt godis ur grannarnas skålar eller ska jag vara marodör-morsa och sätta P för detta med trick or treat? Vad skulle du göra?
söndag 26 oktober 2008
Irriterande mamma
Signaturen Irriterad mamma lämnade sitt yttrandefrihets-bidrag på insändarsidan i vår lokala tidning i förra veckan. Insändaren var kort, rakt på sak och tydlig. Budskapet gick fram. Irriterad mamma var så upprörd över sin sak att en insändare sannolikt var enda vägen ut ur hennes vrede. Utan att klä in sina åsikter i fina floskler vräkte hon ur sig sin syn på saken om att det är "ursuselt att inköparna i stan inte kunde räkna ut att alla femåringar minsann behöver regnkläder på hösten." Den högst uppretade mamman ifrågasatte inköparnas kompetens och lät oss läsare veta att hon "tvingas runt hela stan" i jakten på regnställ.
Jag erkänner villigt att få ting och företeelser i världen kan få mig så uppgivet irriterad som totalt fördummande yttranden i det offentliga rummet och som publiceras på insändarsidorna i någon tidning. I flera år har jag försökt att intala mig själv att alla människor har olika referensramar för innebörden av katastrof, kaos och uruselt.
För mig är tsunamin i Asien 2004 en katastrof eftersom människor blev hemlösa och utan tillgång till färskvatten. För mig är kaos det som uppstod efter mordet på statsminister Olof Palme 1986 då ingen visste vad den andre gjorde och alla undrade vem Hans Holmér var. För mig är uruselt betyget på de förändrade a-kasse- och sjukpenningsreglerna i vårt land eftersom arbetslösa och sjukskrivna riskerar att slås ut ur alla trygghetszoner.
Inte skriver jag en insändare om regnställen på H&M är slut! Inte låter jag himmel och jord rivas upp för ett sådant i-landsproblem och inte offentliggör jag min egen dåliga inköpsplanering av regnkläder eller andra årstidsbundna kläder och dumgör mig (visserligen anonymt) i en insändare över det! Signaturen Irriterad mamma borde ju veta att varje höst regnar det, så varför denna stackars referensramssnäva moder inte i augusti köpte regnställ till sin femåring är något jag däremot kan tänka mig att skriva en insändare om. Snart kommer dessutom vintern (se snön som lurar bakom träd) och med den behovet av skor med tjock sula och jackor av varmare slag. Bara ett tips, till irriterande mammor i vår stad.
fredag 24 oktober 2008
Hög och låg
Väl hemma, sjönk jag ned vid köksbordet, slog upp en av veckans tidningar, och där var det! Uppslaget jag väntat på! Med andra ord är bloggverksamheten på väg att startas upp igen efter en vecka med andra åtaganden så som en bruten axel, god medmänniska och lyssnerska...
Trevlig helg, vi skrivs till veckan!
måndag 20 oktober 2008
Framtidshopp!
En dag i veckan, några timmar helt frivilligt, träffas ett gäng glada flerbarnsföräldrar i det som i "hetast just nu-listan" är döpt till måndagsklubben. Tretton, fjorton fantastiska föräldrar i olika åldrar, med olika erfarenheter, olika upplevelser och bakgrunder med olika små framtidshopp.
Det som gör den här måndagsklubben så förträfflig är dels den öppenhet och ärlighet som genomsyrar samtalen, dels det vidvinkelperspektiv som var och en av de vuxna utrustats med och som ger oss en förståelse för allas rätt till olikheter!
Det känns förmånligt att vi i ett ganska ytligt, stressigt och materiellt samhälle tillåts att stanna upp med våra framtidshopp några timmar i veckan och låta dem lukta på livet. Där på golvet i en babyblandning ligger kort, lång, ljus, mörk.
Där ligger någon som kommer att få tandställning, en annan glasögon, någon som blir berömd för det stora, en annan kommer att uträtta stora saker i det tysta. Alla dessa framtidshopp - så levande och nyfikna. Så leendes och lyckliga!
lördag 18 oktober 2008
Jag var först!
Efter en kvick överläggning med sambon (som idag utsåg sig själv till chefredaktör för bloggen) väljer vi (jag och chefredaktören) att låta texten bli läst på bloggen. Sträcker på mig, texten hamnar under det datum då jag skrev den om jag inte ändrar i inställningarna. Kanske var det mitt gamla journalist-jag som i veckan insåg att stamkundsrabatter är ett ämne som kommer att bli hett? Isåfall - jag var först, läs gärna texten, den ligger ute under den 16 oktober!
fredag 17 oktober 2008
Go´ helg på er!
Tack för härliga, roliga, tänkvärda och rådande kommentarer i bloggen under veckan. Min inspiration stannar utan er! Trevlig helg till er alla.
P.S Vilket gensvar som ljuder till inlägget V a r läser du... Tack! D.S
Chokladbollar de luxe
- 150 g smör eller margarin
- 2 dl socker
- 3 ½ dl havregryn
- 1 dl kokosflingor (endast till smeten, ej beräknat till topping)
- 1 ½ msk vaniljsocker eller vanillinsocker
- 5 msk kakao
- ½ dl kallt starkt kaffe (önskas mildare kaffesmak, minska på mängden)
Använd en matsked och måtta ut bollarna som du sedan rullar i kokosflingor. Ställ godiset kallt, eller frys in det till kommande fester.
Övervakad stamkund
- Skitsmart, var det första vi sa när vi satt samlade vid köksbordet och med spänning pillade på det plastförslutna personliga utskicket med kupongerna.
- Nu sänker vi matkostnaderna än mer, och dessutom på de varor vi äter mest av!
Glädjen blev inte särskilt långvarig, jublet övergick abrupt i kväsande, genanta stön som kombinerades med ett fingrande på bordsskivan och tystanden blev total för en tusendels sekund. Så plötsligt:
- Herregud! Vad är det vi har för vana att bära hem från affären? utbrast sambon och tittade på mig. Vad är det vi äter?
- Öh, va, men, du...stammade jag, och tittade på rabattkupongerna.
Där fanns valfri Pastamixer - nu avslöjas det alltså att min sååå goda lasange inte alls är hemlagad utan en knorrig halvfabrikatsprodukt. Där fanns Kelda såser, samma sak här, busted som Clint Eastwood skulle sagt! Och där fanns de färdiga vitlöksbaguetterna i praktiskt 6-pack. Aj då. Oj då. För mitt inre såg jag hur mitt kulinariska förtroende hos sambon trycktes ner i färspressen (kanske samma som de heta kebabspetten körts genom?).
- Ja vi får väl tänka till i fortsättningen, sa jag till sambon. Big Brother ser ju allt, FRA-lag eller inte, nu vet de till och med vad vi åt i somras. Det var ett försök att få diskussionen bort från den färgglada sanningen på bordet framför oss.
- Får hoppas det, svarade sambon. Synd bara att alla de nyttiga saker som grönsaker, frukt och mager korv minsann inte fanns rabbatterade.
Mitt inre hoppade till. Glädjen gjorde en dubbel saltomotal och jag replikerade kvickt:
- Ja, för vi äter faktiskt massor av sånt i vår familj. Och titta, Physalis finns med! Ha!
Situationen var räddad. För nu. Inser ju att nästa månads rabatter speglar sensommarens inköp och att eftersläpningen på vår nya medvetenhet inte kommer att synas i datatombolan på ett tag. Men sen, då rackarn´s. Då ska det utnyttjas personliga stamkunsdrabatter!
torsdag 16 oktober 2008
V a r läser du?
Egentligen började det under min tid som lärarstudent. Tungt tråkiga statliga rapporter om exempelvis den svenska skolans verksamhet, kurslitteratur som krävde ett lexikon parallellt för att begripa eller någon bok, torr som fnöske, om vetenskapliga teorier för nybörjare var som gjorda för toalettläsning! Det var där, och endast där, som jag fick läst en enda rad i dem. Var annanstans i hemmet fanns lockande och absolut mer stimulerande sysselsättning än just kurslitteraturen.
Där, på toa, satt och sitter jag stilla (ni som av någon anledning nu tar illa vid er av att jag blir personlig, ombedes logga vidare till en annan blogg) och har ju inte så mycket annat att läsa. När vi får gäster händer det att min själsfrände påpekar att det ligger skönlitterär lektyr på toa och att vi kanske borde plocka undan det innan gästerna behöver besöka vår (bok-)toalett. Jag tycker inte att vi ska ta bort böckerna. Det ser intellektuellt ut att ha dem där och hemtrevligt. Dessutom finns det ytterligare två eminenta fördelar med toaböcker: dels får gästerna något att läsa, dels får vi något att prata om under kvällen då just böcker med sin fantastiska värld är ett fullvärdigt samtalsämne.
onsdag 15 oktober 2008
Weather on the Westcoast
Regn. Blåst. Mörkt. Men helt okej ändå. Tillbringade förmiddagen hos god vän, en bit utanför centralorten. Också det okej. Nu hemma vid "arbetsbänken" för att göra försök nr 3 vad gäller att få till ätbara, attraktiva och chokladiga muffins.
Vad gör jag för fel? Help, I need somebody - help!
Recept emottages ödmjukt!
tisdag 14 oktober 2008
Tryckt i verkligheten?
Det ska bli spännande att se om texten blir publicerad, kanske håller den endast för min blogg, och inte för tryckpressar i verkligheten? Oavsett - tack för uppmuntran - det är kul att väcka tankar, känslor och kanske till och med inspirera någon.
måndag 13 oktober 2008
Och vad bidde det då?
Alla tjo- och tjim tillställningar har en baksida - så ock den med sänkta skatter. För vilka skatter är det som regeringen sänkt? Jo, bland annat de kommunala. Och vad händer då? Jo, kommunerna måste ta av sina sparade pengar för att behålla den standard man låtit medborgarna vänja sig vid. Och vad händer när sparslantarna börjar sina och kassakistans botten gapar mot de lokala pamparna i styrande ställning? Jo, pamparna eskar pengar från regeringen som säger "näää, inga fler pengar till er inte". Lokalstyrande (borgar-)pampar får då börja skära i de kommunala verksamheterna, och det är då jag drabbas. det är då det positiva vallöftet bli ett hot mot min trygghet.
Det mest skrattretande är de kommuner där högern styr. De som lovat skattesänkningar, genomfört dessa, tagit av sparkapitalet och snart står på ruinens brant och plötsligt har en lokal offentlig sektor som skakar kraftigare än efter ett vinterdopp i havet. Borgarpamparna ställs till svars för en nedbantad skola med större klasser, sämre lokaler och fler elever (barnkullarna ökar). Färre socionomer, fältassistenter och kommunala vårdbiträden och en generation äldre i behov av hemvård hänvisas till att anlita privata och vinstdrivande företag att sköta om deras hem och behov, med argumenten att det står var och fritt att välja vårdare. Mm, trygg valfrihet? Mm, smart att sänka kommunskatten?
Vad händer då med mig? Jo, jag som jobbar inom den kommunala offentliga sektorn får slita hårdare så att dessa offentliga hjul hålls i rullning. Allt till ett pris av några hundralappar extra i plånboken per månad. Är det värt det? Nej, inte en chans! För i min värld blir det ett nollsummespel; färre personer i exempelvis skolan ska göra mer jobb.
Vad bidde det då av den sänkta kommunala skatten? En stunds lycka. Många stunders vånda.
fredag 10 oktober 2008
Ödmjukt förvånad!
Den gångna veckan var en fantastisk vädervecka. Bilden är tagen måndagen den 6 oktober! Svårt att förstå...Men måtte ljuset bestå. Det behövs!
Vi skrivs och hörs i kommande vecka!
Trevlig helg!
Consuetudinis vis magna est
Consuetudinis vis magna est - vanans makt är stor, och just det där med brunnslock ställer till en del för mig då jag är ute och promenerar med junioren i barnvagn. Om jag vill undvika (sju års?) olycka ska jag parera A-brunnar, så långt är nog de flesta av oss skrockfyllda vanemänniskor överrens; A-brunn lika med otur. Men gäller det både mig (läs mina fötter) och barnvagnen (läs hjulen)? Och vilken skrockfylld innebörd ha V-brunnarna? De små luriga som så där retligt sticker upp en bit ovanför asfalten...Kan jag gå, trampa, på dem utan fara å färde? A-brunnarnas farlighet har jag lärt mig, av gammal vana svänger hela jag inklusive eventuell barnvagn undan dem. Oftast. När jag riskerar att kollidera med andra människor på gång- eller cykelbanan chansar jag givetvis och spelar högt och tvingas trampa på dem. Spottar dock snabbt över båda axlarna för att gardera mig mot olycka!
En väninna berättar om sin kusin: halvvägs till bilen, han måste vända, gå in i sin lägenhet igen, kolla spisen. Framme vid bilen, han måste vända, kolla så att han låste ytterdörren. Framme vid resmålet, han får halv panik eftersom hemmet nu är på ett icke kontrollbart avstånd, och han kan inte kolla om allt var släckt och låst och avstängt! Min väninna berättar att kusinen då ringer sin granne o ber denne kolla!
Tålmodig granne, tycker jag och tycker samtidigt synd om väninnans kusin. Han ska dock vara glad att han inte bor med mig! Jag kollar inte något upprepade gånger, förutom e-posten, facebook, mobilen, bloggen, sms...och peppar, peppar, ta i trä - än har inget hänt. Eller?
torsdag 9 oktober 2008
Gott och enkelt!
Pasta med fläskfilé och färska champinjoner
4-6 port
Ingredienser
- 1 fläskfilé som putsas, skärs i medaljonger alternativt centimeter tjocka strimlor
- 250 g färska champinjoner
- 3 schalottenlökar, finhackade
- 2-3 vitlöksklyftor
- 2,5 dl matlagningsgrädde, gärna mager
- 1,5 dl lättcremefraiche
- 1 dl vatten
- 1 tärning (kub) köttbuljong
- 1 msk soja
- 1 msk worchestershiresås
- salt & peppar efter smak och tycke
- Maizenaredning (ljus eller brun är efter egen smak)
Fräs svamp och lök i smör i het panna. Lägg i köttet och bryn det hastigt runt om. Häll i vatten, buljongtärning, matlagningsgrädde och cremefraiche. Pressa vitlöken och rör ner den i pannan.
Smaksätt med soja, worchestershiresås, salt & peppar. Låt allt puttra samman tills köttet är genomkokt. Red av såsen med Maizena till önskad konsistens.
Du väljer själv vilken pasta du serverar till den smakfulla filén, men jag kan rekommendera Pasta Penne för fyllighetens skull.
Receptet i original finns på matplatsen.se
onsdag 8 oktober 2008
Ting (-el tangel)
Ett av de bättre spontana köp jag gjort det senaste året är just en vämeljushållare och tack vare att den matchar fondvägg och bokylla alldeles precist, tycker även den ekonomiskt återhållsamma sambon att den är vacker.
I vår familj vet vi att det är höst när ljusen tänds. Vi myser gärna med dämpad belysning, något gott att dricka och diverse tekniska apparater i offläge. Kvalitetstid kallar vi det, ni vet när samtalet handlar om allt och inget, barnen sover och morgondagen känns oändligt långt borta på ett positivt sätt.
Tänd ett ljus du med. Unna dig att bara sitta ner och inte göra någonting. Det är helt okej, du kvalificerar dig inte till någon dekadensens liga på grund av en stund i soffan under en filt med något gott att dricka. Nope, så lätt är det inte. Ladda istället dina batterier, låt dig omslutas av värme från ljus och hjärta. Mysfaktorn ska vara maxad!
tisdag 7 oktober 2008
Konst eller...?
Vad tycker jag om graffiti? Är det en konstform eller bara klotter? Finns det en gräns, och isåfall vem avgör var den ska dras? Ska vi skattebetalare betala dyra pengar för att tvätta bort kladdet, eller ska vi samhällsmedborgare låta oss förföras av att initiativrika (ofta unga) konstnärer delar med sig av sina alster?
Trekant på brädan!
För eventuella oinvigda är denna trekant en suckulent växt och en av de sorter som numera klädsamt sprider grön fägring i mitt hem. Växten är, enligt middagsgästerna, även känd under namnet High Chaparal. Blink, blink till de observanta gästerna!
Sanningen om: Skottegryta
"Kära Tojjan.
Efter att ha läst din härliga blogg känner jag att jag bara måste upplysa dig om Skottegrytans historia.
Det finns en gammal klassisk maträtt vid namn Sjömansbiff som i skolbespisningarnas snålt tilltagna budget gjordes om till Skottegrytan. Skillnaden mellan dessa båda maträtter är att i Sjömansbiffen använder man dyrt kött, (läs lövbiff, vilket det oftast var, alltså inte styckade sjömän, jag såg förresten också Debatt om Catrine la Costa), men i Skottegrytan bytade man ut köttet mot den billigare köttfärsen. Så söker du på Sjömansbiff kan du följa det receptet men byta kött mot köttfärs och Vips! har du din Skottegryta! Namnet kan ev. ha något med fördomen om skottarnas snålhet att göra, jag tror inte köttfärsen bestod av styckade, nedmalda små skotte-hundar i alla fall!"
Kram, E
P.S Lycka till med veckomatsedeln! Från en som kört detta koncept i ett antal år, tills tonåringarna började tvärvägra, när det var deras tur att tänka ut middagsrätter, d.v.s. var fjärde vecka. Numera är det bara jag som som står för "tänket" med viss hjälp av den eminenta tidningen ICA-kurirens tips på 5 lättlagade måltider som tar under 20 min. att tillaga. Kan varmt rekommenderas! D.S
måndag 6 oktober 2008
Liseberg - för liten och större!
Tillsammans med goda vänner gjordes den årliga trippen till Göteborg med besök på Liseberg. Det är en återkommande tradition och tillfredsställer djupt de i familjen som får åka med. Alla får nämligen inte.
Vi vuxna har ett par kriterier du måste uppfylla för få följa med. Varför vi valt att ha det så beror enbart på egoistiska skäl - vi vill åka karuseller, käka spunnet socker och dricka massor med läsk och det ifred från trånande barnaögon som mellan toalettbesöken tittar storögt på oss och utbrister att ”ja åka faffas bila ijän!”
Vad jag menar är att barn under 80 centimeter gärna får åka med likaså barn över 135 centimeter, medan barn där emellan får stå på tillväxt. Balder, Kanonen, Uppswinget och de andra supersköna åkattraktionerna tillåter inte barn som är för korta (eller små), och vi vill åka oss hesa i dessa sugande, svängande och skräckfyllda attraktionerna. Inte åka oss stela i ”Faffas bila”.
Vi är medvetna om att detta segregerade tänk och agerande vare sig är föredömligt eller pedagogiskt. Men anser oss vara föräldrar i världsklass årets övriga 364 dagar så en dag utan de 81-134 centimeter korta barnen kan vi väl få komma undan med? Vi har ju så roligt, och ”mellanbarnen” kompenseras med något lugnare där vi roar oss i deras takt utifrån deras behov, kanske löser häften med kuponger istället för åkpass...
Ses nästa sommar, Liseberg!
lördag 4 oktober 2008
Dekadensens högborg, del 3
De två första måstena kräver fysisk insats, medan det tredje och sammanfattande är en fråga om mental styrka - den vi alla har men har olika lätt att ta fram. Tiden är inne för allmän uppstramning! Klarar jag det? Vilka mentala referensramar kan jag matcha stavmixern och motionscykeln mot? Vad kan jag tala och intala mig själv för att få göra egen barnmat och motionera bort de transfettsfria Ballerinakexen? Räcker det att jag lyfter fram hälsan som skäl? Eller behövs en mer skrämmande propaganda som att ekonomin kommer att haverera om jag inte stökar och bökar barnmaten och efter det trampar mig till Peking på cykeln i vardagsrummet?
Om jag hade svaret på hur jag lyckas med det tredje måstet skulle jag inte ha behövt basunera ut de två första. Då hade jag med sansat sinne varit en husmor av rang, i god kondition med en vilja stark nog att försätta berg. Istället känner jag viljan att inte anstränga mig i onödan, ser tid som pengar och möjligen, men bara möjligen, cykla till affären när jag köper barnmaten - på burk!
Jag skrev aldrig att jag skulle klara mina måsten idag, nu eller ens denna månaden. Jag skrev att det var dax att ta tag i dem, belysa dem som företeelser i mitt liv. Och det har jag väl ändå gjort? Skuttar vidare i livet, lite lättare, lyckligare och återigen - lurad och bedragen av mig själv! Sånt är livet i min dekadenta högborg. Hur har du det i din?
fredag 3 oktober 2008
En tanke...
Dekadensens högborg, del 2
2. Motionscykeln i vardagsrummet ska sluta vara klädhängare och förvaringsplats och istället tas i bruk för det syfte den är skapad: att cyklas med. Det fanns en tid då jag tre mornar i veckan begav mig till ett gym, sadlade upp motionscykeln och trampade si så där femton kilometer i lagom lunk. Vilka tider! Vilken energi! Och vilken powerstart på dagen!
När så barn och annat kom in i mitt universum, blev tiden på morgonen inte längre lika lätt att frigöra. Det var då idén med en egen cykel kom på tal med sambon. Fortfarande är det ett mysterium varför sambon inte där och då drog i bromsen med tanke på att cykeln för utomhusbruk blivit ett inventarium i förrådet med pyspunka på grund av icke-slitage. Vilka odds talade för att en cykel för inomhusbruk skulle bli mer använd?
Nåväl, en motionscykel inhandlades och jag vet att jag inte är den enda i världen som minsann lovat sig själv och andra att "bara jag får en egen cykel hemma ska jag cykla varje dag". Varje dag blev inte en enda dag. Och nu står den där, dammig och onyttjad, som ett monument i dekadensens högborg. Jag tycker om monument, de är oftast väldigt vackra och rogivande, men knappast detta monumentet. Jag får förhöjd puls bara av att titta på det, och det beror inte enbart på den dåliga konditionen jag har, utan på att cykeln kostar ångest!
Hur svårt ska det vara att komma igång och träna? Likväl som att ligga i sängen och följa The Oprah show, kan jag cykla och titta. Så får det bli. Imorgon. Måste ju först hitta skor, byxor, tröja, svettband, vattenflaska...
Del 3 av Dekadensens högborg publiceras imorgon. Välkommen åter!
torsdag 2 oktober 2008
Dekadensens högborg, del 1
Tre måsten upptar min tankeverkstad för närvarande. Tre måsten som jag i förrgår borde närmat mig och som det inte längre är sunt att skjuta framför mig. Samtliga tre måsten påverkar dessutom övriga familjen på ett inte helt igenom positivt sätt vilket borgar för att jag måste agera. Så nu ska jag slå på egen trumma, parera dilemman och sluta komma med krystade ursäkter till att...
1. Använda stavmixern när det nu ska börjas med smakportioner för den yngsta junioren. Findus och Semper i all ära, men tillsatser och annat som de lockande glasburkarna fyllts med är ett måste att undvika. Argumenten för att köpa barnmat istället för att tillaga den själv känns omoderna, klimat-o-smarta och o-ekologiska. Inte för att jag odlar morötter, majs och potatis i trädgårdslandet, men nog blir det väl bättre för den lille mannen om jag själv mixar och stökar med hans mat? Alla andra rediga småbarnsföräldrar berättar sååå gärna att det är sååå enkelt och sååå mycket nyttigare att fixa maten på hemmaplan. OK, jag lovar att i dekadensens högborg ge stavmixen och den egenlagade barnmaten en (eller två) chanser innan jag med matt och blank blick börjar bära hem barnmatsburkarna från affären...
Del 2 av Dekadensens högborg publiceras imorgon. Välkommen åter!
onsdag 1 oktober 2008
Suckulent på brädan
Suckulenta växter innehåller så kallad vattenvävnad, i vilket vatten magasineras. Det är därför växterna kan uthärda svår torka och ofta förekommer dels på torra, varma platser, dels på platser som tidvis utmärks av torka. Med andra ord är mitt hem en utmärkt bostad för suckelenter, för även jag kan ha en ljus stund och minnas att ge dem vatten vilka de då så snillrikt lagrar i de kraftiga bladen.
Suckelenter hör hemma i många växtfamiljer och har roliga namn! Vad sägs om fetknoppar och taklökar, stenblad och törelväxter? Kanske ska du ge bort en trekantseuforbia i gåva nästa gång du går på middag? Oavsett, är du som jag, vissen i fingertopparna vad gäller växter, är den suckulenta världen ett paradis att vandra in i, frossa bland och handla hem delar av. Ständigt manipuleras det fram nya varianter och modeller och ju fler desto bättre - då har nämligen även mitt hem en chans att se grönt och välskött ut.
Grönt är skönt!