P.S Jag älskar dig...

...idag. Och efter idag och under hela resan. Det vet jag att du vet och av det mår jag bra. Gör du? 

Ännu doftar sommar...

Idag fick Bästkusten tillbaka lite av värmen som nyss var här. Det strålade, det värmde och det doftade sommar. Jag som just hade givit upp, släppt taget och accepterat att hösten var här. För aldrig förr har väl en sommar passerat så fort?

Jag är normalt en höstlig typ som gärna kryper inomhus och gottar till det i boet. Men med åren kommer behov jag inte visste fanns. Allt tantprat om ljuset hit och ljuset dit förstår jag idag. Jag tantar själv på i diverse sammanhang helt osammanhängande om att ack, ve och hur kunde det bli mörkt så fort?

Imorgon ska det stråla och värma och dofta igen. Iallafall om jag förlitar mig på SMHI. Men imorgon är idag passerat och vi arbetar inomhus hela dagen. Vi ser inte solen, känner inte värmen och den enda doft som nässan nosar upp är doften av skola. Ni vet. För ni minns väl doften från er barndoms skola?

Jag minns att jag har kaffe på G. Det doftar. Vad doftar du här och nu?

Valdramatik och valpanik?

Jag tror att det blir lite dramatik i valet trots allt. Om inte resultatet blir en thriller kommer iallafall Björklund att hamna mitt i en riktig rysare så snart lamporna i SVT:s studio släcks ner efter kvällens debatt. Han gör ju inte så lite bort sig på bästa sändningstid. Han misslyckas med det mesta men lyckas med att prata mot sin allians ståndpunkt i flertalet frågor.

Stackars Reinfeldt. Som om inte han hade tillräckligt med problem med att hålla Hägglund vid liv (syns inte - finns inte), Maud ovanför ytan i de mörka vatten hon simmar i samt sig själv och den skampåle han bundit fast de sjuka vid i det här landet.

Jag tror att det kan bli lite dramatik i valet trots allt.

Kalastrend: Innovativa bjudningar!

Umgängeskretsen, flertalet födda 1970, har levererat en av årets bästa innovationer. Istället för att få galna fyrtioårspresenter i form av en obegriplig skulptur i glas, ett set tallrikar som aldrig kommer att ätas på eller en ljusstake i fejkat silver, betalar vi in en mindre summa till kalaset. Vi får mat, dryck, lajvband och polerat golv - de får mätta, glada och dansanta gäster utan dödsångest för vad de ger bort.

När jag fyller fyrtio (om si så där 12 år i min fantasi) skulle jag också kunna tänka mig en sådan innovativ festgrej. Jag har allt jag vill ha (exklusive trasiga ledband i fötterna, inklusive ett antal kilon för mycket på fel ställe) och vill hellre kunna tacka ärligt för firandet, än att med dåligt samvete knasa över att den där skulpturen måste stå framme om ifall att de som gav den kommer på oväntat besök.

I skymningen, god afton!

Bakåtsträveri och galenpannor!

Det finns alltid saker att reta sig på. Är det inte källsorteringen i kvarteret där du bor, är det expediten i närbutiken som snorkar sig. Du kan reta dig på grannens katt som ockuperat din rabatt som toalett, du kan reta dig på din käresta för att tandkrämstubens midjemått alltid är lika med Barbies.

Och så kan du kanske, som jag, reta dig på bakåtsträveri och galenpannor. En inte alltför sällsynt kombination som ofta gör sig uppmärksammade på arbetsplatser. Jag fattar inte riktigt det här med att ständigt säga "det var bättre förr". Att ständigt påpeka andra människors fel och brister och att snacka skit som om det vore en livsuppehållande kraft.

Det var ta mej fan inte bättre förr. Om vi håller oss att diskutera samhäleliga strukturer och välmående. Det var så illa en gång i tiden i det här landet att en verbalt begåvad journalist döpte Sverige till lort-Sverige. Kvinnor fick först 1984 söka alla arbeten i landet. 1982 föll hustrumisshandel (misshandel inom äktenskapet) under allmännt åtal. Det var ta mej fan inte bättre förr. Tiderna förbättras, vi förändras. Det senare allt för ofta till det sämre.

Med ett tappat vidvinkelpespektiv kommer bitterheten som ett brev på posten. Innovation ska bekämpas med cementerade strukturer och Jantelagen styrks som en vittnesmål i rätten. Galenpannor träder fram och yrar mössan av oss om att saker mår bäst av att vara. Ifred.

Nu tänker jag på allvar börja säga ifrån. Min strategi det senaste åren har varit att bida min tid, men nu är det ta mej fan färdigbidat. Dags att agera och använda den där muskeln man har innanför pannbenet. Bort ska allt bakåsträveri. Fram ska galenpannorna så att de blottar sin okunskap och faller på eget grepp.

Det är dags att de vuxna slutar att kränka barn i den svenska skolan!